I Ärlighetens Namn # 10 – Om jag hade ett år kvar att leva Vad skulle jag göra då?

Detta kan ha varit de svåraste av inläggen jag skrivir i mitt och Maricas samarbete! Ni finner min text inne hos Frökenrödlök

Nedan finner ni Maricas text!

Om jag hade ett år kvar att leva – vad skulle jag göra då?

Fy fan vilken jobbig tanke! Vad skulle man göra? Egentligen!
Ett år – det kan hända mycket på ett år, man kan göra mycket!
Men jag hade nog försökt att umgås så mycket som möjligt med min familj och de som står mig närmast. Det är nog det viktigaste, jag hade velat njuta tillsammans med dom.
Hitta på skojiga saker tillsammans.
Jag hade också velat åka till Venedig och åkt gondol – det har alltid vart en dröm!
Samt tagit en tur i luftballong. Häftigt! Skapa minnen tillsammans som Kjell och min familj och vänner kan njuta av efter min tid.

Om jag hade haft en månad kvar då? Samma sak där – umgåtts så mycket som möjligt med familj och vänner. Jag hade berättat för folk i min närhet vad jag tycker om dom oavsett om det är bra saker eller mindre bra saker. Min sista månad hade jag velat spendera genom att förklara varför det har blivit som det blivit i vissa fall, be om ursäkt i många situationer och berätta varför jag inte tycker om vissa personer. Jag hade velat vara hur ärlig som helst och bara berätta.

En vecka kvar och sju dagar att leva. Vad gör man då? Då hade jag varje dag ätit god mat tillsammans med de allra närmaste – alla hade fått ta några dagar ledigt från jobb och skola och så hade vi umgåtts allihop. Bara vart, suttit och pratat, berättat om våra minnen och roliga saker.
Men får jag bara en dag till då hade jag spenderat den ihop med Kjell. Jag hade velat sitta i vår soffa hela dagen, med en skål med godis och några burkar energidricka. Vi skulle myst, pratat och bara vart. Berättat om våra bästa minnen tillsammans!

Om jag bara hade haft en timme kvar hade jag ringt hem Kjell från jobbet. Under tiden han är på väg hem hade jag ringt alla jag vill säga Jag älskar dig till och sen bara vart med Kjell.
När det bara är en minut kvar skulle jag säga till Kjell hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom!


Vad hade du gjort om du hade haft denna tiden kvar att leva? Finns det något speciellt du skulle sysselsätta dig med?

Vården pissar på dem som behöver dem som mest!

Jag får ofta höra att jag har tur som får så mycket hjälp från psykiatrin och att jag ska vara tacksam för det, vilket jag är. Men de folk inte förstår är att det var en lång väg dit och att jag faktiskt inte ens ansåg mig själv som någon som behövde hjälp. Jag satt hemma hos en kompis och bröt ihop utan någon särskild anledning, tror jag hade hållt inne med alla mina känslor för länge. Min vän satte ned foten och sa “För i helvette Michaela, du behöver professionell hjälp. Du behöver prata med någon, kanske till och med få mediciner. Det gör ont i mig att se hur du mår” Samma dag hjälpte hon mig att kontakta psykiatrin och allt gick smidigt, lite för smidigt kanske. Sedan den dagen har jag fått den hjälp jag behöver och detta är över 10 år sedan. Givetvis har det inte varit lätt under resans gång, jag har fått byta läkare 2 gånger innan det blivit rätt men alltid haft samma samtals kontakt. Jag har gått i trauma terapi och där bytte jag psykolog 3 gånger då kemin inte fungerade de 2 första gångerna. DBT och ERGT har jag också genomgått med rätt okej resultat. Fick dock avsluta  båda behandlingarna pga hög ångest men jag lärde mig mycket och fick bra verktyg så jag kan fungera i vardagen.

Men alla har inte haft det så “lätt och smidigt” som jag haft det. Min vän louise tampas med ångest, depression, panikångest, social fobi samt agrofobi (torgskräck). Vi har en del diagnoser gemensamt men något vi inte har gemensamt är hjälpen från psykiatrin. I december förra året så började Louise att gå hos en psykolog som hon väntat i två månader på att få träffa. Hon började gå KBT under tre månader som hjälpte tills den dagen hon fick en dipp och började må riktigt dåligt igen. När man hamnar i en dipp så vänder man sig ofta till sitt skyddsnät inom psykiatrin, i detta fall var det hennes psykolog. Hjälpte han henne? Nej han sa istället “Det finns ingenting jag kan göra för dig, jag vet inte hur jag ska hjälpa dig” HAN tog alltså beslutet att det var deras sista samtal, hade Louise någonting att säga till om? Inte mycket. Jag tycker detta är förjävligt rent ut sagt. Vården pissar på dem som behöver dem som mest. Om man har en sjukdom så är det svårt att både ta tag i saker själv och veta HUR man ska ta hand om sig själv. Det är i dessa fall vården ska kliva in och göra ALLT dem kan för sina patienter, för det är så dem ser oss.. Patienter och inte människor.

Efter att ha tagit del av Louise historia och hur de behandlat henne så tänkte jag höra med er hur ni blivit bemötta av vården? Skicka gärna ett mail till nordengrim87@gmail.com så publicerar jag mer än gärna er historia. För som jag skrev i början av inlägget. Bara för att JAG haft det smidigt betyder det inte att alla haft det. På något vis vill jag att vården ska förstå att vi är MÄNNISKOR och inte bara patienter. Är det såhär jag behöver gå till väga för det, ja då kan ni ge er fan på att jag tänker göra det!

I Ärlighetens Namn # 9 – Lever jag mitt drömliv?

 

Nedan kan ni läsa om Marica lever sitt drömliv. Vid det här laget så vet ni att ni kan hitta mitt svar. Det är givetvis inne hos Frökenrödlök

Lever jag mitt drömliv?

Nej, det gör jag verkligen inte, än.
Men allt kan liksom hända och drömlivet behöver inte vara just nu, det kanske är lika bra om några år. Jag vet inte riktigt.
Min första tanke på denna frågan var att mitt drömliv är gift med barn. Men jag vet ärligt talat inte om det är en dröm längre – jag vill nog mer gifta mig än ha barn för tillfället även om jag drömmer om barn. Med tanke på att jag har såna svårigheter eller jag tror i alla fall att jag har det så tänker jag att jag kommer leva ett barnlöst liv för att försöka intala mig om att det är lika bra ändå.
Samtidigt längtar jag som fan efter ett litet barn, en minimänniska av mig och Kjell.
Men är det ett drömliv? Ja kanske!

Något som är mitt drömliv är att slippa behöva känna efter hela tiden, slippa spekulera och vara så satans känslig. Att få ha vänner omkring mig som verkligen bryr sig på rätt sätt. Drömmen vore att må bra och att lära mig vad som är viktigt och inte.
Drömmen är att hitta jobbet jag trivs bra på och som jag inte får ångest över. Ett arbete som jag gärna spenderar min tid på och inte tycker är jobbigt.

Drömmen vore också att få känna mig smalare och lättare. Inte känna behov av godiset och sockret.
Kunna köpa kläder i mindre storlekar och trivas med min kropp.
Men jag har påbörjat den resan och en dag kanske jag når just den här drömmen!

Drömmer du om ditt framtida liv? Lever du drömmen just nu?

Hur vill du representera dig själv?

Jag satt och kollade igenom gamla inlägg här på bloggen igår och hittade ett som fortfarande är relevant. Det är alltid relevant och kommer alltid att vara. Så jag tänkte att jag postar det igen så ni som är nya här också får ta del av det!

När jag är så pass deprimerad och fylld av ångest så är jag expert på att vara elak mot mig själv. Jag har tankar som att jag inte duger som jag är, att jag är tjock,att jag inte klarar av ett skit , att jag ser ut som skit. Jag tror det är väldigt vanligt att personer med psykisk ohälsa gör på det här sättet. Säkerligen personer som inte lider av det heller. Men en tanke slog mig häromdagen. Så som man pratar om sig själv när man inte mår så bra. Är det något du skulle kunna säga till din bästa vän? Alla elaka ord du kastar på dig själv, skulle du kunna säga det till en vän? “Fan va du är värdelös” Jag personligen skulle aldrig kunna göra det. Tänk om man skulle prata till sina vänner och familj som man gör till sig själv? Vad fel det skulle bli. Det jag försöker komma fram till är att det är viktigt att vara snäll mot sig själv, hur djupt nere i skiten man än är. Tro mig jag vet att det är svårt.

Vartenda ord som kommer ur din mun representerar dig. Även de elaka orden om dig själv. Så hur vill du representera dig själv? Som en elak jävel eller en snäll jävel? Som jag skrev innan så vet jag att det är svårt att vara snäll mot sig själv. Men varför ska det vara så svårt när man är snäll mot sin omgivning?

I Ärlighetens Namn # 8 – Vilket är mitt perfekta jag?

 

Då var det tisdag och dags för I Ärlighetens Namn som jag har tillsammans med Frökenrödlök

Nedan svarar Marica på frågan om sitt perfekta jag. Som vanligt finner ni mitt svar! Inne på hennes blogg!

 

Vilket är mitt perfekta jag? Vad betyder det för mig att vara mitt högsta jag?

Finns det verkligen ett perfekt jag? Alltid finns det något vi eftersträvar och önskar, något vi inte riktigt kan nå. Man kanske känner sig perfekt men är man det?
Jag kommer aldrig nå ett perfekt jag, det vet jag. Och jag tror inte riktigt jag vill det heller men jag vill komma högre upp. Jag vet att jag kan men frågan är om jag orkar. Ibland känns det som att det räcker att det är som det är men jag vet ju att jag vill så mycket mer.

Skulle ett perfekt jag finnas skulle psykisk ohälsa inte vara en sjukdom. Det tror jag inte.
Men det är sådant vi inte kan styra över riktigt. Jag önskar att vi alla slapp ångest och jobbiga tankar, att alla kunde tycka om sig själva för den dom är. Att alla förstår hur viktiga vi är för världen, för varandra, för oss själva.
Hade mitt perfekta jag funnits hade jag inte mått som jag gör ibland, jag skulle inte känna som jag gör, jag skulle inte vara så envis, jag skulle inte vara så känslig på det viset jag är.
Ja, det är en önskan men frågan är om man nånsin kommer dit – frågan är om det då är jag!

Vad tror du? Finns det perfekta jaget?

Här & Nu❤

Vi kanske alla är olika men ändå så lika? Vi har alla blodet av eden strömmande genom våra vener. Jag vet att ibland är svårt för dig att se. Du kämpar med vem du är och vem du vill vara. Känner du dig vilsen och behöver en vän?. Kom ihåg att varje ny början är slutet på någons början. Början till något fantastiskt. Det här är ditt liv och du har kommit såhär långt. Du måste tro, tro att här och nu är precis vart du ska vara. När du känner dig utanför och du känner att du drunknar i skuggorna av tvek, kom då ihåg att alla är mirakel på sitt egna vis. Lyssna till dig själv och inte på andra vad säger. När det känns som att du är vilsen, ensam och känner dig nere. Kom då ihåg att alla är olika. Se dig omkring, vad ser du? Det här är ditt liv och du har kommit såhär långt. Var den du vill vara, var dig själv. Du är en hjälte bland oss alla. Stjärnorna som lyser upp himmelen, ser du dem? Du är en av dem. När du känner att ditt hjärta krossas gång på gång, kom då ihåg att du är perfekt. Du är precis där du ska vara. Här och nu❤.

Jag & Micke

För ett tag sedan så fick ni läsa om min och syrrans relation. Nu tänkte jag att jag slänger upp denna lista om mig och Micke❤

Vad heter ni?
Michaela & Michael

Hur träffades ni?
Vi träffades första gången när vi va tonåringar. Vi åkte moppe tillsammans, tältade och hade oss. Sen förlorade vi kontakten, men återfick den i vuxen ålder. Flyttade in hos honom innan vi ens blivit tillsamnans eller såg varandra på det sättet vi gör idag.

Är ni förlovade?
Ja sedan två år tillbaks. De va jag som ställde frågan på mitt egna lilla vis.

Bor ni ihop?
Jajjemensan det gör vi!

Har ni barn?
Nej det har vi inte!

Har båda körkort? Isåfall, vem kör bäst?
Det är han som har körkort, så de e han som kör bäst!

Kommer du ihåg er första kyss?
Ja det gör jag!
Supermysig😉

Vem är äldst?
Micke är ett år äldre än mig☺

Vem fyller först på året?
Micke. Han fyller den 4e juli och jag den 29e augusti!

Vem är längst?
Han är längre än mig!

Vem sjunger bäst?
Jag såklart❤

Håller ni i handen på stan?
Ja det gör vi, men så fort vi går in i en butik så släpper båda samtidigt av någon anledning😂

Kände ni varann innan ni blev tillsammans?
Ja det gjorde vi☺

Vad har ni gemensamt?
Vi har båda intresse för musik, film och serier

Blev du kär i första ögonkastet?
Nej det vart jag inte🙈

Har ni någon speciell låt?
Ja faktiskt så har vi det. No matter what med papa roach

Har ni stora framtidsplaner?
Jag har det, vet inte om han har det haha😂

Har ni gråtit i varandras armar?
Jag har gråtit i hans armar

Har ni varit utomlands tillammans?
Vi har varit i finland tillsammans☺

Vilket är ert bästa minne?
När vi förlovade oss

Vem lagar bäst mat?
Jag tycker att jag gör det. Men micke är en jävel på kött, det är inte jag.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Micke sitter vid datorn o jag slappar i sängen. Ibland kollar vi serie tillsammans

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Har vi varit ifrån varandra någon dag eller två så ja. Annars inte. Han kan få en puss ett par timmar efter han kommit hem från jobbet om han förtjänar en😉

Blir du lätt svartsjuk?
Jag har blivit svartsjuk en gång under våra sju år tillsammans, så jag tror att svaret på den frågan är nej.

Ringer eller SMS:ar ni mest?
Vi smsar nog mest

Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Hans armar😍

Inställt möte på psykiatrin!

Som ni har märkt så har det i stort sett bara varit samarbets inlägg här inne den senaste tiden, inläggen jag kör ihop med Marica. Men jag har tänkt att jag ska försöka mig på att få igång bloggen ordentligt igen. Inspirationen börjar komma tillbaks.

Så vad har hänt den senaste tiden? Jag firade min födelsedag den 29e augusti och det är väll det roliga som hänt sen sist om jag tänker efter, men det var en riktigt mysig dag . Vi åt en god middag och annanaspaj till efterätt.

Mitt mående börjar gå mot det bättre också vilket känns skönt. Jag skulle ha varit på psykiatrin idag men fick ett samtal igår om att min sköterska var sjuk. De skulle höra av sig om en ny tid och jag hoppas det blir snart. Har inte varit och pratat av mig på 3 månader tror jag. Men självklart är det viktigt att min sköterska blir frisk. Har haft henne i så pass många år så jag ser henne lite mer än någon som bara ger mig råd.

Den 17e har jag tid hos min läkare på psykiatrin och även det är välbehövligt. Jag måste prata med henne om min sömn, för det här funkar fan inte. Trots mediciner sp tar det flers timmar innsn jag somnar. Det stressar mig som tusan, trots att jag inte direkt har något att kliva upp till. Har ingen tid att passa eller arbete att gå till. Men har jag inte somnat inom två timmsr får ja panik. Vet inte riktigt varför. Blir provocerad av att Micke kan sova och inte jag😂

Har ni svårt med sömnen?

I Ärlighetens Namn # 7 – Älskar jag mig själv?

Nedan finner ni Maricas svar på dagens fråga i vårt samarbete “I Ärlighetens Namn”. Vill ni veta vad jag svarade på den frågan ? Kika då in hos Frökenrödlök

 

Jag önskar jag kunde skriva ja på frågan men jag gör tyvärr inte det. För en tid sen trodde jag verkligen att jag gjorde det men jag tror det inte. Det finns för mycket fel och brister hos mig själv som gör att jag inte riktigt kan älska mig själv ordentligt. Jag har väl någon form av kärlek för mig själv för jag vet att jag har rätt till mina åsikter, jag har rätt till mina känslor osv men jag håller på att jobba på det här. En dag, kanske jag kan säga att jag älskar mig själv och har bra självkänsla.
Men idag kan jag dessvärre inte göra det. Jag vet inte riktigt hur man gör, eller hur det skall kännas.
För det är väl inte på samma sätt som man älskar en partner?

Jag borde bli mer snäll emot mig själv, ta mitt liv på allvar, ta min hälsa på allvar. Promenera och träna, äta rätt och ta hand om min kropp vilket jag i dagsläget inte gör fullt ut.
Jag gör så gott jag kan men jag vet att jag kan göra mer, jag vet att jag borde göra mer.
Men som så många säger till mig, det gäller att ta en dag i taget och det är väl så jag får göra.
Sedan jag tog ett par jobbiga beslut så känns det aningens bättre för självkänslan, för om man omger sig med personer som inte är ärliga så sårar det vilket kan påverka självkänslan också. Det har det faktiskt gjort hos mig. Så när jag släpper taget känns det lättare i själen konstigt nog.
Det kanske är en grej jag gör för att älska mig själv – inse vilka jag kan och vill umgås med.

Det är svårt det här men det gäller att kämpa för alla har vi rätten att bli älskade och rätten att älska sig själva. Har man något jobbigt i bagaget är det kanske svårare att förstå hur bra man är och verkligen fatta att man är värd lika mycket som alla andra. Jag vill visa idioterna som förstörde mitt liv i skolan att de inte kan förstöra mitt liv för alltid. Jag skall visa dom att hur mycket dom än tryckte ner mig så står jag fortfarande kvar och kan inse mitt värde. Det är min dröm i alla fall!

Kan du med handen på hjärtat säga att du älskar dig själv på riktigt?

I Ärlighetens Namn.# 6 – Hur skulle jag beskriva mig själv?

Att beskriva sig själv kan vara riktigt svårt. Men jag tycker att Marica gör det med bravur , trots att hon tycker det är svårt ❤Även jag har beskrivit mig själv, fast på hennes blogg. Kika in hos Frökenrödlök och läs min beskrivning. Jag ser fram emot att läsa hur du beskriver dig själv i ett eget inlägg eller i kommentarsfältet❤

Hur skulle jag beskriva mig själv? Vilka värderingar har jag?

Det är så mycket enklare att beskriva andra än sig själv, inte sant?
Jag funderar och tänker – kommer inte fram till något vettigt och bra.
Men herregud! Har jag inga värderingar?
När jag gjort fel och jag vet om det vill jag alltid be om ursäkt, jag har ibland svårt att säga det rakt ut beroende på vad jag gjort men jag står för det mesta för mina fel och en ursäkt kommer när jag väl insett det. Det är väl en bra beskrivning och en värdering som går att leva på?

Jag har inte långt till ett skratt och skrattar ofta, det gör mig glad. Skratt sprider glädje och glädje behöver vi mer av, det är ju också någonting som är bra.
Jag kan inte alltid göra allt, men har jag i alla fall försökt så är det alltid någonting. Önskar förvisso att jag inte gav upp så lätt utan hade med tålamod så att jag till slut lyckas med det jag vill göra. Men som sagt – att försöka är väl i alla fall första steget på vandringen!

Vad skulle du själv svara på dessa frågor? Har du lika svårt att beskriva dig själv som jag har?