Isabella vart graviditetssjuk.

Idag är det min tur att gästblogga här. Isabella heter jag, fyller snart 24 och är bosatt i sommarstaden Trosa. För att ni ska få en liten bild av hur det såg ut när min livsresa började så ska jag snabbt dra några år i mitt liv för er.
Jag var nyss fyllda 18 år när jag vart gravid med mitt första barn, den 1 september 2013 föddes en perfekt liten pojke. Jag hann precis fylla 19 innan han tittade ut, vi levde i vår perfekta bebisbubbla i ett helt halvår innan vi kände att vi saknade något – ett syskon. Kort därpå var jag gravid med det kommande syskonet. Strax efter sommaren när jag fyllt 20 började resan jag nu ska ta med er på.
Graviditetsveckan var 12 när jag fick veta att jag var graviditetssjuk. Det började med extra läkarbesök, sen blev det varje vecka och när vintern kom lades jag in. Allt för att vi skulle kunna ha koll på den i magen. Bestämd som jag är lyckades jag få permis över jul och nyår – vi hade ju faktiskt en nybliven 1åring hemma som också behövde sin mamma.
Året 2015 var nu här, klockan 12 var slagen och jag grinade in året. Av lycka och smärta, mitt mål va avklarat. Jag vart inlagd igen, efter ett par dagar på sjukan var det nu dags att föda. Med en sjuktaxi från Huddinge till SöS hann jag ringa den blivande pappan och säga att nu var det dags. Vi möttes på SöS, min förlossning var redan igång när han kom in. Jag var i vecka 33+0, förlossningen tog 8 timmar från igångsättning tills han var ute, 2 krystvärkar som varade i knappt 1 minut.
Jag var nu en 20årig mamma med 2 söner, kunde inte ha önskat mig mer i livet egentligen. Men min son tog dom direkt efter födseln och sprang iväg med, jag fick inte träffa honom förens någon timma senare när han låg på neontalen. Första natten gick bra, sen krascha han. Vi fick akut byta sjukhus och han hamna i respirator. I flera månader levde vi ett liv på sjukhus, med narkoser, undersökningar och allt vad vårt nya liv innebar så vande vi oss. Vi vande oss vid tanken att han kämpade för stunden.
Vi fick så många olika besked under denna tid, vi hängde hand i hand med en neurolog efter man hittat en hjärnskada. Vi hängde med hudläkare efter han vart halvsidesmarmorerad och blå över kroppen. Vi fick uppleva alla dom mardrömmarna man har som förälder. Oftast med kommentarer om våra låga åldrar som föräldrar, 99% av personalen antog också att vi var förstagångsföräldrar dessutom och vart mest paffa när vi sa motsatsen.
Vi fick en son som under 3,5 år kämpat sig igenom livet, med massa motgångar, för mycket sjukhus och även sjukt mycket framgångar. En storebror som behövt uppleva mer än vad en snart 5årig pojke borde ha gjort, fått hjälpt till mer och växt upp snabbare. Vårt förhållande klarade sig inte genom denna resa, men vi har fortfarande ändå en bra relation och med barnen boende halvtid.
Vi båda står upp trots allt vi gått igenom och jag skulle tro att jag gått igenom mer än dom flesta gör, speciellt vid min ålder. Jag fick höra av en klok människa att ”vi får bara så mycket i livet som vi klarar av och se vad du fick”. Så även om alla andra slutar tro på er, sluta aldrig tro på er själva. Livet är en resa, med så många lärdomar och motgångar. Det gör en starkare, man klarar mer än vad man tror.

Jag tror på dig.

Tack Isabella för att du delade med dig av din historia!❤ Vilka kämpar ni är!

Vill ni lära känna henne lite bättre så tycker jag att ni besöker henne 

HÄR

 

Kampen om att släppa taget pågår dagligen

Jag är inte samma person som jag var för ett år sedan, varken psykiskt eller fysiskt. Mina värderingar har inte ändrats. Men jag ser saker på ett annat sätt. Mycket har hänt under det här året på både gott och ont. Att avsluta en relation är svårt, men att avsluta två var svårare än vad jag någonsin kunnat ana. Det som gjort mest ont är en person jag känt i över tio år helt plötsligt bestämde sig för att göra sig själv så pass illa att vi i hans omgivning inte fick lov att hjälpa till. Vi var bara i vägen, vi var äckliga, otacksamma och till och med hjärtlösa? Hur kan man vara hjärtlös när man gör allt för att hjälpa ? Detta har fått mitt psyke att braka rejält. Jag kämpar varje dag med att inte ens ägna situationen en tanke, men det är svårt när man faktiskt älskar någon så pass mycket och fortfarande gör.. Att avsluta denna vänskaps relation har förändrat mig på det sättet att jag har ännu större tilits problem än innan. Samt att jag ständigt blir påmind om allt, och hur ska jag kunna släppa taget då?

Nu är jag på en plats där jag trivs som bäst och är omgiven av extremt mycket kärlek. Men denna plats bär på mycket minnen, fina händelser men även hemska. Vi försöker alla fokusera på det vi bryr oss om och det är varandra.

Den andra relationen som avslutades .. Jag har bara fina saker och säga där. Det gjorde jävligt ont men det har inte varit någon smutskastning i efterhand och jag tror att vi fortfarande bryr oss om varandra på ett bra sätt. Det har också förändrat mig en del. Men inte på det sättet att det har fått mig att må som en jävla drottning, för så är det verkligen inte. Förändringen är att jag lärt mig att alla regaerar på olika sätt, vilket jag visste innan. Men det jag menar är att jag lärt mig att inte brusa upp för minsta lilla. För det var nog det som kostade den vänskapen plus annat. MEN  jag vet att det är bäst att även denna relation är är som den är, avslutad. Även om jag saknar oss.❤

De gångerna jag skrivit om harmoni och frihet har handlat om relationen jag nämnde innan denna.

Mådde kanon när det var avslutat för jag kände att då var inte hans problem mina längre, jag var fri och riktigt glad. Låter hårt, men har man blivit behandlad som en jävla papperkorg under en längre period, och man gjort sig fri från det så är det jävligt skönt.

Sen har inte jag varit en ängel heller. Det ska erkännas. Jag är inte stolt över vissa saker jag kastat ur mig i stridens hetta. Men jag kan inte ta tillbaks det. Det jag får göra är att lära mig leva med det, och förlika mig med det.

Kampen om att släppa taget pågår dagligen. Det tar tid men snart är vi där.❤

Music that matters

Nu var det ett tag sedan jag körde music that matters. Jag lyssnar på musik varje dag men har ändå lyckats glömma bort den fina kategorin här på bloggen.

Bandet jag tänker tipsa om idag heter Bohemian Lifestyle. Ett härligt grabbgäng som vet va de gör. Såg dem live flrsta gången för  några år sedan när de spelade på Harry b james tillsammans med Cowboy prostitutes, jag vart helt jävla hänförd och har lyssnat på dem sedan dess , och ja jag såg dem live en gång till efter gigget på Harrys. Jag har helt missat att de släppt ny singel/video. Så kan det bli ibland.

Låten har iallafall gått varm hela dagen, tycker den är helt suverän.❤

Håller ni inte med?

Svar på frågestunden!

Igår så la jag ut en bild på min instagram och bad mina följare ställa lite frågor som jag kunde svara på i bloggen. Herregud vilken respons jag fick, jag blev riktigt glad. En del ställde samma typ av frågor så är det så att din instagram inte syns här så är det därför. Men nästa omgång så fixar vi till det,för detta är något jag lär göra fler gånger❤ Tack för alla frågor ni är bäst!

Emeliebiarner

Har du haft en egen häst någon gång?

Jag red mycket som barn men jag hade aldrig någon egen häst. Fick låna häst/hästar i stallet som låg granne med oss.

Preggoslife

Vad är det bästa som finns?

Oj det finns så mycket jag säger “Det här är det bästa som finns” till. Men du vet när man är riktigt trött? Och man äntligen får sova. Det kan vara det bästa som finns😘

Anna

Vart hoppas du att du är i livet om 5 år?

Min förhoppning är att jag har kommit ut i arbetslivet och att vi har flyttat till större, kanske en liten bebis på väg?

Johanna

Vad kan du inte leva utan?

Det var ingen lätt fråga. Jag vill säga mina glasögon för jag ser inte ett skit utan dem😂 Men får nog lov att säga luft, mat och min familj

Lindalinchis

Vad är din favoritplats i världen?

Savolinna i Finland.

marce_la_bachatera

Varför började du att blogga? Vad är det som driver dig?

Jag började blogga för jag älskar att skriva och jag tycker att jag är jävligt bra på det. Att dela med mig av plika upplevelser tycker jag är roligt och de kanske kan hjälpa någon på vägen? Det finns faktiskt inge särskilt som driver mig. Jag kör bara på i ren rutin. Fast mina.läsare driver mig nog en del, för jag vill att dem ska ha något att läsa

Henriettanylund

Vad är ditt drömresmål?

Jag har alltid velat åka till Karibien.

Elten87

Vad är ditt drömyrke?

Författare tror jag!

mammalillemy

Hva må til for å få en bra blogg, hvor ofte må man blogge?

Det där är ju så olika tycker jag. Men för mig är en bra blogg där det är mycket personliga inlägg Den som bloggar ska gärna svara på sina läsares kommentarer i mån av tid. Jag brukar lögrga in ett till två inlägg om dagen och ibland inte alls. Det finns dem som gör 3 – 5 inlägg per dag. Men det är upp till vsr och en hur man vill ha det.

ssamanta

Vill du ha barn?

Ja det vill jag. Helst igår😉

missliggstill

Hur gammal är du?

Jag blir 31 i augusti

marielinneeaas

Vad skulle du göra om du vann 3 miljoner?

Betala av mina skulder och köpa en lägenhet eller ett hus. ❤

barnvagnslivet

Vad är din största dröm om framtiden?

Att komma ut i arbetslivet och flytta till större. Och bli mamma såklart.

theresedahalstr0m

Berätta något vi inte vet om dig?

Jag kan inte åka skridskor😉🙈

mariaelisabeth

Har du körkort?

Nej det har jag inte. Men jag borde nog ta det snart

_interiorbeauty

Hur träffades du och din sambo?

Vi träffades faktiskt första gången när vi va 14-15 vi hade gemensamma vänner. Under en hel sommar så åkte vi moppe, badade och tältade. Vi hade skit kul. Sen när vi kom upp i 20 års åldern så fick vi kontakt igen och började ränna på krogen. Men vi vart inte tillsammans förens senare.. Jag flyttade in hos honom ett par år senare och då va vi bara vänner. Men känslorna växte fram och nu har vi varit tillsammans i 7 år och förlovade i 2❤

adajohansen

Om du kunde resa vart du ville i världen vart hade du åkt?

Nämnde karibien innan.. men jag skulle vilja besöka Japan också❤

harjedalenbeauty

Var är din bästa plats att gå promenader?(skogen, stranden, villaområde etc?)
Ja du.. Vi bor ju mitt ute i skogen och bi har väldigt fina promenad stråk här. Så jag får nog säga skogen, trots alla insekter😉

beatriceeliasson

Vad är din favorit färg?

Lila helt klart

sandi_fighter

Vad jobbar du med och hur kom du in på det du gör idag?

Jag är sjukskriven sedan några år tillbaks. Tanken är väll att jag ska försöka kolla ut i arbetslivet så småningom. Men innan jag gick in i dem berömda väggen och kolapsade så var jag barnskötare.

angelikaz

Har du husdjur och isåfall hur många?
Katt och hund

Utvecklingssamtal med mig själv – Vad vill jag ägna mer fokus på?

Måndag åh du underbara måndag. I ärlighetens namn överdriver jag lite, för det är ingen underbar måndag. Men det är absolut ingen ursäkt för nu är det dags att ha lite utvecklingssamtal igen.

Vad vill jag ägna mer fokus på?

Jag är en såndär person som lägger för mycket fokus på andra personer och deras åsikter. Hinner knappt med mig själv. Så jag vill ägna mer fokus på mig själv. Jag brukar alltid säga till någon som har det svårt att “Du är den viktigaste personen i ditt liv, fokus ska ligga på dig och dina känslor”. Jag har dock svårt att leva efter det själv. Mitt fokus vill jag ägna åt mig själv och det som får mig att må bra från och med nu. Hur ska jag annars komma på banan igen så att säga? Självklart menar jag inte att jag kommer strunta i om någon behöver prata, det ligger i min natur att lyssna och försöka hjälpa. Men jag kommer först!

Vad vill du ägna mer fokus på?

Detta var det sista utvecklingssamtalet med kig själv på ett tag. Glöm inte bort hur viktigt det ärr med detta, man boostar sig själv väldigt mycket och det är bra för själen❤

Mycket skratt och lite bubbel

Idag har jag varit riktigt trött, sådär trött då allt man säger är rent av svammel. Fast på ett roligt sätt då, för jag har skrattat åt mig själv och de har alla andra också gjort. Skönt att man kan bjuda på sig själv ibland.

Igår var jag hemma hos Anna igen för att se sverige – england. Tyvärr så åkte ju Sverige ur turneringen men jag tycker faktiskt att grabbarna har gjort en bra turnering. Nu är de 8 e bäat i världen och det är fasiken inte illa.

Det bjöds på både bubbel och middag igår, utöver det så skrattade vi mycket och hade det trevligt.

Vi kommer nog ses en hel del under sommaren, tror vi bestämde att jag ska dit redan nästa gång det är fotboll, men mitt minne är bra med kort. Men dit ska jag iallafall och det ser jag fram emot.

Hur har eran helg varit?

Utvecklingssamtal med mig själv – Vilka människor trivs jag med?

Vi är så långt in på den här veckan nu och jag har totalt glömt bort att ha utvecklingssamtal med mig själv. Hela bloggen har visserligen legat på is. Men vad tusan nu kör vi!

Vilka människor trivs jag med?

Nu vet jag inte om vi pratar vilka typer av människor eller vilka människor jag har i mitt liv som jag trivs med? Men jag tror vi kör på generellt. Jag trivs med ärliga personer som står för vad den tycker och tänker. Drivna personer är helt underbart för man blir så inspirerad själv , det gillar jag. Att ha folk omkring sig som man måste tippa på tå runt är ingenting jag klarar av, så kan man säga okänsliga personer? Inte så att dem är okänsliga och är elaka sådana vill jag absolut inte ha i mitt liv. Men personer man kan prata om vad som helst med och man behöver inte hålla tand för tunga så att säga. Förstår ni vad jag menar eller blev det här väldigt luddigt nu?

Jag trivs helt enkelt med personer jag kan vara mig själv med, personer som kan ta ett skämt , som får mig att skratta och känna mig levande. Personer som får allt att kännas kravlöst.

Vilka människor trivs du med?

Det skulle ju vara en enkel process?

Jag trodde jag skulle bli tokig igår, ja tokigare än vad jag redan är då förstås. Min läkare har skrivit ett intyg till mig angående särskilt tandvårds stöd.

Hon skickade in det till försäkringskassan men det hamnade hos min sjukpenning handläggare så hon skickade hem det till mig. Jag fick lov att ringa till försäkringskassans kundtjänst för att fråga hur tusan jag skulle bära mig åt, och det var tur att jag ringde dit. En process som jag fick höra skulle vara enkel var ju verkligen inte enkel. Självklart förstår jag att jag behöver fylla i en blankett , hon skulle skicka hem en till mig. Men det som gör att jag blev irriterad var att jag fick veta att jag behöver gå till tandläkaren och göra ett saliv prov. Det är ju egentligen också förståeligt då vi måste kunna bevisa min dåliga tandstatus så de kan ta ett beslut. Men jag skiter inte pengar, jag ska rotfylla en tand och den kommer gå på 4500 . Detta besök för saliv provet skulle gå på 600. Jag talade om för receptionisten att jag vet inte hur jag ska ha råd med allt. Jag fick en tid i augusti dagen innan min födelsedag för att vara exakt. Så jag har chans att spara pengar. Dock så tänker jag att det saliv provet bör ju skickas senast en vecka efter ansökan? Jag vet inte alls jag. Får nog lov att ringa fk igen. Det värsta är ju om ja lägger ut 600 spänn på ett saliv prov och jag får avslag. Fast så ska jag inte tänka, det är ju dumt.

Varför kan inte allt bara gå så smidigt som de sägs att det ska göra?

Oväntat besök och Mickes födelsedag❤

Gårdagen bjöd på en hel del roliga saker. Jag fick ett telefon samtal av min syster som jag inte träffar så ofta som jag önskar. Hon var en kvart hemifrån mig så hon ville komma förbi och säga Hej. Jag vart så himla glad.. Jag sprang och mötte henne vid bilen och gav henne världens bamsekram. Vi drack varsin Capri Sun och pratade om livet. En stund efter kom Micke hem och gjorde oss sällskap. Vi hade en riktigt trevlig stund.

När syrran åkt så förberedde vi middagen, det stod oxfilé på menyn. Ni förstår Micke fyllse år igår, och då ska man självklart äta en riktig festmåltid. Vi åt ute i trädgården tillsammans med hans föräldrar och till efterrätt vart det vinetta. Riktigt gott var det, har inte ätit vinetta sedan jag var barn. Vi satt ute till sent på kvällen och bara pratade, det var kul att få höra historier om hur micke var som barn. Sen är jag ett par myggbett rikare, men vad gör det? Vi hade ju trevligt. Micke var nöjd lver dagen och sin present. Är han nöjd så är jag nöjd❤

Jag är stolt över mig själv!

Det här inlägget skulle skrivits redan igår men det hanns inte med , men det är ju inte hela världen eller hur?

I tisdags så vart jag riktigt stolt över mig själv. Jag övervann en rädsla, en rädsla som har funnits hos mig i flera år. För er kanske det låter lamt och eventuellt lite konstigt men det gör mig inget. Jag har inte varit i Lindholmen sedan Malin somnade in, jag har velat kliva av roslagsbanan och gå runt och suga in alla minnen men inte klarat av det. Jag har varit otroligt rädd för att bryta ihop och må dåligt. Den rädslan övervann jag i tisdags.

Jag har pratat väldigt länge med en fantastisk människa som nyss flyttat dit och vi har pratat om att ses då vi faktiskt bor så pass nära varandra nu. I tisdags åkte jag hem till den här fantastiska människan. Jag pratar om Anna, vilken härlig själ hon är. Hon tog emot mig med öppna armar, fullt mesveten om att jag eventuellt skulle vara känsloladdad. Men vet ni? Allt kändes lugnt och fint. Harmoniskt till och med. Vi kollade matchen mellan sverige – sweitz och skrek halsen av oss. Vi vart så jäkla glada när sverige gick vidare, vi var nog alla riktigt nervösa men det gick ju bra för grabbarna och nu gäller det att de spöar skiten ur England på lördag. Apropå det så ska jag även se den matchen hemma hos Anna . Vi hade så kul ihop och jag är säker på att detta är början på en fantastisk vänskap.

Jag tycker att ni tar och kikar in annas blogg. biabia.se Hon är inte bara jävligt trevlig, hon skriver för jävla bra också.😘