Därför tillåter jag mig själv att vara sårbar

Jag har alltid haft en tendens att känna mig svag när tårarna rinner från mina kinder. Tårarna kommer oftare än vad jag önskar men jag har lärt mig acceptera att jag faktiskt är en människa med mycket känslor inom mig. Det har hänt att jag blivit arg på mig själv när jag varit ledsen och visat min sårbara sida, jag har ofta svårt att få fram orden.

Det blir extra jobbigt när jag har svårt att göra mig förstådd, för tro mig.. Jag har lättare att uttrycka mig i text än muntligt. Har varit på det viset så länge jag kan minnas. Jag övar ständigt på att uttrycka mig rätt muntligt när det kommer till sårbarhet, känslor och ångest. Ibland har det hänt att jag har fått skriva ett mail till min psykolog för att jag har så svårt att uttrycka mig och förklara muntligt.

Måste bli bättre på det, eller måste? Jag vill bli bättre på det för min egen skull. Det skulle garanterat bli mindre tårar då. Jag vet innerst inne att det är en styrka att gråta, trots att det får mig att känna mig svag.
Mina tårar är ord från hjärtat som munnen inte klarar av att säga.

Enda sedan födseln har tårar varit ett tecken på att vi är vid liv. Det säger ganska mycket egentligen.
Sårbarhet är att vara öppen för livet, vilket jag är och därför låter jag mig själv vara sårbar.

Det finns egentligen inga ursäkter

Vaknade för en liten stund sedan. Hade sjukt svårt att sova i natt och jag tvivlar inte en sekund på att det blir så i natt med. Jag ska nämligen till psykiatrin imorgon och jag har alltid problem med sömnen natten innan. Men jag brukar försöka göra lite avslappnings övningar så brukar det gå bra. Ska inte vara där så tidigt imorgon som tur är. Har tid klockan 13, brukar vara värre när det är vid 11 då jag har en bit att åka.

Tanken är att jag snart ska äta lite frukost och bege mig ut på en liten promenad. Det är inte lika varmt ute idag som igår, men solen lyser iallafall och då finns det egentligen inga ursäkter till att inte bege sig ut eller hur?

Vad hittar ni på idag?

Kvinnor ska inte slita

Jag kom minsann ut på en promenad idag. Känner mig lite stolt faktiskt. Det vart inte speciellt långt men varje steg räknas eller hur? När jag kom hem så höll Micke och hans pappa på att arbeta på tomten. Hela dagen har de slitit för att få ordning på den grävda brunnen. Jag hjälpte till att borra lite, väldigt lite ska erkännas då borrmaskinen dog mitt upp i allt. 😂Skämtade med karlarna att jag tror det beror på att det inte är meningen att en kvinna ska slita. Konstigt nog höll dem med, men det var som sagt ett skämt från min sida.

Ska snart åka iväg och inhandla lite glass och mat för kvällen, orkar inte stå vid spisen. Tanken var att vi skulle grilla men efter allt jobb på tomten kände vi att det vore skönt att slippa laga mat överhuvudtaget☺

Dags att ta tag i bitarna.

Har precis ätit frukost tillsammans med Mickes föräldrar. Vi vaknade väldigt sent idag , kan ju bero på att jag somnade vid 3 tiden i natt. Skönt med helg så slipper jag vara stressad över att jag inte kan somna om kvällarna.  På vardagarna är det svårare då Micke skall upp och arbeta.

För någon månad sedan så satte jag upp ett mål att jag skulle ta mig en promenad minst varannan dag. Jag tror det var ett aningen högt mål för mig just då, för det höll i två veckor. Nu är jag sådär stillasittandes igen och i ärlighetens namn är det skit tråkigt.

Jag har alltid rört på mig och promenerat mycket, det är för att jag tycker om det och inte för att jag ska gå ner i vikt. Ja det vore ju trevligt om jag kunde gå ner ngt kilo eller två men det är inte mitt syfte. Jag gillar att vara ute i naturen, och nu när vi bor mitt i skogen har jag ju hur många möjligheter som helst att vara ute i naturen. Så från och med idag så ska jag återuppta mina promenader. Annars lär mina sittsår komma tillbaks, ja ni läste rätt. Jag har haft sittsår och det var fan inte roligt och det tog en stund att bli av med dem. Där vill jag inte hamna igen.

Så nu sätter jag upp ett nytt mål, ett lite mindre än sist. Promenad 2 gånger i veckan. Går jag mer så är det superbra och jag kan klappa mig på axeln med gott samvete.
Under dagen blir det nog en liten promenad i det vackra vädret.

Vad händer hos er ?

Det är nära nu

Nu är det inte allt för långt kvar tills vi ska bege oss till havs , jag har ju nämnt tidigare att jag och Micke ska åka Close Up båten. Det är en tema kryssning med ett gäng punk band. Ska erkännas att jag inte lyssnar på något av banden , men det är alltid roligt på dessa tema kryssningar. Det enda jag faktiskt grämer mig över är sjösjuka och min kropp som alltid lyckas stänga av på något vis när jag är på de sju haven. Sjösjukan kan jag alltid hantera med en tablett eller se till att bli onykter innan jag kliver på😉 Skämt och sido.

När jag säger att min kropp stänger av så menar jag att rätt var det är så får jag super ont och kan knappt röra mig. Blir stel som en pinne och när jag försöker gå så ilar det i hela kroppen och jag bryter ihop pga smärtan. Det har hänt mig tre gånger . Sist det hände så var jag med Maria och hon fick hjälpa mig att gå, klä om,hjälpa mig upp från toaletten, ner i sängen osv. Riktigt obehagligt.

Jag är väl medveten att jag inte bör tänka på vad som eventuellt kan hända när jag ska iväg på roligheter. Att oroa sig i förväg är egentligen onödigt. Händer de nå otyg så får jag ta i tu med det då. Det här kommer ju bli riktigt roligt och det är så jag ska tänka. Dags för hjärnan att ställa om!

Fröken Rödlök Gästbloggar

Hej alla glada!
Jag har fått äran att gästblogga hos fina Michaela och det är jättekul. Att få skriva några rader som publiceras hos någon annan tycker jag är skoj. För er som inte vet vem jag är kan jag berätta kort att jag heter Marica men i sociala medier är jag mer känd som Fröken Rödlök. En filur som har nära till skratt, ett stort hjärta, omtänksam och lite smågalen. Jag bloggar aktivt och hos mig får du läsa allt om mina åsikter, min vardag, lite samarbeten och saker jag tar mig för. Jag är en sån där öppen person som ibland inte har några hämningar alls och det kommer ni märka om ni kikar in!
Hoppas ni får en trevlig läsning!

Kram Fröken Rödlök
www.frokenrodlok.se
@frokenrodlok på instagram

Förr vågade jag inte stå för vad jag lyssnade på.
Jag skämdes så. När jag var yngre skulle man lyssna på hiphop, rnb och rap och sån där musik men jag föll aldrig för den genre av musik. Jag har alltid älskat svensk vispop och dansband.
Hemma lyssnade jag ofta på det men ute vågade jag inte riktigt för det var förknippat med äldre.
Jag ville inte bli retad för mer än det jag redan fick höra!
Jag minns flera ggr när jag hade musik på mobilen och lyssnade i hörlurar, jag var alltid livrädd att hörlurarna skulle ramla ur mobilen så att musiken hördes högt eller att det var för högt i lurarna så folk bredvid mig skulle höra av för slags musik jag lyssnar på.

Jag kan fortfarande skämmas lite för valet av musik men varför vet jag inte. Jag är ju mer gammal nu än då! Jag tycker om rytmen av dansbandsmusik och oftast är det svenska texter som jag kan lära mig. Jag har aldrig vart förtjust i engelska och därför inte lärt mig så mycket av det språket så engelska låtar tilltalar mig inte lika mycket som svenska. Jag vill kunna förstå  texten jag sjunger och kunna bilda mig min egna fantasi av låten och det funkar inte om jag inte fattar vad dom sjunger.
Kanske därför jag alltid valt dansband!
Mikael Wiehe är en stor favorit, Lisa Nyberg är en ännu större favorit och jag älskar Scotts!
De två första är mer vispop än dansband men gillar deras texter. Lisas låtar har hjälpt mig i många stunder när jag mått som sämst. En form av trygghet!
När jag träffade Mikael Wiehe för första gången var jag helt salig när han började prata med mig. Det hände liksom inte, starstruck helt klart! Han stod rakt framför mig och frågade om jag skulle köpa hans bok jag hade i handen. Det ville jag ju, fick den dessutom signerad och sen fotades jag tillsammans med honom! Det var lycka!

Musik är något som alltid finns till hands. Vart man än är så hör man musik. Jag slår alltid på musik hemma och just nu är det mest Emil Assergård som ljuder friskt för att jag taggar så enormt för att få se honom live den 2 Juni. Något jag väntat på såååå länge och nu snart skall det äntligen bli av!
När jag är glad slår jag på Emil, när jag skall städa slår jag på Emil, när jag skall pyssla slår jag på Emil och när jag är nere, ledsen och mår dåligt är det han som sjunger för mig! Det är musik som passar in i alla lägen för min del – även när jag tränar!

Det finns jättemånga bra artister där ute och inlägget skulle bli på tok för långt om jag skulle rabbla upp alla jag gillar, men det finns ju de som har påverkar lite mer än andra och det är just det Lisa, Emil och Scotts har gjort. Påverkat mitt psykiska jag till något bättre. Hjälpt mig på min resa!

Någon jag slår på när jag bara vill sjunga, skråla och tagga för någonting är Björn Rosenström, hans låtar är ju helt koko men så underbara på något sätt. Sådana som fastar i minnet direkt och som man börjar sjunga med på direkt när man hör dom. Att fått se honom live är en grej som jag länge velat och förra året gjorde jag det. TOPP!
Scotts har jag också sett live vid två tillfällen så ännu är det bara Lisa Nyberg som jag inte fått se, en dag kanske. En dag! Emil är ju som sagt inplanerad.

Vad lyssnar du på för musik? Är du som jag som skäms över ditt val? Varför skämmas egentligen? Det är ju musik för vem som helst. Jag fortsätter digga och skall strax slå på lite Wahlströms – som är ett dansband jag skulle få se live för några år sen men dom hann lägga ner sitt band av någon anledning innan jag hann se dom! Inställt. Trist.

Sådär, nu har ni fått läsa lite om vad jag gillar för musik! Nu har jag verkligen blottat mig rejält men det kanske är bra för nu kanske jag slipper skämmas över mitt val av musik!
Tack och Hej – Leverpastej!

Det är en dålig dag inte ett dåligt liv!

När jag går i butiker så blir jag oftast stressad och irriterad på folk runtomkring. Jag vet inte riktigt varför der blir så egentligen, alla har ju rätt att vara där.

Men igår så var jag i två mat butiker och på ica gick allt fint. Jag blev inte sur eller stressad på personerna runt omkring mig. När vi gick in på lidl så vart det tyvärr raka motsatsen. Det var inte särskilt mycket folk men min puls gick upp i 180 kändes det som, svetten rann och jag kände att skyndar jag mig inte så kommer panikångesten som ett brev på posten.

Samtidigt som jag vet att stressen gör saker värre så kunde jag tyvärr inte lugna ner mig. Jag plockade på mig det jag skulle ha och skyndade mig till kassan. När jag hade betalat för mig så insåg jag att jag glömt hälften. Orkade inte bry mig så jag satte mig i bilen. Precis när det känns som att allt är lugnt så kommer ångesten över mig som ett jäkla åskmoln. Varför ska det alltid bli på det här viset?

Jag skulle vilja slippa allt vad ångest innebär, men mitt liv fungerar tyvärr inte så . När jag kom hem så var jag helt slut.
Jag vet att ångesten alltid försvinner, men när jag är i samma situation som jag var i igår så känner jag mig så maktlös.

Men idag mår jag betydligt bättre och känner mig lite gladare. Ska försöka fånga dagen på bästa sätt. För ni vet det är bara en dålig dag och inte ett dåligt liv❤

Vad är Sömnparalys?

Nu var det väldigt längesen jag hade en sömnparalys och det är jag riktigt glad över. När jag pratar om detta så förstår folk sällan vad det är och jag tänkte att jag ska förklara vad det är.

Sömnparalys kan enklast beskrivas som en kombination av dröm och vaket tillstånd och innebär, som namnet antyder, att den som drabbas blir paralyserad. Personer som varit med om det upplever att de inte kan röra på sig, trots att de vaknat. Det är, som de flesta säkert förstår, en rätt obehaglig upplevelse.

Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas.

Sist det hände mig så hade jag en häxa över mig och jag var fullkomligt livrädd, trots att jag är medveten om att det är helt ofarligt. Men jag kan inte göra något åt rädslan när jag inte kan röra mig. Fullkomligt fasansfullt skulle jag vilja påstå att det är med sömnparslys. Det gäller att försöka slappna av så mycket som möjligt , för ju mer man stressar desto värre blir det. Iallafall för min del.

Har du någon gång haft sömnparalys?

Sömnlös natt som slutade i roromantik

Varken jag eller Micke kunde sova i natt. Det slutade med att vi gick ut på tomten vid 02.00 och satte oss för att kolla på stjärnorna. Det var faktiskt lite romantiskt måste jag säga. Dock så kunde vi inte somna när vi kom in heller. Riktigt irriterande , men så kan det vara ibland.

Planen för dagen är att tvätta och färga håret. Första maskinen är igång vilket känns skönt. Hoppas jag orkar med att färga håret, det behövs verkligen då utväxten är rejäl.

Vad hittar ni på idag?