Fånge i mitt eget hem.

Varje dag vaknar jag upp i vårt krypin med tanken ”Fan vad jag vill flytta”’. Det flesta vaknar upp och vill sova lite till.. Inte jag.. Vi bor 24kvm och egen tid finns inte på kartan.. Enda stället vi får vara i fred på är toaletten. Jag är tacksam över att vi har tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Vi flyttade hit för nästan tre år sedan, det skulle vara tillfälligt.. Jag ser inte framför mig hur vi ska kunna flytta härifrån. Det är ren och skär ångest för mig. Visst har vi framtidsplaner men vi kommer liksom ingen vart.

Jag nämnde egen tid.. Vi får även egen tid om vi åker och hittar på något på varsitt håll. Men vi kommer ju alltid tillbaks till vårt lilla krypin.
Det är frustrerande..

Men hade inte Mickes föräldrar byggt det lilla huset på deras tomt.. Då hade vi garanterat bott på gatan.. Det är en hemsk tanke men den är sann.

Jag längtar efter ett eget boende där både Micke och jag kan bo utan att sitta i knä på varandra. Just med tanke på att det sliter på förhållandet när det inte finns utrymme för att kunna sätta sig i ett annat rum tex.

Jag kanske begär för mycket.. Jag har trots allt tak över huvudet, en säng att sova i och en egen toalett så jag inte behöver springa in hos svärföräldrarna varje gång nöden kallar.

4 reaktioner till “Fånge i mitt eget hem.”

  1. Snacka om att ni är starka. Jag hade antagligen dödat min partner efter bara några dagar om det inte var nykärlek eller vad man säger. Haha, ni kommer hitta något eget snart 😊

  2. Tack så mycket❤ Det är inte lätt detta . Men vi har varit tillsammans så pass länge att vi inte ens har energin till o ha ihjäl varandra😂 Hoppas fu har rätt och att vi kommer härifrån en vacker dag❤

Kommentera