Psykisk ohälsa – Vad ska andra tycka?

Det finns medecin av en anledning, för att den ska hjälpa dig att må bättre. Har du huvudvärk så tar du en alvedon. Det är samma sak med det psykiska. Det borde inte klassas som att man är en piller trillare för att man tar en ångest dämpande vid behov, eller antidepressiva för att klara vardagen. De personer som är ”friska” och inte behöver medikament har ofta något att säga om oss som äter starka medeciner . Det är ofta ”Mår du verkligen bättre av det där, det är ju bara en massa kemikalier som skadar din kropp” Gör inte en alvedon det också då? Som jag nämnde så är det fullt normalt att ta en huvudvärks tablett , men en ångestdämpande är fel? Varför ska människor vara så fruktansvärt dömande och trångsynta? Det är sorgligt rent ut sagt. Dock har deras negativa kommentarer påverkat mig ganska mycket. Tankarna går i ett om ”Vad andra ska tycka” om att jag äter mediciner, samt att de vara tror jag är en lat jävel som inte jobbar. Att de tror att jag inte vill jobba. Igår pratade jag med en vän till familjen om just detta, att man är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Det är inte ett sunt tankesätt. Lider man av psykisk ohälsa och diverse diagnoser så är det bästa att tänka på sig själv och inte vad andra tycker. Men när man väl har hamnat i det tankesättet så är det väldigt svårt att ta sig därifrån.

Jag personligen gör mitt bästa för stt komma ur de tankebanorna. För jag vet ju att medecinen hjälper mig, samt anledningen till att jag inte klarar av att arbeta. Jag vet att jag har försökt gång på gång och misslyckats. Varför jag har misslyckats med uppgiften att arbeta har egentligen inget enkelt svar och jag är inte skyldig att förklara heller. Men de flesta vill ha en förklaring som de ändå inte kan ta till sig eller ens försöka förstå. Jag har grunnat länge på vad folk tycker och tänker om mig och min situation. Men vet ni? Det spelar ingen roll vad folk tycker och tänker som jag nämnde ovan. Alla går vi igenom en resa i livet, och den resan är endast vår egen. Det finns stöttepelare längs vägen så som familj och vänner, men det är endast om man har tur. Många går igenom sitt personliga helvette ensamma för att de antingen inte vågar prata om det, eller så har de pratat om det och ingen förstår. Det är även många som inte vill eller vågar söka hjälp för att de är rädda för vad personer i deras omgivning ska tänka. Är det inte skrämmande? Jag menar det är självklart i mitt huvud att om man mår dåligt så ska man söka hjälp. Ingenting ska hindra en människa från det. Det är inte fel,fegt eller idiotiskt. Att ta steget och be om hjälp är en ren och skär jävla styrka i mina ögon.

Jag har sagt det gång på gång och jag kommer aldrig sluta säga det. Det är inte fel på oss som söker hjälp, äter mediciner, har diagnoser, ätstörningar eller självskadebeteende. Vi kan inte rå för att dessa sjukdomar drabbat oss, det är sjukdomen det är fel på och inte oss som personer.  Vad som är fel i mina ögon är dem som inte förstår, och att vissa av oss går runt med den här ständiga oron om vad folk ska tycka och tänka. Det viktiga är vad vi tycker och tänker om oss själva är det negativa tankar om oss själva så är det något vi måste vända . Det finns alltid något positivt i det negativa. Det kan vara svårt att finna, även med ljus och lykta. Jag säger inte att det kommer ske över en dag. Väldigt ofta ser vi ner på oss själva när det kommer till vår problematik. Jag gör det ofta, men varför se ner på sig själv när man ständigt jobbar sig uppåt för ett välmående?

Var aldrig rädd för att prata om psykisk ohälsa. Stå på dig och stå för din problematik och tänk inte på vad andra ska tycka och tänka. Även när det är extra tufft så ska du veta att det är tuffare för dem som inte vill förstå.

Tillsammans är vi starka❤

En kommentar till “Psykisk ohälsa – Vad ska andra tycka?”

Kommentera