Jag är inte ensam, jag känner mig bara ensam

Jag tror inte att jag kommer kunna förklara hur jag mår utan att denna text blir en enda sörja. Men jag känner mig som en sörja, som en flytande äcklig sörja. Jag har inte mått speciellt bra de senaste månaderna och jag är riktigt jävla trött på att det aldrig vänder. Det är motgång på motgång och ångesten vägrar lämna min kropp. Jag har haft tankar om att lägga in mig själv på sjukhuset. Men de enda de kan göra för mig är att ge mig medeciner och samtal. Det kan jag lika gärna göra här hemma också.
Panikattacker avlöser varandra och jag känner mig så liten, liten och värdelös. Värdelös för att det inte blir bättre. Innerst inne så vet jag att jag inte är värdelös. Känslan av ensamhet kommer ofta över mig och jag gör allt för att slå bort de tankarna. Jag har folk runtomkring mig som finns för mig.

Jag har alltid en känsla av att det är svårt att ”stå ut med mig” Men dessa två personer vänder mig aldrig ryggen, de lyssnar alltid när jag skriker på hjälp. Min fina underbara vän @Minigrisenhulda och min älskade sambo.

Vad vore jag utan er?

Min underbara syster som jag inte träffar så ofts tar sig alltid tid att lyssna på mig om jag väl öppnar käften om hur jag faktiskt mår.

Jag är inte ensam.. Jag känner mig bara ensam. Det är en stor skillnad.

4 reaktioner till “Jag är inte ensam, jag känner mig bara ensam”

Kommentera