Att låta tankarna försvinna för en stund

Det vart en rejäl powernap när vi kom hem från Rimbo, tror jag sov 3 timmar. Så jäkla skönt.. Att sova när man inte mår bra psykiskt är den bästa medicinen för mig.. Alla jobbiga tankar försvinner för en stund. Men som jag skrev tidigare så är jag på bättringsvägen vilket känns skönt. Alla har vi svackor och det bästa med svackor är att de inte varar så länge och jag lyckas ofta ta mig ur dem snabbt.

Men det har inte blivit något gjort här hemma , jag behöver städa och vika tvätt. Jag får lov att ta hand om det imorgon, ska ändå bara vara hemma. Men torsdag så ska jag till sjukgymnasten kl 10. Äntligen! Min kropp är rena kaoset, undra om den här sjukgymnasten har någon utbildning kring det psykiska också? Min sköterska sa att de skulle va värt att kolla upp. Då min kropp säkerligen agerar som den gör pga mitt psyke är knas? Förstår ni vad jag menar? Kroppen är duktig på att tala om när något inte stämmer.

Har ni haft en fin dag?

Vintertid är tröttsamt

Idag är jag uppe tidigt minsann. Jag ska följa med Mickes kusin till tatuerings stadion. Jag har redan glömt vad Isac ska smycka sin kropp med,ä. Typiskt mig att inte komma ihåg saker. Mitt mående är lite bättre idag faktiskt, men jag är extremt trött. Kan ju alltid ta mig en powernap när vi kommer hem?

Sen vi ställde om till vintertid så har det blivit en powernap varje dag i stort sett. På sommaren sover jag sällan på dagarna.. Brukar ni ta er en powernap?

Nej nu är det dags att ta tag i dagen. Vi börjar med frulle sen mot rimbo. Vad hittar ni på idag?

Svåra sysslor

Det må vara en vardagssyssla för de flesta, det är det för mig med. Jag pratar om att laga mat. Jag har varit väldigt dålig på att göra det den senaste tiden.. Har alltid hittat en ursäkt till att slippa stå i köket. Men idag var jag faktiskt sugen på att laga mat, sen var det extra trevligt att Micke gjorde mig sällskap i köket.

Jag slängde ihop en fläskfilé gryta och potatis, det vart väldigt gott faktiskt.

Jag minns inte vilka kryddor jag hade i, jag är sån som bara tar ngt i hopp om att det ska smaka bra.

Just det! Det slutade med att jag avbokade min läkartid imorgon, jag kände att en timmes resväg dit för att prata i fem minuter är lite väl jobbigt just nu.
Men bad givetvis om en nu tid.

Hur har eran dag varit?

Psykiatrin

Imorgon så ska jag till psykiatrin för att prata med min läkare,jag ska vars där 15.20. Vilken jävla tid. Jag har svårt för tider som är senare än 12′ Jag går ju bara hemma och vankar och väntar på att jag ska åka. Samtidigt som jag gör det så kommer jag på tusentals anledningar till att inte åka , oftast avbokar jag då. Men imorgon tänker jag inte avboka för jag vet att det är viktigt att jag kommer iväg. Samtidigt så vet jag inte riktigt vad jag ska göra där? Sist jag var där så fick jag ett nytt sjukintyg och nya recept? Det kanske bara är ett ”hur går det med FK samtal”? Vem vet.. Märker när jag kommer dit.

Apropå recept så verkar faktiskt den här penicillin kuren fungera. Urinvägsinfektionen verkar vara puts väck. Men jag ska givetvis äta upp alla piller trots att jag känner mig bättre. Det har verkligen varit ett rent och skärt helvette. Har rent ut sagt skrikit rakt ut varje gång jag behövt kissa. Hoppas jag aldrig mer får uppleva den smärtan igen.

Hoppad ni mår bra?

Skriker på hjälp.

Jag vill ställa mig och skrika, skrika efter hjälp. Men jag vet att hur högt jag skriker och om det är någon som hör mig, så kommer ingen kunna hjälpa mig.. Vad jag behöver hjälp med? Att må bra? Att orka gå utanför dörren utan att känna ångest? Slippa känslan av att falla handlöst varje dag. Jag är i en svacka för tillfället och jag gör allt jag kan för att ta mig ur den. Jag får tvinga mig själv att göra saker varje dag. Jag vet att det är bra för mig att trotsa allt vad ångest heter, men varför ska det vara en sådan förbannad känslostorm inom mig varje gång? Jag funderar på vad jag har gjort i mitt tidigare liv för att få leva med psykisk ohälsa  i mitt nuvarande liv. Ja det här inlägget är aningen deprimerande känner jag. Jag kan inte vara på topp jämt även om jag försöker.

Det är som att jag letar efter någon slags livlina och jag har letat i en livstid. Trots all skit som pågår inom mig så älskar jag att leva, livet har så mycket att erbjuda trots stt det är tufft ibland. Det är faktiskt så att trots denna svacka så har jag bra dagar då jag klarar av att gå utanför dörren utan att det känns som att jag ska kvävas. De dagarna njuter jag till fullo ska ni veta.

Idag är det inte en bra dag överhuvudtaget, men jag ska tvinga mig själv att städa och kanske ts en promenad? Har ingen aning om hur vädret är? Inte klivit upp ännu och kikat ut.  På något vis så tänker jag vända den här dagen och jobba med alla.känslor. Jag har i ärlighetens namn precis vaknat och att känna såhär som jag gör i samma sekund som jag slår upp ögonen är inte okej. Men som sagt så har jag inte klivit upp ännu . Det kan bara bli bättre nu eller hur?

Shoppingrunda

Igår så var jag i Täby centrum tillsammans med Micke. Vi kände för en shoppingrunda då jag inte fick tag i några jeans när jag var i stan. Eller vi? Det var jag som ville shoppa och Micke följde med. Men det var första gången vi båda handlade i samma butik. Vi gick in på The Salty Dog och köpte oss varsit par jeans. Jag slog på stort och köpte mig ett par Levis, riktigt schyssta faktiskt med bra stretch. De va lite dyra trots att jag hade 15% rabatt, men de är det värt. Vill man ha bra jeans så ska man inte välja att gå till h&m tycker jag iallafall.

Sen vart det en sväng in på hunkemöller, där vart det lite underkläder.. Man kan inte få för mycket av det tycker jag. De gar 20% på hela sortimentet bpde i butik och online för medlemmar. Det gäller dagen ut så är ni shoppingsugna så tycker jag att ni ska passa på☺

Vad gjorde ni igår?

Så jävla mycket kärlek!

Jag har verkligen haft en fantastisk dag tillsammans med Maria, även om det vart kortare än vi båda tänkt oss. Men det var så skönt att träffa henne igen, prata en massa strunt,skratta som galningar precis som det ska vara när man umgås med sin bästa vän.
Vi gick runt i lite butiker innan vi satte oss på Jensens för att käka lite.

Vi slog på stort med kycklingfilé råstekt potatis och bea sås. Sen vart det även efterätt, så sjukt gott. Jag vart överlycklig över min pepsi max, satan va stor den var. När man beställer en stor dricka så förväntar man sig oftast att de ska va 50cl, men detta var lite mer. 😉

Älskar att umgås med dig min fina tack för idag. Jag älskar dig!

Lifeline

I’ve been looking for a lifeline
For what seems like a lifetime
I’m drowning in the pain
Breaking down again
Looking for a lifeline

So I put out my hand
And I asked for some help
We tore down the walls I built around myself
I was struck by the light
And I fell to the ground

Is there anybody out there?
Can you pull me from this ocean of despair?
I’m drowning in the pain
Breaking down again
Looking for a lifeline

You know a heart of gold
Won’t take you all the way
And in a world so cold
It’s hard to keep the faith
I’m never gonna fade away!

Idag händer det grejer😍

Godmorgon.
Idag är jag extremt trött för ovanlighetens skull. Jag tror att det är penicillinet jag äter som är boven i dramat. Men det är inte hela världen, förhoppningsvis ska denna kur få bort min.urinvägsinfektion. Tänker trotsa trötthet och allt annat idag för att åka in till stan. Jag ska träffa min fina vän Maria. Ska bli så mysigt☺

Vad hittar ni på idag?

Syr ihop mig själv med nål och tråd

Jag är en person med mycket känslor, mycket åsikter, många ärr, ett helvetiskt humör och ett fruktansvärt stort hjärta. Jag bryr mig mer än om mina vänner än vad jag gör om mina egna hälsa. Jag har alltid tyckt att det är lättare så, för då slipper jag känna min egna smärta. Jag vet inte vad det är men ibland känns det som att jag blivit någon jäkla hobby psykolog. Jag har försökt ”fixa” andra istället för att fokusera på mig själv. Men i ärlighetens namn så kan jag inte ”fixa” någon annan.. Det är personen i fråga som måste ta tag i sina egna problem.. Jag har insett att även jag måste göra det. Sy ihop mina ärr, få rätt på mina känslor. Oavsett om det är så att det är lättare att hjälpa någon annan än sig själv. Min hälsa måste gå först. Samtidigt vet jag faktiskt inte hur jag ska göra? Psykiatrins har kommit fram till att det enda jag kan göra är att äta mina mediciner och gå på stödsamtal. Deras resurser är uttömda i behandlings väg.

Jag har gått varenda behandling de rekommenderat, gjort varenda liten grej de bett mig om. Ingenting har fungerat, inte ens arbetsträning. Vissa dagar känner jag mig riktigt jävla nedslagen, och när jag ligger där nedslagen så inser jag att jag är ett hopplöst fall. Jag har frågat min läkare rakt ut om jag är o rehableterbar .. Hon visste inte vad hon skulle svara på det. Det gör mig ingenting att hon inte hade något svar på det. För jag har svaret själv.

Nej det går inte att fixa mig via psykiatrin och deras rehabiliteringar, för vi har testat och det har misslyckats. Jag har kämpat i 7 jäkla år utan resultat.

Jag får sy ihop mig själv i den mån jag kan, för det är ingen annan som kan hålla i nål och tråd.