Syr ihop mig själv med nål och tråd

Jag är en person med mycket känslor, mycket åsikter, många ärr, ett helvetiskt humör och ett fruktansvärt stort hjärta. Jag bryr mig mer än om mina vänner än vad jag gör om mina egna hälsa. Jag har alltid tyckt att det är lättare så, för då slipper jag känna min egna smärta. Jag vet inte vad det är men ibland känns det som att jag blivit någon jäkla hobby psykolog. Jag har försökt ”fixa” andra istället för att fokusera på mig själv. Men i ärlighetens namn så kan jag inte ”fixa” någon annan.. Det är personen i fråga som måste ta tag i sina egna problem.. Jag har insett att även jag måste göra det. Sy ihop mina ärr, få rätt på mina känslor. Oavsett om det är så att det är lättare att hjälpa någon annan än sig själv. Min hälsa måste gå först. Samtidigt vet jag faktiskt inte hur jag ska göra? Psykiatrins har kommit fram till att det enda jag kan göra är att äta mina mediciner och gå på stödsamtal. Deras resurser är uttömda i behandlings väg.

Jag har gått varenda behandling de rekommenderat, gjort varenda liten grej de bett mig om. Ingenting har fungerat, inte ens arbetsträning. Vissa dagar känner jag mig riktigt jävla nedslagen, och när jag ligger där nedslagen så inser jag att jag är ett hopplöst fall. Jag har frågat min läkare rakt ut om jag är o rehableterbar .. Hon visste inte vad hon skulle svara på det. Det gör mig ingenting att hon inte hade något svar på det. För jag har svaret själv.

Nej det går inte att fixa mig via psykiatrin och deras rehabiliteringar, för vi har testat och det har misslyckats. Jag har kämpat i 7 jäkla år utan resultat.

Jag får sy ihop mig själv i den mån jag kan, för det är ingen annan som kan hålla i nål och tråd.

4 reaktioner till “Syr ihop mig själv med nål och tråd”

Kommentera