Skriker på hjälp.

Jag vill ställa mig och skrika, skrika efter hjälp. Men jag vet att hur högt jag skriker och om det är någon som hör mig, så kommer ingen kunna hjälpa mig.. Vad jag behöver hjälp med? Att må bra? Att orka gå utanför dörren utan att känna ångest? Slippa känslan av att falla handlöst varje dag. Jag är i en svacka för tillfället och jag gör allt jag kan för att ta mig ur den. Jag får tvinga mig själv att göra saker varje dag. Jag vet att det är bra för mig att trotsa allt vad ångest heter, men varför ska det vara en sådan förbannad känslostorm inom mig varje gång? Jag funderar på vad jag har gjort i mitt tidigare liv för att få leva med psykisk ohälsa  i mitt nuvarande liv. Ja det här inlägget är aningen deprimerande känner jag. Jag kan inte vara på topp jämt även om jag försöker.

Det är som att jag letar efter någon slags livlina och jag har letat i en livstid. Trots all skit som pågår inom mig så älskar jag att leva, livet har så mycket att erbjuda trots stt det är tufft ibland. Det är faktiskt så att trots denna svacka så har jag bra dagar då jag klarar av att gå utanför dörren utan att det känns som att jag ska kvävas. De dagarna njuter jag till fullo ska ni veta.

Idag är det inte en bra dag överhuvudtaget, men jag ska tvinga mig själv att städa och kanske ts en promenad? Har ingen aning om hur vädret är? Inte klivit upp ännu och kikat ut.  På något vis så tänker jag vända den här dagen och jobba med alla.känslor. Jag har i ärlighetens namn precis vaknat och att känna såhär som jag gör i samma sekund som jag slår upp ögonen är inte okej. Men som sagt så har jag inte klivit upp ännu . Det kan bara bli bättre nu eller hur?

4 reaktioner till “Skriker på hjälp.”

Kommentera