Jag är inte så jävla stark.

Jag har ganska lätt för att sätta upp väggar kring mig. Väggar av försvarsmekanism och förnekelse. Jag har haft de här väggarna kring mig i flera år. Jag har varit skit duktig på att hålla dem uppe och inte släppa in någon i min värld av ångest,panik,sorg,skam och depression. Jag är duktig på att dela med mig här på bloggen, här slipper jag prata om det. Jag skriver om det, får någon kommentar om hur stark jag är. Men vet ni? Jag tror inte jag är så jävla stark egentligen. En stark person skulle nog klara av att öppna sig muntligt? Det finns få personer jag är öppen mot,men de har lyckats riva ner väggarna och tvingat mig att prata. Jag är glad för det samtidigt som det har fått mig att känna mig väldigt liten och osäker.

För en gång i tiden när jag var väldigt öppen och pratade om detta muntligt så fick jag antingen höra ”Har du inget roligt att berätta istället?” ”Ja men alla har känt ångest någon gång” Nej jag hade inget roligt att berätta för mitt liv var inte roligt då. För jag var så extremt deprimerad. Sen den dagen så bestämde jag mig för att alltid köra på ”Jo jag mår bra” när någon frågade för att slippa prata när det ändå inte fanns förståelse. Där och då byggde jag väggarna kring mig. Men vet ni? De som lyckats riva dessa väggar, jag behöver inte skämmas inför dem. Faktum är att jag inte ska behöva skämmas inför någon. Det ska ingen ebehöva göra. Men det kommer ALLTID vara lättare att dra på ett fake smile och säga att allt är bra. Även om det innerst inne inte är det.

8 reaktioner till “Jag är inte så jävla stark.”

  1. Fina fina du! Alla har ju sin rätt att bedöma om man är stark eller ej, hur man ser att man är stark eller inte. Men om jag får säga min åsikt, så är du stark i MINA ögon. För du skriver om det, speciellt så skriver du inte anonymt. En sann kämpe! Finns om det skulle vara något!! Kram fina du! <3

Lämna ett svar till biabia Avbryt svar