Varför kommer inte livet med en bruksanvisning?

När jag sitter framför läkaren och får frågan om jag har självmordstankar så bryter jag ihop fullständigt. Jag skakar, hulkar,gråter och sliter mig i håret. Hon försöker lugna mig så gott det går. När jag är kapabel till att svara så vet jag knappt vad jag säger för jag är så snurrig och knäckt. Hon lägger sin hand på mitt knä och talar om för mig hur stark jag är. Stark? Jag bröt ju för fan nyss i hop? Får frågan än en gång om jag har självmordstankar. Nu kan jag svara ordentligt. ”Jag tänker varje dag på hur skönt det vore om jag bara försvann och slapp all den här skiten, jag har kämpat i så många år och se vart de har tagit mig. Absolut ingenstans.. Men jag vet hur det är att ha någon som inte orkar längre och väljer att lämna nära och kära. Sorgen jag känner för dem är ingen sorg jag är villig att utsätta mina nära och kära för. ”

Jag går därifrån med en djup suck och lite tårögd. När jag kommer hem har jag fått ett brev från försäkringskassan att de överväger att neka mig sjukersättning, men att jag gärna får komma med synpunkter innan den 4e december . Paniken jag kände några timmar tidigare hos min läkare kommer som en käftsmäll. Väljer att ringa och lämna synpunkter och information när jag har panik.. Var det smart? Jag vet inte men personen jag pratade med sa att informationen jag gav honom kunde göra så de tippade över till ett mer positivt beslut. När vi lagt på så skriker jag rakt ut och tårarna rinner längs mina kinder.

Vad som hände sen minns jag inte, men sen den här dagen är det som att jag levt i någon slags dvala. Jag lämnar knappt hemmet, ligger mest i sängen och låter tårarna rinna längs mina kinder. Inte pga samtalet med min läkare eller fk. Det är för att jag känner att allt är så jävla hopplöst.. Jag är hopplös som inte blir bättre. Jag vill bli bättre, hur gör jag? Varför kommer inte livet med en bruksanvisning?

Det ska tydligen inte vara lätt.. Men nu är jag så pass trött på mig själv och mitt mående att jag tänker resa mig , torka tårarna och fortsätta kämpa. För det är vad som behövs , jag vägrar låta det här ta över mitt liv. Det är ett bakslag som jag måste lära mig hantera.

7 reaktioner till “Varför kommer inte livet med en bruksanvisning?”

  1. Nej vad hemskt!! Kan verkligen förstå och jag relaterar massor till de du skriver. Känner sådär nästan varje dag och känner sån skam över att jag inte blir bättre! Kämpa på! Tänker på dig ❤️

  2. Relaterar så mycket till det du skriver, kan verkligen känna igen mig. Men du är så grymt stark. Trots din känsla av hopplöshet så tror jag på att du kommer få må bättre så ge inte upp ❤️ Massa kramar ❤️

Kommentera