Det är mitt liv det handlar om

Livet är bra lustigt ibland, fast jag vet inte riktigt om detta jag tänker berätta för er är särskilt lustigt.
Igår efter jag postade inlägget om att jag väntar på besked från försäkringskassan så ringde dem mig, det var tyvärr inga trevliga nyheter. De har valt att neka mig sjukersättning precis som jag trodde de skulle göra. Fick veta att jag kommer få hem ett brev med all information och där finns även en blankett så jag kan överklaga. Vilket jag definitivt kommer att göra. Detta handlar inte om att jag vill ha sjukersättning för jag är lat och inte orkar jobba. Jag lever med borderline, dystymi, panikångest, tvångstankar, generellt ångest syndrom och en snudd av ätstörningar. Detta försvårar min livskvalitet väldigt mycket . Jag har gått in på en arbetsträning med god inställning och varit taggad och exalterad. Det har fungerat i några veckor innan jag bryter samman och sitter och skakar på golvet och är fylld av tårar. Jag har testat detta i två omgångar och det har slutat på samma vis båda gångerna. Jag har varit så arg på mig själv för att jag inte fungerar i arbetslivet. Psykiatrin har varit på min sida under hela tiden. Mötet vi hade tillsammans med FK var positivt och de verkade vara på vår sida. Nu när de visat sig att jag är tvungen att överklaga så blir jag fruktansvärt bitter på allt. Att fylla i ett papper är inte svårt, det jag tycker är både svårt och onödigt är denna väntan. Vad gör det för skillnad egentligen om en annan person kommer kika på mitt ärende?

Det låter så fel med ärende för det är mitt liv det handlar om och jag är inget ärende. Jag är en människa som gör allt jag kan för att få min vardag att fungera, för att jag ska fungera. En dag utan ångest eller panikattack är rena lyckan, vilket jag inte känt på väldigt länge.

Snart är det nytt år och varje gång vi närmar oss nyår så har jag, mina vänner och familj sagt ”Det är ditt år nu , allt kommer ordna sig” Vart är ordningen och lösningen? Jag vill så gärna tro att det kommande året kommer föra med sig positiva besked och att jag kommer bli bättre. Kanske till och med fungera i samhället? Kanske lär mig hantera mig själv och så småningom kunna arbeta?. Men när man hoppats och gjort det man kan för sig själv år efter år efter år och ingenting förändras.. Då tyr hopp och tro iväg.

Oavsett hur jag känner och mår så ska den där jävla överklagan in. Även om jag vill ge upp så tänker jag inte göra det förens det finns något att ge upp.

En kommentar till “Det är mitt liv det handlar om”

Kommentera