Att skämmas över sin hälsa.

När jag springer på någon jag inte träffat på länge så kommer alltid frågan ”Vad gör du nu för tiden?” Jag kan helt ärligt säga att jag tycker det är den värsta frågan jag kan få. För vad gör jag nuförtiden? Jag gör inte ett skit då jag är sjukskriven sedan många år tillbaks. Skäms jag över det? Litegrann faktiskt.. Jag svarar oftast ”allt och ingenting” och ställer samma fråga tillbaks lika snabbt för att undvika att berätta att jag faktiskt inte kommit längre i livet än sist. Samtidigt så är jag väl medveten om att jag inte har något att skämmas för, jag gör vad jag kan för att ta mig frammåt. Det är tusentals med människor som är sjukskrivna av samma anledning som jag. Psykisk ohälsa är ingen lek. Att skriva om det här på bloggen är absolut inga problem, men att förklara för folk muntligt varför jag är sjukskriven har jag svårt för. Mina närmsta vänner och min familj vet varför och jag vet varför och det räcker egentligen.

De flesta i min bekantskapskrets har jobb,barn och fantastiska familjer och det ska erkännas att jag kan känna en snudd av avund att jag inte är i det skedet i livet. Jag fyllde 30 i augusti och kände en sinnessjuk stress över att jag fortfarande inte klarar av att arbeta.. Det har tagit en stund att faktiskt inse att jag inte ska stressa fram något. För som jag sagt flera gånger så är det ingen bra idé att försöka stressa fram ett välmående. Går det ens? Nej det gör det inte. Men något som går alldeles utmärkt är att inte skämmas över sin situation.. Det är inte värt det med all negativ energi som kommer med på köpet.

Vi gör det tillsammans mina vänner, vi slutar med att skämmas över vår psykiska ohälsa. Istället så tar vi allt i en lugn takt och siktar mot ett välmående. Låt det ta den tid det tar💓

4 reaktioner till “Att skämmas över sin hälsa.”

  1. Uh, känner exakt samma sak. Jag vet vad jag VILL göra när jag väl kan börja jobba igen, men just nu är jag mest hemma och ändå har många bollar i luften. Det blir någon slags tävling där den som jobbar på ett bra betalt jobb är mest framgångsrik medan en sjukskriven person är sämst typ. Jag tycker att det är riktigt genant när någon frågar mig.

  2. Jag brukade svara något i stil med ”Jag arbetar på att må bättre” eller liknande. För det är ju faktiskt ett arbete i sig, något som någon som aldrig varit långtidssjuk inte kan förstå.

    Men jag måste erkänna, det känns bättre att säga att jag har en webbshop även om även det räknas till ”icke arbete” enligt många men jag har ju den även de perioder som jag inte ens orkar jobba 25%

    Det är faktiskt lite konstigt, jag blir både glad och rädd nu när det börjar gå bättre. Glad för att jag tror att min tebutik är det enda jag någonsin kommer kunna jobba långvarigt inom men rädd för att jag är hela tiden orolig att jag arbetar för mycket så att jag kraschar :/

  3. Jag hatar också den där frågan på grund av att jag dels ogillar mitt nuvarande jobb och tackar gärna nej till jobb och känner mig då bara lat när någon frågar. Fast om jobbet ger en obehag kanske det inte är så konstigt? Sen mår jag inte helt hundra heller så skulle nog inte palla med att jobba heltid på det jobbet för då hade jag nog gått sönder.

Kommentera