Hur vill du representera dig själv?

När jag är så pass deprimerad och fylld av ångest så är jag expert på att vara elak mot mig själv. Jag har tankar som att jag inte duger som jag är, att jag är tjock,att jag inte klarar av ett skit , att jag ser ut som skit. Jag tror det är väldigt vanligt att personer med psykisk ohälsa gör på det här sättet. Säkerligen personer som inte lider av det heller. Men en tanke slog mig häromdagen. Så som man pratar om sig själv när man inte mår så bra. Är det något du skulle kunna säga till din bästa vän? Alla elaka ord du kastar på dig själv, skulle du kunna säga det till en vän? ”Fan va du är värdelös” Jag personligen skulle aldrig kunna göra det. Tänk om man skulle prata till sina vänner och familj som man gör till sig själv? Vad fel det skulle bli. Det jag försöker komma fram till är att det är viktigt att vara snäll mot sig själv, hur djupt nere i skiten man än är. Tro mig jag vet att det är svårt.

Vartenda ord som kommer ur din mun representerar dig. Även de elaka orden om dig själv. Så hur vill du representera dig själv? Som en elak jävel eller en snäll jävel? Som jag skrev innan så vet jag att det är svårt att vara snäll mot sig själv. Men varför ska det vara så svårt när man är snäll mot sin omgivning? Detta är något jag hoppas klara av 2018, att vara snäll mot mig själv. Sänka ribban lite och inte ha skyhöga mål.  Det blir bäst så.

Bucketlist

Jag fick ju ett presentkort på Akademibokhandeln utav Maria i julklapp, så häromdagen åkte jag och Helen till Täby centrum för lite shopping. Jag köpte 4 böcker varav en var Bucketlist skriven av Katrin Zytomierska. Nu är det så att hennes personlighet är vidervärdig i mina ögon.  Men min syster hade rekommenderat boken så jag tänkte att jag skulle läsa den iallafall☺ Språket i boken är väll kanske inte det bästa, och Katrin är nog inte riktigt en super författare. Men det ska erkännas att boken innehåller ljusglimtar och man får sig ett gott skratt här och där.

Handling:
MILA är en hårt arbetande tvåbarnsmamma, nyligen separerad från sin sambo Peder. Karriären kunde inte gå bättre hennes egen dietbar är på väg att lanseras internationellt och ekonomin blomstrar.
Utåt sett är Mila själva sinnebilden av framgång: snygg, sexig och omtyckt. Men under den perfekta ytan ruvar en stor osäkerhet under de sista två åren av relationen med Peder förvandlades deras kärleksliv till ett arbetsliv och till slut levde de helt utan passion och romantik.
Självförtroendet är i botten och Mila har bytt ut impulsiva köp av sexiga underkläder mot nedtonade kontorskläder. Men Mila mår inte bra av ett liv utan åtrå och sex så hon bestämmer sig för att ändra på sin situation. Hon ska skriva en bucketlist. Först och främst ska hon ligga. Hon ska återvinna känslan av att vara åtrådd av män.
Efter en trevande start verkställer Mila sin plan, hon blir djärvare och vågar förföra, bli förförd och provar nya lekar hon inte visste fanns. Allt handlar om lust och frihet, männen avgudar henne. Tills en dag då hon träffar amerikanen Ben. Plötsligt handlar det inte bara om sex längre och Mila får känslor som hon inte räknat med.

När psyket är kajko

Jul och nyår är alltid en knepig period för mig och jag har aldrig kunnat förklara varför, kommer nog aldrig lyckas med det heller. Men jag börjar sakta men säkert återhämta mig. Julafton var ändå rätt trevlig, min mamma kom till oss istället. Inget märkvärdigt egentligen men mitt psyke var kajko hela dagen. På nyårsafton så låg Micke och jag i sängen hela dagen och kollade på serier. Hade sån grov ångest att jag inte ville göra något speciellt. När klockan slog 12 så undrade vi vad det var som small, tog oss någon sekund att förstå att det var raketer. Här ute på landet hör eller ser man sällan något. Men vi orkade inte gå ut för att kolla. Straxt efter 12 så somnade vi båda.

Har varit ganska händelselöst den senaste tiden faktiskt. Men vi var och åt tacos hos min syster och hennes kille häromdagen, riktigt mysigt. Träffar min syster allt för sällan

Hon fyller år idag föresten så Grattis världens finaste EmmaLi . 💜

Sakta men säkert kommer inspirationen och orken till att blogga tillbaks. Känns bra☺