Det är inte ett dugg synd om mig!

Den här veckan så har jag ägnat mycket tid till att försöka förstå varför jag mår som jag gör. Vi pratar ofta om det på psykiatrin , jag avskyr att prata om det. Anledningen är för att jag knappt vet själv, men min sköterska pushar mig väldigt mycket till att öppna munnen och bara prata. Ibland kommer vi in på barndomsminnen som inte är speciellt vackra och ibland på min ångest. Hade jag vetat varför jag drabbats av psykisk ohälsa på den nivån som den är på, så hade saker och ting varit lite lättare tror jag. Många pratar om attraktions lagen, att tänker man negativt så är det klart att allt blir negativ. Det stämmer ju helt klart.

Men även om jag har ett leende på läpparna och är positiv så är ångesten min ständige följeslagare. Den finns alltid här i olika grader, i vissa fall är den hanterbar andra inte. Men jag tycker inte synd om mig själv, jag vägrar göra det. Det är samma som när någon talar om för mig att det är synd om mig för jag gått igenom så mycket. Då blir jag förbannad, för det är inte ett dugg jävla synd om mig, det är inte mer synd om mig än någon annan. Jag tror på det här med att allt har en mening, och på något vis så är det meningen att jag ska få kämpa lite extra i livet. Ibland gör jag det med glädje och ibland inte. Men jag vägrar ge upp, finns ingen mening med det.

Tampas du med psykisk ohälsa? Vet du grunden till att du mår som du gör?

3 reaktioner till “Det är inte ett dugg synd om mig!”

  1. ❤️ Jag lever med psykisk ohälsa – ocd och lite lättare depression, Ööh ja om jag nu får vara min egna doktor och ställa en diagnos. Nej men inser att allt inte är som det borde. Vet kanske varför, gissar på för många motgångar de senaste åren, men kan ju vara annat också. Tex att jag binder upp min lycka på någon annan, någon som faktiskt inte söka bryr sig om mig. Du är galet stark som kämpar varje dag. Kul att du börjat blogga lite igen, du har varit saknad ☺️

  2. Går du hos läkare/psykiatrin? Om du inte gör det vännen så skulle jag verkligen rekommendera att söka hjälp om det blir alldeles för mycket för dig❤ Tack, kul att du tycker det. Kommer tillbaks med myrsteg😘

  3. Nej det gör jag inte, men det kanske egentligen skulle vara bra. Måendet går lite upp och ner, har bra stunder och riktigt dåliga. Men känns som att mitt ”grundmood” alltid präglas av att vara lite ledsen, som en tyngd i brösten som inte går att bli av med. Men kanske är det i mitt fall så simpelt att jag bara behöver ändra mitt liv mot det håll jag faktiskt vill leva det.

Kommentera