”Du har ingen rätt att sakna henne”

Det är många gånger jag tänker ”Om jag hade vridit tillbaks tiden och brytt mig mer, hade du varit vid liv då”? Det är en ren och skär hemsk tanke jag vet. Jag har tänkt så de senaste åren och tanken plågar mig dag ut och in. Jag träffade dig två dagar innan du gick över till andra sidan, vi skulle ses ett par dagar efteråt. Jag såg att du inte mådde bra, du sa det till och med. Jag minns att jag gav dig en kram och sa att vi pratar om allt när vi ska fika. Det blev aldrig någon fika, det blev istället ett dödsbud.
Jag pratar om dig jämt och ständigt , skriver om dig ofta. Saknar dig extremt. För ett par dagar sedan var dagen du lämnade oss för några år sen. Jag vet att om du hade vetat vad den där tabletten skulle göra med dig hade du aldrig tagit den. Nyfikenhet är jävligt farligt ibland.. Men sådan var du, nyfiken som fan och det var en del jag älskade hos dig. Du frågade om allt och du ville testa det mesta.. Jag stöttade sig i alla dina val förutom ditt sista val, för jag visste inte om det. Du kanske inte berättade för mig för att du visste vad jag skulle säga?

Jag var aldrig arg på dig.. Personer som jag trodde var dina vänner sa straxt efter de fått veta att du inte är med oss längre att du fick skylla dig själv. Jag blev så jävla förbannad. ”Du har ingen rätt att sakna henne Michaela du var inte där för henne”. Dom orden fick jag kastat i ansiktet utav någon du umgiks intensivt med under en period. Av den personen som var med dig kvällen det hände. Jag ville så gärna lyfta handen och klappa till personen. Men jag gjorde inte det, för det var fan inte värt det.

Jag vet inte varför jag väljer att skriva om just detta, kanske för att jag aldrig sagt det högt när jag pratar med dig? Jag vet ju att du hör mig och jag vill alltid prata om de fina minnena. Men nu är det svårt. Lika svårt som det är utan dig. Vi var så jävla unga och du var den första förlusten .. Min första vän som gjorde ett val som ledde till att du gick över till andra sidan.

Jag älskar dig så in i helvette och jag har all rätt i hela världen att sakna dig, så jag tänker fortsätta med det. Precis som livet fortsätter❤ Vi ses på andra sidan älskade Malin❤

Brev från Försäkringskassan

Nu var det ett tag sedan jag skickade in min omprövning ang sjukersättning till FK. Minns att jag ringde in förra veckan och frågade om de fått den, vilket de hade men ärendet hade inte reserverats ännu. Det skulle ta lite tid fick jag veta, men igår fick jag ett brev om atg de mottagit omprövningen. Det visste jag ju redan? Kanske det skickade ut brevet för att ärendet äntligen reserverats?

Jag vet inte riktigt hur detta kommer att gå faktiskt. Har ju gjort en omprövning av en anledning, men jag vågar knappt hoppas på att det ska beviljas. Nu är det bara att vänta och se helt enkelt. 12-14 veckor är ganska lång tid tycker jag.

Har ni någon erfarenhet av omprövning vid ersättning från fk?

Det är inte ett dugg synd om mig!

Den här veckan så har jag ägnat mycket tid till att försöka förstå varför jag mår som jag gör. Vi pratar ofta om det på psykiatrin , jag avskyr att prata om det. Anledningen är för att jag knappt vet själv, men min sköterska pushar mig väldigt mycket till att öppna munnen och bara prata. Ibland kommer vi in på barndomsminnen som inte är speciellt vackra och ibland på min ångest. Hade jag vetat varför jag drabbats av psykisk ohälsa på den nivån som den är på, så hade saker och ting varit lite lättare tror jag. Många pratar om attraktions lagen, att tänker man negativt så är det klart att allt blir negativ. Det stämmer ju helt klart.

Men även om jag har ett leende på läpparna och är positiv så är ångesten min ständige följeslagare. Den finns alltid här i olika grader, i vissa fall är den hanterbar andra inte. Men jag tycker inte synd om mig själv, jag vägrar göra det. Det är samma som när någon talar om för mig att det är synd om mig för jag gått igenom så mycket. Då blir jag förbannad, för det är inte ett dugg jävla synd om mig, det är inte mer synd om mig än någon annan. Jag tror på det här med att allt har en mening, och på något vis så är det meningen att jag ska få kämpa lite extra i livet. Ibland gör jag det med glädje och ibland inte. Men jag vägrar ge upp, finns ingen mening med det.

Tampas du med psykisk ohälsa? Vet du grunden till att du mår som du gör?

Man får ha guld i mun vid seger!

Jag vet att det ekar jäkligt tomt här inne på bloggen. Hela veckan så har jag legat i sängen och kollat orphan black, såg sista avsnittet igår. Herregud vilken bra serie,så trist att det inte finns mer säsonger. Men nog om det. Nu ska vi snacka fotboll. Idag var jag på den årliga Rimbo cupen för att kolla när min syster spelade.

Jag är alltid lika nervös och spänd under denna cup speciellt när det är slutspel, eller om sanningen ska fram så är jag alltid nervös när EmmaLi spelar😂 

För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att Rimbo dam vann cupen och alla tjejer spelade hur bra som helst☺