Det är bara en jävla fasad.

Jag vet inte riktigt hur jag mår om jag ska vara ärlig. Ena sekunden skrattar jag och andra så ligger jag nerkurad i täcket och gråter hejdlöst. Jag kan inte stoppa det .. Det har varit så himla mycket den senaste tiden och jag tror det börjar ta knäcken på mig. Att ha ångest är en vanesak för mig och den kan jag hantera. Paniken däremot är svår. Men det är inte konstigt med alla panikångest attacker som kommer, jag hinner inte bearbeta saker innan nästa motgång eller skit händer. Men jag vill inte ha det såhär, jag vill inte att mitt psyke ska vara så svagt som det är. Jag får ofta höra att jag är så jäkla stark, mina vänner det är bara en mask.. Det är lättare att le och låtsas som att jag inte bryr mig eller tar åt mig. Men tro mig, jag tar åt mig och jag bryr mig.. Jag bryr mig alldeles för mycket och det är de som är problemet.

Men jag kan inte sluta bry mig, jag kan inte sluta känna allt jag känner. Det vore som att ta bort en del av mig, gör jag det så är jag ju inte Michaela längre. Jag har alltid sagt att det är viktigt att vara sig själv, vilket jag står fast vid.
Panikångesten är tyvärr en del av mig, lik som depressionen vare sig jag vill eller inte.

Jag ska försöka andas och se det som är positivt i livet. Imorgon är det en ny dag!

10 reaktioner till “Det är bara en jävla fasad.”

  1. Stark är man när man fortsätter kämpa fast det gör ont/är tungt. Det är även starkt att låtsas att allt är bra, inte alltid det lättaste att verka oberörd. Du är stark, fast du inte ser det själv bara.

  2. Andas och försök ta en minut i taget och kämpa mot panikångesten. Vet hur det känns kroppen har varit i trauma och reagerar även när du är på bättringsväg lurigt nog.

  3. Det är jobbigt de där med att känna att man hela tiden måste ha på sig en mask och bete sig ”rätt”. Jag är likadan och då förstår ju aldrig folk hur det egentligen är vilket också blir jobbigt. Ond cirkel! Massa kramar till dig! <3

Lämna ett svar till whimsical Avbryt svar