Det här med att alltid säga vad man tycker och tänker

Det händer ofta att jag får kommentarer som sårar mig väldigt mycket. Nu menar jag inte här på bloggen, utan av personer i min vardag. Det är sällan jag säger precis vad jag tycker och tänker när de kommer ngn kommentar eller liknande som faktiskt gör mig ledsen. Antingen så nickar jag bara eller så håller jag med för att slippa problem. Jag tänkte lista några av de kommentarer jag fått samt vad jag önskar nu i efterhand att jag svarat.

1. Ryck upp dig
Hur då? Kan du visa hur man gör?

2. Du ska nog ordna upp ditt liv innan du tänker på barn.

Det är en sak att tänka på barn och att skaffa barn. Ordna upp mitt liv? Det är såhär mitt liv ser ut. Var ditt liv perfekt när du skaffade barn?

3. Du som får in så lite pengar varje månad borde tänka på va du lägger slantarna på

Är det dina eller mina pengar? Jag betalar mina räkningar och har mat på bordet varje dag. Vad jag gör med resten är upp till mig inte dig.

4. Du borde inte äta stesolid, man kan bli beroende.

Jag är väl medveten om riskerna då jag en gång redan varit beroende av benzopiner, det är annorlunda nu och jag tar dem bara när jag måste. Du borde va försiktig med ditt kaffe det är också beroende framkallande.

5. Är det inte dags att flytta för er snart, måste vara jobbigt att bo så litet.

Jag har tak över huvudet och jag är tacksam för det, självklart vill jag ha det större. Fixar du en lägenhet åt oss?

6.Varför tatuerar du dig? Det blir ju bara skrynkliga sen när du blir gammal?

Jaha blir dom? Men du vet det vet jag redan och det är väll ändå min hud och inte din?

7. Du vill aldrig följa med på saker ändå.

Vad fan vet du om det? Du har ju inte ställt frågan ens. Jag har sagt nej tidigare men bara för att jag gjort det betyder det inte att jag inte vill nu.

8. Har du något jobb ännu?
Nej och som det ser ut nu så kommer jag inte kunna börja arbeta på ett bra tag. Mina diagnoser försvårar min vardag väldigt mycket.

9. Du ser så sliten och trött ut.
Jag ser ut såhär.

10. När ska du skaffa körkort? Måste vara jobbigt att åka kommunalt hela tiden. Dessutom har du långt till bussen.
Jag skaffar körkort när jag känner för det. Jag går gladeligen 2 km till bussen när jag ska någonstans. Men om du så gärna vill att jag ska ha körkort kan ju du pröjsa det för jag har inte råd.

Ja detta är bara några få kommentarer som ofta kommer upp på olika sammankomster. Istället för att svara så som jag velat har jag som sagt bara nickat eller hållt med. Jag undrar varför jag gör så egentligen? Jag vill slippa en diskussion.. När jobb frågan kommer upp så minns jag att jag svarade ”Inte ännu men snart”. Att jag ska ha så svårt med att faktiskt säga muntligt hur det ligger till på den fronten. Det är inte så att jag skäms, för jag gör vad jag kan för att få vardagen att fungera. Men att arbeta finns inte på kartan, iallafall inte som det ser ut just nu. Jag tror att om jag skulle säga vad jag tycker, tänker och känner varje gång jag får en liknande kommentar av någon som ovan.. Då hade det blivit ett jävla liv.

Finns det någon igenkänningsfaktor på detta? Hur hanterar ni sådana här situationer? Är ni tysta och nickar som jag eller säger ni vad ni tycker och tänker? 

5 reaktioner till “Det här med att alltid säga vad man tycker och tänker”

  1. Så irriterande när folk ska lägga sig i! Ibland tycker jag att jag får frågor av min släkt (och även vänner och kollegor) som är lite väl närgångna. Känns som att släkten bara vill få negativa svar så att de kan se ner på mig. Sen kollegor som ska in å fråga om min ekonomi, hur jag klarar mig och så vidare. Har god lust att svara att det finns alltid något gathörn ledigt om kvällarna. Hur man taklar det? Svara med sanningen eller bara svara så kort man kan och intala sig själv att det faktiskt är privata frågor och att man inte har någon skyldighet att svara.

  2. Ja det är fruktansvärt irriterande. Det är oftast släkten här med som ställer frågorna. Men va tusan, dina kollegor har ju definitivt inte något att göra med din ekonomi. Det har ingen förutom du egentligen❤

Kommentera