Jag har kastat dig överbord

Jag har alltid velat att du ska vara stolt över mig, trots att du gjort mig så jävla illa. Under hela mitt liv så har du sagt att du älskar mig 4 gånger, 4 gånger på 30 år är väldigt lite. Dem gångerna du sagt det har du varit onykter eller så har det varit efter du klappat till mig, och de har skett mer än 4 gånger under min uppväxt. Jag är vuxen nu och jag kan bestämma själv om jag vill ha dig i mitt liv eller inte. Jag har valt det sistnämnda och trots det så tar du till alla knep du kan för att nå mig. Jag har bett om att bli lämnad i fred gång på gång. Du säger att jag aldrig lyssnar på dig, det är fel. Jag lyssnade under min uppväxt, jag lyssnade när du kallade mig subba, när du kallade mig knarkare och satte mig på pissprov vid 14 års ålder. Minns känslan när jag kastade resultatet i ansiktet på dig och ställde frågan ”vem är det egentligen som behöver gå och testas för droger?” . Jag lyssnade när du talade om för mig att jag inte var vatten värd. Jag har lyssnat på dig. Men nu vill jag att du lyssnar på mig. Pappa du har förstört väldigt mycket för mig, knäckt mig både psykiskt och fysiskt. Jag är någorlunda stabil och du gör mig endast instabil.

Du hade din chans att vara pappa när jag verkligen behövde dig.. När jag var liten. Det sista skeppet har seglat och jag har kastat dig överbord..

2 reaktioner till “Jag har kastat dig överbord”

Kommentera