Dokumentär – Keith Richards: Under the Influence !

Jag älskar att kolla på dokumentärer av olika slag. Det som lockar mig mest är givetvis de som handlar om musik/artister. Självklart händer det att jag fastnar i amdra typer också, fängelse dokumentärer kan vara riktigt intressant tex. Jag har tänkt skapa en ny kategori här på bloggen där jag tipsar er om olika dokumentärer. Jag tänkte göra slag i saken direkt och tipsa om en jag såg i helgen.

Keith Richards: Under the Influence !

Enda sedan jag var en liten parvel så har jag älskat Keith Richards. Minns när jag såg en bild på honom första gången och jag sa ”Han ser så häftig ut” Sen när jag hörde han spela gitarr första gången så var jag i sjunde himlen Jag tycker han är en extremt cool gubbe. Jag såg The Roling Stones live för ett par år sen. Det ska erkännas att jag inte är ett superfan av The Rolling Stones, men jag fick biljetter av en bekant och jag ville såklart se Keith Richards magi när han spelar gitarr😂 Jag fick mig en rejäl upplevelse kan jag säga.

När jag såg att det fanns en dokumentär om honom så vart jag eld och lågor, bunkrade upp med popcorn och läsk tröck på play och försvann in i Keiths värld.

I den här närgångna dokumentären berättar rocklegenden Keith Richards om människorna och musiken som har inspirerat honom ända från barndomen till i dag.

Man behöver inte gilla Rock And Roll eller Blues för att se den här dokumentären. Ge den en chans mina vänner❤

Årets första grillning.

Jag sov som en gudinna i natt, kan bero på att jag var uppe väldigt sent igår. Sover alltid bättre på helgerna än på vardagarna konstigt nog. Tror jag var uppe till 01.00 igår och det sker endast på helgerna. Vardagar så ska ju Micke upp och jobba så då lägger vi oss runt 23 men jag somnar inte förens 01.00 iallafall.

Igår så åt vi middag tillsammans med Mickes föräldrar, det vart grillat och det var så jäkla gott. Årets första grillning är avklarad och jag tror jag åt alldeles för mycket. Men det var en trevlig middag fylld av olika diskussioner.

Har ni haft en bra helg?

Glad att jag åkte

När jag vaknade i morse så ville jag absolut inte åka till psykiatrin, var så jäkla trött och fylld av ångest. Jag hade fått besked om fortsatt sjukpenning men när jag slängde ett öga på beslutet så såg jag att min läkare bara sjukskrivit mig i en månad, när jag var hos henne sist var det tal om 3 månader i taget. Så jag tvingade mig själv att åka in till min stödkontakt så jag kunde ta upp detta. Hon skulle medela min läkare så får hon åtgärda detta. Jag är faktiskt glad att jag parvlade mig iväg för jag mår betydligt bättre nu än i morse. Vi pratade mycket kring min sömn och ångest. Hon får mig alltid att se saker ur en annan synvinkel och det är jag väldigt tacksam för. Jag har gått hos henne i så många år och jag förvånas varje gång över hur duktig hon är på sitt jobb och hur mycket hjälp jag faktiskt får. Det är tyvärr inte alla som får det av olika anledningar.

Min ångest är som bortflugen och jag sitter ute i solen med Micke.
Vi har det så jäkla bra vi! Hoppas ni också har det en härlig fredag❤

Trodde aldrig jag skulle vara i den här situationen

Jag hatar att vara ovetandes, att sitta och vänta på besked. Jag har ingen som helst kontroll och det känns som min framtid ligger i någon annans händer. Att leva med psykisk ohälsa och inte vara benägen att arbeta trots att man vill och har försökt gång på gång… Det är tuffare än vad somliga tror. För jag ser ju inte sjuk ut, jag skrattar ju och ler.. Då är man ju frisk.

Bara för att det inte syns på utsidan så betyder det inte att jag inte går sönder bit för bit innombords. Jag vet inte hur länge jag klarar av att vara i den här situationen, jag trodde aldrig i mina yngre dagar att jag skulle vara där jag är idag. Både på gott och ont.

Jag har ett fantastiskt förhållande och är förlovad med mitt livs kärlek, och det är det enda jag är säker på här i livet. Micke! Jag trodde aldrig att en människa skulle få mitt hjärta att hoppa över ett slag, att jag skulle få känna kärlek på riktigt.

Jag trodde inte heller att jag skulle vara långtidssjukskriven och ha panikångest attacker flera gånger i veckan. När jag var yngre så såg jag mig alltid som en person som jobbade hårt då jag alltid slet arslet av mig på diverse olika arbeten. Sliter minst lika hårt idag men inte på det sätt som jag trodde. Varje dag jag slår upp mina ögon så börjar dagen med ångest, och jag jobbar stenhårt på att klara av dagen utan tårar, utan ett utbrott och utan självskadande. De dagar jag lyckas hålla allt i schack är lite som en lyckad arbetsdag.

Jag jobbar hårt med mig själv, att jag ska få bättre livskvalitet. Det är inte lätt men vem har sagt att livet ska vara det?

En fin dag i solen

Har haft en trevlig dag ute i solen tillsammans med Helen och Mickes kusin Isac. Vi åt morötter och dipp samtidigt som vi pratade om allt och ingenting.

Jag har dock varit riktigt trött och seg idag, har fortfarande problem med sömnen. Jag undrar hur der kommer bli när nedtrappningen av medecinen är över?

Kommer jag kunna sova överhuvudtaget? Hoppas det.
Imorgon har jag möte med psykiatrin. Var ett tag sedan jag var där och det ska bli skönt att prata av sig.

Har ni haft en bra dag?

Vad man äter är upp till var och en.

Den här dagen har passerat lika fort som smör smälter i solsken. Apropå solsken.. Vilket underbart väder vi har haft idag. Kändes fantastiskt att dra på sig skinnjackan. Var iväg med Helen tidigare idag och det kändes skönt att komma hemifrån, det gör det alltid. Jag tror minsann att pollen säsongen har dragit igång, jag nyser om vartannat och har haft svårt att andas genom näsan. Nej jag vägrar vara sjuk så jag skyller på pollen.

Helen bjöd mig på fika på Prins Henrys idag. Personalen är helt fantastisk likaså deras bakverk. De snålar inte med grädde och diverse tillbehör. När jag satte mig ned så var det en herre som kollade på min bricka och sa ”Jäklar vilken kaloribomb” Mitt svar blev ” Så länge det är gott skiter jag i hur många kalorier det är”

Fick ett skratt och att det var helt rätt inställning. Varför kommentera vad någon annan väljer att äta? Nu tog jag inte illa upp av detta. Men jag skulle aldrig kommentera vad någon annan på ett fik eller restaurang väljer att äta. Det är ju upp till var och en?
Har ni varit med om liknande?

Att sätta sig själv först.

Jag brukar alltid säga att man inte ska be om ursäkt för någonting man kommer göra om, ordet förlåt är heligt i mina ögon eller har iallafall varit. Detta är någonting jag hållt hårt om, men på den senaste tiden så har jag bett om ursäkt för saker jag absolut inte behövt be om ursäkt för. Jag har gjort det för att slippa tjafsa , säga att jag vet att jag gjort fel fast jag egentligen inte tycker jag gjort fel. Gått emot min egen regel så att säga.

När jag tänker efter så är det endast för att motparten ska känna sig trygg i sig själv, vilket egentligen inte är mitt jobb att sköta. Att ägna timmar åt att någon annan ska känna sig trygg i sig själv är ett hästjobb som personen i fråga kan göra själv.

Nu menar jag inte att man inte ska stötta sina nära och kära, för det ska man göra. Men när det går så långt att du inte hinner med dig själv, och du agerar på ett sätt som du inte gjort tidigare för motparten ska känna sig bekväm..

Då är det dags att ta sig ett steg tillbaka och lägga energin på sig själv. För den viktigaste personen i livet att ta hand om är sig själv, iallafall i första hand.

Så mycket intryck

Nu har nedtrappning av medecinen pågått i ett par dagar och jag tror äntligen att min kropp börjat fatta vinken. Visserligen tar det en stund att somna, men jag är inte en zombie när jag vaknar på morgonen. Jag sover inte bort dagarna och jag får mycket gjort, jag har mer energi helt enkelt och det är guld värt. Har fortfarande 15 dgar kvar att trappa ut dem, livsfarligt att bara sluta. Anledningen till att det är viktigt att trappa ut dem är för att de är vanebildande och jag har ätit dem i 3 års tid.
Dock känner jag mig energilös idag men jag tror det beror på gårdagen. Jag är inte ute och gör saker så ofta som jag önskar för jag har som sagt varit en zombie i några års tid.😂

Men igår var vädret på topp och jag var och kollade när syrran lirade boll. Det var ganska mycket folk och en hel del välbekanta ansikten som ville ha sig en liten pratstund.

Jag ville inte vara otrevlig så jag hade smilet på konstant och pratade med en del bekanta. Det var så mycket intryck på en och samma gång. Matchen slutade tyvärr i förlust men det var härligt att se Rimbo tjejerna igen. Jag var så trött igår när jag kom hem att jag knappt visste vad jag hette, och då hade inte jag krigat på planen i 90 minuter. Suttit i publiken och supportat med glädje. Men alla intryck tog musten ut mig, därför tillåter jag mig att vara zombie idag.

Har ni haft en bra helg?

Perfekt väder

Det är så himla härligt att solen skiner idag. Det verkar vara ganska behagligt ute dessutom. Superbra fotbolls väder med andra ord. Rimbo Dam har seriepremiär idag och jag kommer självklart vara på plats och supporta tjejerna fram till seger. Att de tagit en plats i div 1 är helt fantastiskt.  Är så stolt över min syster och hennes lagkamrater.

Vad ska ni hitta på idag?

Glöm inte bort vem du är och vad du står för!

Vissa dagar känner jag mig så jävla stark, ingenting kan stoppa mig och jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig. Jag skulle vilja känna mig stark varje dag. Jag skiter dock i vad folk tycker och tänker om mig varesig jag känner mig stark eller inte. Jag vet vem jag är och vad jag står för hur dåligt jag än mår. Men det har tagit ett tag att komma dit. Jag vill att ni ska veta att även ni kan komma dit.

Man får aldrig ge upp hoppet om sig själv eller sin omgivning. Vi är inte födda för att glida på en räkmacka, vi föds för att ha ett liv.. Hur man lever sitt liv är upp till var och en. När det kommer hinder på vägen så gäller det att hoppa över dem.

Drabbas man av psykisk ohälsa så gör vi vad som krävs för att må bättre. Det kan vara guppigt på vägen men jag vet att vi tar oss igenom detta, vi har inget val. Jag har alltid sagt att allt sker av en anledning, det ska erkännas att jag hatar att mänskligheten drabbas av diverse sjukdomar och det är inte rättvist för fem öre.

Livet är inte rättvist, det är en prövning.. En svår jävla prövning. Livet kommer tyvärr inte med en manual, man får pröva sig fram.

Under prövningen så får man inte glömma bort vem man är och vad man står för.  Alla prövningar man genomgår gör en starkare så ge inte upp hoppet.