Känner mig som en pillertrillare

Jag  har haft en skit dag rent ut sagt. Mötet på psykiatrin gick bra och det är väll det enda som faktiskt gått bra idag. Alla dagar kan inte vara bra och det är absolut inget fel med det. Något som är värt att komma ihåg är att det är bara en dålig dag och inte ett dåligt liv. Att försöka fokusera på det som är positivt har varit svårt idag men det är också okej.

Min läkare skulle knåpa ihop ett nytt sjukintyg och vi bestämde att jag ska trappa ut en av medicinerna jag tar för att kunna sova. Det är rena cocktailen jag tar. 5mg Apodorm , 100 mg quetapin och sist men inte minst 100mg Lergigan.. Jag vet att det är jäkligt mycket men det är det enda som hjälpt mig att sova. Nu vill jag inte trycka i mig så mycket för jag har börjat känna hur mycket det förstör min kropp. Den medecin jag ska trappa ut först är Quetapin, med start imorgon kväll. Har inte orkat ta mig till något apotek idag. Mitt långsiktiga mål är att kunna sova helt utan dessa mediciner. Men det kommer nog ta ett tag, kommer lyda läkarens råd att trapoa ner och inte sluta med allt på en gång. För det kommer inte att fungera.. Känner mig som en pillertrillare. Men ett steg i taget.. En dag kanske jag fungerar helt utan medicin?

Godmorgon

Godmorgon.
Har ni sovit gott? Tänka sig att jag faktiskt kom upp när klockan ringde, är lite förvånad över mig själv. Jag ska snart äta lite frukost och sen bege mig till psykiatrin. Min tå värker något fruktansvärt idag så jag är glad att jag får skjuts till bussen.

Jag har gjort ett gästinlägg hos morsanpåhjul. Ett inlägg om fördomar. Tycker ni ska kika in där och ge henne lite kärlek för att hon lyfter fram ett viktigt ämne som fördomar.💗

Psykiatrin imorgon!

Idag har jag varit iväg en sväng med mickes mamma och hans moster. Vi handlade lite och hade en trevlig lunch tillsammans. Var riktigt mysigt att umgås med dem, de fick mig att skratta så jag fick ont i magen. Vilket behövdes då jag har haft ett gäng jobbiga dagar, men jag känner att jag är påväg åt rätt håll.

Imorgon så ska jag till psykiatrin för att träffa min läkare, hon ska förhoppningsvis förlänga mitt sjukintyg och jag ska uppdatera henne om hur det gått kring överklagan till förvaltningsrätten. Ska även passa på att diskutera mina mediciner med henne. Jag ska vara där vid 11 så imorgon blir det till att gå upp tidigare än vanligt, men det problemet tar jag då😉

Hur har eran dag varit?

Känner mig handfallen!

Godmorgon!

Idag vaknade jag klockan 6.00 och kunde inte somna om så det var bara att kliva upp. Jag har slagit igång en tvättmaskin, ätit frukost och bäddat rent i sängen. Jag brukar aldrig vara uppe såhär tidigt, så jag känner mig lite hanfallen.. Menar det finns så många timmar kvar på dygnet? Vad ska jag göra resten av dagen? Städa? Jag får se om jag drar fram snabeldragaren och ta ett varv.  Härligt att solen kikar fram också, det gör mig på glatt humör. Så pass glatt humör att jag överväger en promenad.
Får se vad jag hittar på.

Vad händer hos er idag?

Sluta med mediciner?

Jag vet inte riktigt hur jag mår idag. Jag vill så gärna säga att allt är frid och fröjd och faktiskt mena det. Igår så funderade jag på hur jag skulle må utan min mediciner då den antidepressiva varken gör till eller från just nu, dessutom ska det erkännas att den glöms bort ganska ofta. Det har varit värre, det var en period jag glömde ta dem under en veckas tid. Nu kommer jag ihåg det varannan dag om jag har tur. Jag frågade Micke vad han trodde skulle hända om jag bara slutade med alla medeciner och hans svar var ”Varför?” . Mitt svar var ganska idiotiskt när jag sa det högt. Vilket var att jag lagt på mig så mycket vätska och jag är trött på att känna mig som en valross.

Sanningen är nog att jag skulle må betydligt sämre utan mina medikament, men jag skulle bli av med all vätska. Är det värt att må sämre och bli av med vätskan, eller må sisådär och ha onödigt mycket vätska i kroppen? Jag tror på sistnämnda. Finns bara en sak att göra åt saken och det är att börja motionera mera, och sätta alarm på telefonen så jag minns mina antidepressiva.

Måste ta upp detta med min läkare också, se om vi kan göra några ändringar kring medikamenten . Men det är ingen ide att satsa på en sommar kropp då vi inte har någon vidare sommar i Sverige😉 Skämt och sido. Jag undrar vart min kropps positivitet tog vägen? Den är nog här någonstans. Jag är nog bara jävligt sugen på någon form av förändring. Kanske ska klippa mig istället för att ha tankar på att sluta med mediciner? Ja jag tror det är en bättre ide.

Hur träffades vi och hur hamnade vi här?

Jag har känt Micke sedan vi var 14 år vi hade mycket gemensamma vänner. Vi gjorde mycket roliga saker när vi var tonåringar. Åkte moppe, klättrade upp på skolans tak för att sitta i solen och ta en cigg, vi tältade vid en sjö och söp oss fulla på sprit vi stulit från våra föräldrar. Jag hade min första fylla och den var inte vacker, men är någons första fylla det? Micke och jag hade absolut inget intresse för varandra när vi var yngre, vi umgicks på sommarloven tillsammans med våra vänner och vi hade kul. Men vi gled ifrån varandra efter ett tag och jag tror inte att någon av oss brydde oss så mycket om det just då. Flera år senare tog en vän från den tiden upp kontakten med mig och vi inledde något sinnessjukt förhållande. Eller jag tror att jag var i förhållande med denne kille medans han snurrade runt i sänghalmen med andra så fort jag åkt därifrån. Tog mig säkert ett år eller två att inse att det var destruktivt , lyssnade inte på mina vänner som tyckte jag var värd bättre. Men till slut bad jag han dra åt helvette och det är det bästa beslutet jag tagit under denna period .Under den här tiden så bodde jag ute på en hästgård tillsammans med min mamma och jag ville verkligen inte bo hemma. Jag hade haft lite kontakt med Micke då vi sprungit på varandra ett flertal gånger i vuxen ålder. Jag tog en chansning och frågade om han kunde tänka sig att ha mig som inneboende, vilket han kunde och allt gick väldigt fort. Jag tror jag var inflyttad efter tre dagar. Minns att min syster sa ” Men han kommer bli kär i dig och du kommer behöva flytta igen” Jag skrattade och avfärdade hennes ord. Var Mickes inneboende i ett år innan vi insåg att det faktiskt växt fram en hel del känslor. Min syster hade fel, han blev inte kär i mig.. Vi blev kära i varandra och vi har varit ett par sedan dess.

 Jag tror detta är 6 år sedan och vi förlovade oss för en tid sedan. Bröllop? Ingen aning när det sker eller om det sker. Oavsett så är jag tillsammans med min livs kärlek och det är jag oavsett om vi gifter oss eller inte

Vi bodde i en lägenhet i Hägernäs som Micke hyrde i andra hand. När jag flyttade in hade han bott där i några år och jag hann bo där i 2 år innan bomben släpptes. Han som ägde lägeheten ville sälja, givetvis hade vi första tjing men tyvärr hade vi inte insstsen. Allt gick så jäkla fort och vi lyckades inte hitta någon lägenhet på så kort varsel, ingen av oss stod i bostadskö heller. Det som räddade oss från att inte hamna på gatan var Mickes föräldrar. De höll på att bygga en liten stuga på deras tomt, en stuga som snabbt blev vårat hem.

Det är väldigt litet men det är vårat.  Vi har bott här i 3 år och vi har inte gjort någon ansträngning till att komma härifrån . Även om jag vill ha större och inte bo på mina svärföräldrars tomt så är jag lyckligt lottad som har tak över huvudet. Tänk om vi inte fått bo här? Hade vi bott på gatan då? Jag har svårt att tro det men tanken skrämmer mig .

Som jag nämnt tidigare, allt du har är allt du behöver. 

Hur träffades du och din partner? Hur bor ni? Lägenhet eller hus?