Därför tillåter jag mig själv att vara sårbar

Jag har alltid haft en tendens att känna mig svag när tårarna rinner från mina kinder. Tårarna kommer oftare än vad jag önskar men jag har lärt mig acceptera att jag faktiskt är en människa med mycket känslor inom mig. Det har hänt att jag blivit arg på mig själv när jag varit ledsen och visat min sårbara sida, jag har ofta svårt att få fram orden.

Det blir extra jobbigt när jag har svårt att göra mig förstådd, för tro mig.. Jag har lättare att uttrycka mig i text än muntligt. Har varit på det viset så länge jag kan minnas. Jag övar ständigt på att uttrycka mig rätt muntligt när det kommer till sårbarhet, känslor och ångest. Ibland har det hänt att jag har fått skriva ett mail till min psykolog för att jag har så svårt att uttrycka mig och förklara muntligt.

Måste bli bättre på det, eller måste? Jag vill bli bättre på det för min egen skull. Det skulle garanterat bli mindre tårar då. Jag vet innerst inne att det är en styrka att gråta, trots att det får mig att känna mig svag.
Mina tårar är ord från hjärtat som munnen inte klarar av att säga.

Enda sedan födseln har tårar varit ett tecken på att vi är vid liv. Det säger ganska mycket egentligen.
Sårbarhet är att vara öppen för livet, vilket jag är och därför låter jag mig själv vara sårbar.

12 reaktioner till “Därför tillåter jag mig själv att vara sårbar”

  1. Det där är nog väldigt vanligt tror jag. Undra varför egentligen? Jag har lättare för att säga åt en person vad jag känner via sms än öga mot öga. Men det är nog för att jag inte behöver ta svaret direkt eller något. Många är mycket duktigare på formuleringar när det kommer till text än till prat och det är ju bra att man är bra på det ena eller det andra istället för kass på båda. Men eftersom du vet om att du behöver träna på det så är du ju ändå på rätt väg <3

  2. Det är viktigt att släppa ut känslorna! Kämpa på!! Jag tampas med mina känslor med, brukar t.ex oftast börja grina när jag är arg vilket är sjukt frustrerande.

  3. Jag känner igen mig i det du skriver! Jag kan också bli arg på mig själv när jag gråter. Så otroligt ologiskt och konstigt, för man dömer ju ingen annan som visar sin ledsamhet på det sättet.

Kommentera