I Ärlighetens Namn # 5 Vad är viktigast i mitt liv

 

Inne hos Frökenrödlök hittar ni vad som är viktigast i mitt liv❤

Vad är viktigast i mitt liv?

Det är faktiskt jag själv det, jag är alltid den viktigaste i mitt liv.
Det finns ju ingen annan som är som mig, det finns ingen annan som är som jag.
Jag måste ta mig på allvar, jag måste det.
Hur mycket pengar jag än har, hur mycket saker jag än har, vilket toppenjobb jag än har, hur många vänner jag än har osv – så är det alltid JAG som är i centrum i MITT liv. Jag som är viktigast helt enkelt.

Vem eller vad är viktigast i ditt liv?

I Ärlighetens Namn # 4 Vad är jag mest tacksam över i livet?

Det är tisdag och det betyder att det är dags för I Ärlighetens Namn tillsammans med Marica. Idag pratar vi om tacksamhet. Nedan kan du läsa vad Marica är tacksam över. Kika gärna in hos Frökenrödkök för att se vad jag är tacksam över. Vad är di tacksam över? Berätta gärna i ett eget inlägg eller i kommentars fältet❤

 

Det finns nog rätt mycket saker jag är tacksam över och det är svårt att bestämma vad man är mest tacksam över. Men jag skall nog vara rätt simpel och tråkig och säga att jag är tacksam gentemot mina föräldrar faktiskt. Det är ju trots allt tack vare dem jag lever!
Att de valde att skaffa barn och behålla mig.
Det är ju faktiskt ett av det finaste sakerna en människa (ja, i detta fallet två då) kan göra – skapa ett nytt liv! En liten människa som man skall lära allt man kan och lite till. Som man skall uppfostra till att bli en bra människa.

De finns de familjer som är rätt tajta med varandra. Barn som är riktigt bundis med sina föräldrar och det är super att se. Även om det inte är lika tajt i vår familj är jag ändå tacksam över att vi är en familj och att jag har två föräldrar som försökt göra det bästa för mig i alla lägen. Som stöttade mig när jag var mobbad i skolan, som hjälpt mig med flyttar, som lånat ut en slant om det behövts, som svarat på knasiga frågor och som hjälper till när det är något.
Jag hade ju ärligt talat inte vart Marica (okej, Marika blev jag ju faktiskt och sen har jag ändrat min stavning) om det inte vore för att dom en gång i tiden fattade tycke för varandra och lyckades få mig!
Sen att jag blivit som jag blivit nu i vuxen ålder vill jag inte lägga över på dom, de försökte så gott de kunde. Hahahaha! Jag kan vara väldigt lat vilket inte mina föräldrar är ex. Ja ni fattar nog.
En del av ens personlighet kommer från sina föräldrar, andra saker hittar man på vägen när man lär sig att leva!

Så yapp – det jag mest är tacksam över i mitt liv är mamma Lisbeth och pappa Kjell

 

Hon orkade inte längre.

De senaste dagarna så har jag tagit mig en riktig funderare på.det här med bloggen, därav tystnaden här inne. Jag älskar att skriva och att dela med mig av både bra och mindre bra stunder. Inspirationen har verkligen legat på noll och jag har seriöst funderat på stt lägga ner bloggen, för så fort jag känner att det är ett krav får jag panik. Men jag har kommit fram till att jag inte ska sluta skriva här inne. Jag har även kommit fram till att det får ske när jag känner för det och faktiskt har något vettigt att dela med mig av,.Tankar, åsikter och olika händelser. Samarbetet med Marica kommer jag naturligtvis fortsätta posta här inne och försöka fokusera på att skriva de texterna. För det är någonting jag tycker är viktigt och roligt.

Jag har en sak jag vill dela med mig av idag. För några dagar sedan så somnade en vän till mig in. Hon orkade inte kämpa länge, hennes psykiska ohälsa tog över. Jag har inte kunnat greppa det ännu, jag har inte tillåtit mig själv att bryta ihop. Tror att det kommer när jag minst anar det. Med respekt till familj så kommer jag inte att skrivas ut mer än detta, men jag har fått tillåtelse att skriva detta.

Om du tampas med psykisk ohälsa och inte vet om du orkar längre, snälla sök hjälp på.närmaste psykiatri. Gärna innan de tankarna ens hinner nå dig❤

I Ärlighetens Namn # 3 -Vilka prestationer är jag mest stolt över?

Denna prestation är Marica mest stolt över. Vill ni veta vilken prestation jag är mest stolt över? Kika då in hos frökenrödlök
Jag är väldigt stolt över att jag klarade av skolan trots all den mobbning jag fick utstå.
Att varje dag gå med en klump i magen och oro över vad som skulle ske, vad jag skulle få höra och hur många som skulle skratta åt mig.
När jag vaknade på morgonen mådde jag så dåligt att jag många gånger stannade hemma, jag vågade inte gå till skolan i rädsla för vad som skulle komma.
När inte ens lärarna fanns att ställa sig bakom så kände jag mig ganska ensam och tro det eller ej, ganska liten. När vuxna människor som studerat till lärare för att lära barn hur man räknar matte, uttalar engelska ord, lagar lite mat inte vågar stötta och hjälpa. När de vuxna finns där för att visa hur man skall uppföra sig, själva inte kan finnas nära.

Att jag skolkade ibland fanns det som sagt anledning till och jag kan väl ångra att jag gjorde det vissa av gångerna för jag tror att jag hade lärt mig mer av undervisningen då men hur lätt är det egentligen att lära sig när ens klasskamrater skriver elaka lappar, skriker åt en och gör att man inte får en arbetsro som krävs? Jag gick dock igenom alla åren i skolan och när jag gick ur nian var planen att jag skulle, tillsammans med två killar (de var för det mesta tjejerna i klassen som var elaka, några killar kände jag sedan innan och kunde vara med ibland) sjunga en låt på skolavslutningen. Killarna hoppade dock av och jag var nära på att göra det jag med men kände att ”Nu fan skall jag visa alla att även om jag genomgått alla dessa år med kränkande behandling, fula ord och en enorm ångest lyckats ta mig igenom” Jag ville visa alla att det inte går att trycka ner mig hur långt som helst för jag reser mig och jag gör det bra. Min lärare tyckte först det var en bra idè men ett tag innan ljög hon och sa att schemat var fullt så jag kunde inte uppträda, grejen var bara den att lärarna hade fått sätta ihop ett eget nummer för att det tydligen hade haft en lucka i programmet. Men men, kanske tur i oturen dårå! Men känslan i alla fall.

Så, prestationen att genomföra min skolgång med i alla fall de flesta G och något VG och MVG och visa mina mobbare att jag ÄR bra är nog den jag är mest stolt över.

Alla behöver något att tro på!

Nuförtiden så är det svårt att ha ett ha ett hjärta, det spelar ingen roll vart du kommer ifrån eller vem du är. Det är svårt att passa in. Varför måste någon förlora för att någon annan ska vinna? Vi söker alla förlåtelse och någon vi kan lita på. Du kan omfamna världen, för allt är upp till oss. Du är inte ensam längre , jag står vid din sida om du inte klarar det själv. Gå med mig och hjälp mig att vara stark,jag är axeln du kan luta dig emot när alla valt att gå sin väg. Jag vet att du har hört detta förr. Att ha så lite när man trånar efter något större, det går inte ihop och det är svårt att förstå.  När det är något som ska fylla dig med glädje slits från dina händer. Du är inte ensam längre, vi letar efter svaren tillsammans. Gå med mig är du snäll, hjälp mig vara stark. Medans vi går på knäna så söker vi båda efter någonting att tro på. Alla behöver något att tro på. Vad tror du på?

I Ärlighetens Namn # 2 – Vad brinner jag för?

Samarbetet med Marica fortsätter, så himla roligt tycker jag. Här nedan kan ni läsa om vad hon brinner för, vad hon står för och vad hon vill utstråla. Vill ni veta hur jag ställer mig till dessa frågor? Kika då in hos Frökenrödlök för att se mina svar. Hur ställer du dig till dessa frågor? Berätta gärna i ett eget inlägg❤

Vad brinner jag för? Vad står jag för? Vad vill jag utstråla?

Jag skulle vilja skriva att jag brinner för att hjälpa folk som har det sämre än mig, men jag vet inte riktigt om jag gör det. Kanske. Jag sprider ju mitt projekt om Ung Cancer och jag arbetar som volontär på Shedo men det kanske finns mer att göra?
Spelar det någon roll egentligen? Jag gör ju faktiskt tillräckligt redan, behöver inte göra mer.

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på frågan om vad jag står för och vad jag vill utstråla om jag skall vara ärlig. Jag skulle vilja utstråla självsäkerhet men jag jobbar med både min självkänsla och mitt självförtroende. Utåt sätt kanske jag verkar ganska säker på/i mig själv men jag gör faktiskt inte det.
Jag skulle också vilja utstråla kämpaglöd men jag ger upp för lätt. Jag orkar inte.
Men det är mål jag kan eftersträva. Alltid något.
Vad står jag för… Oj, jag är så osäker i mig själv, jag är så osäker på allting och jag är så velig så jag vet inte vad jag tycker och tänker ibland. *funderar en stund*
Jaaa … Jag står för min kärlek till Kjell. Även om jag tidigare vart gift, sambo och haft pojkvänner så har känslorna aldrig visats och känts på detta sättet. Jag trodde för en tid sen att det berodde på att jag börjat älska mig själv men där och då ljög jag, för så är det inte .. kärleken till mig själv skiner med sin frånvaro än så länge.
Kanske för att jag äntligen hittat rätt? Om jag tänker på hur det vart i mina tidigare förhållanden så kom första bråket redan en månad in i förhållandet (hos alla) men Kjell och jag har än så länge aldrig bråkat, skrikit åt varandra och vart osams. Lite oense om vad vi tycker om saker och ting har ju uppstått men som sagt, aldrig bråk. Kanske för att han betyder så mycket mer än någon annan nånsin betytt? Möjligtvis.

Oj, det blev faktiskt ett inlägg av detta också – jag har suttit och funderat ett bra tag på hur jag skulle skriva för hade inga direkta tankar först. Men det gick ju fint detta! När man väl börjar tänka så kommer det ganska bra svar ur en!

Glädjetårar är helt klart de bästa tårarna❤

När jag fick detta av min fantastiska vän Lisa så rann tårarna, glädjetårar är helt klart de bästa tårarna❤

Vad är vänskap?

Vänskap handlar om att ge, men också om att våga ta. Att ställa upp för varandra och orka lyssna. Vänskap är att skratta tillsammans och ibland även åt varandra. En vän ger dig energi och mellan er finns inga krav. Ni förstår varandra och känner tillit.
En vän är den du hör av dig till så fort något har hänt, du vill dela både din lycka, sorg och irritation. Man gläds med sin väns framgång och hejar på när denne tar sig an de galnaste av utmaningar.
Vänskap är att kunna vara sig själv fullt ut och bli accepterad precis som man är. Din vän är förmodligen den knasigaste personen du känner och du tycker att hen är helt perfekt.

Michaela – för mig är du definitionen av en vän. Så vad är då vänskap? Svaret kan sammanfattas med ett ord: Michaela.
Jag älskar dig och du fyller mig med lycka och energi, jag vet att du lyssnar när jag behöver någon och ger mig råd. Du är utan tvekan en av de finaste jag vet <3

Sommaren går mot sitt slut!

Den här sommaren verkar ha gått mot sitt slut? Micke börjar arbeta imorgon och vi går båda tillbaks till rutiner. Trots att jag är hemma hela dagarna i stort sett så har jag några få rutiner . Under mickes semester har dem varit som bortblåsta , så de ska erkännas att jag ser fram emot att komma tillbaks till vardagen. Vi har haft en underbar sommar. Vad har vi gjort då? Inte särskilt mycket egentligen. Det vart en roadtrip till skara sommarland, vi har grillat, ätit ute, umgåtts mycket med hans föräldrar. Min syster kom över en sväng. Jag har hunnit vara hemma hos Anna 3 gånger vilket har varit riktigt trevligt.  Bäst i sommar var ändå skara sommarland, just för att vi faktiskt åkte iväg en ganska lång bit och det behövdes.

Mitt mående under de här veckorna har verkligen varit som en berg och dalbana. Det har varit extremt jobbigt i perioder men jag har tagit mig igenom det. Förra veckan insåg jag att jag har varit otroligt slarvig med mina mediciner så där har vi anledningen till mitt mående. Laddade ner en app som påminner om att man ska ta den antidepressiva varje dag. Appen heter My therapy och jag tycker den fungerar bra, har fått i mig medicinen varje dag i en vecka nu.

Givetvis har jag haft dagar då jag mått kanon också. Oftast när jag varit sysselsatt och bata följt med strömmen. Nu börjar saker och ting ljusna och det känns bra.

Hur har eran sommar varit?

I Ärlighetens Namn # -1 Vem Är Jag

Nu äntligen så har mitt och Maricas samarbete dragit igång, och det var väll på tiden? Vi svarar på frågor kring oss själva och får göra en rejäl djupdykning i våra innersta tankar. Här nedan får ni läsa om vem Marica är. Vill du veta vem jag är så kan ni läsa det inne hos frökenrödlök.

Hur beskriver man bäst sig själv i ett inlägg när hela bloggen handlar om mig?
Jag skall ge det ett försök, mycket vet ni ju redan om ni är trogna läsare men jag kör ändå – något nytt kanske ni får reda på eller så har jag nya läsare som ingenting vet.

Kan ju börja med att säga att jag heter Marica, är 33 år från Halland.
Är för tillfället arbetslös då det inte fanns någonting för mig att göra när jag kom tillbaka till jobbet efter min sjukskrivning, hoppas på att få studera till höst så håller tummarna hårt att mina reservplatser ger mig tur.
Jag bor tillsammans med Kjell, min allra bästa vän och mannen i mitt liv, en 36årig fastighetsvärd som gillar att vara i skogen och jobba på sin fritid samt 1.5åriga mysiga katten Einar.
Vi bor i en lägenhet som Kjells företag äger, en trerummare med altan och stor trädgård i ett litet samhälle i Hylte kommun och trivs väldigt bra här.
Vi har vart tillsammans i ca 2.5 år och dessa åren har gått riktigt fort får jag säga.

Tänkte skriva ”på min fritid” men frågan är om jag verkligen har någon fritid när jag inte har något jobb att ha fritid från men i alla fall – jag gillar att kolla på film, gillar att läsa böcker, att pyssla, umgås med familjen och bara vara: lat och mig själv!
Jag tycker om att hjälpa andra och försöker så gott jag kan, speciellt de som har det värre ställt än mig. Ingen kan göra allt men alla kan göra något heter det ju så fint så det lilla jag gör är tillräckligt nog tycker jag. På bloggen har jag ett projekt som heter Fuck Cancer – för unga vuxna där jag hjälper Ung Cancer att sprida deras ord och deras organisation. Jag har en insamling där alla pengarna går direkt till organisationen exempelvis. Dessutom har jag kört igång något jag kallar #jaggårförungcancer på min instagram för att förena nytta med nöje eller hur man skall säga. Varje fredag lägger jag upp en bild som alla får gilla – på söndagen räknar jag hur många likes som inkommit (lägger ihop från båda mina konton) och ser hur långt jag skall promenera kommande vecka samt skänka till www.ungcancer.se För varje 20e likes går jag 1 km och skänker 10 kr.
Dessutom är jag volontär på www.shedo.se – är jourmailare och det känns jättefint att vara en i det gänget.

Jag föredrar färgen lila framför alla andra, jag dricker gärna mjölk och islatte, försöker att inte trycka i mig för mycket socker men är svårt då jag är sockerberoende deluxe och går hos dietist för att försöka lära mig att leva med mindre av denna goda råvara.
Jag är en rätt känslig person på både gott och ont, rätt envis och lite för lat även om jag inte alltid vill erkänna det. Är fånigt förälskad i rödlök och kan inte få nog av att titta på den vackra grönsaken när den är slice:ad … Haha. Jag hör hur konstigt detta låter – men jag beskriver det som att vara nykär 😉 HAHA!

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva – allt detta känner ni ju som sagt redan till – men detta samarbetet med Michaela börjar rätt skönt med att presentera oss själva!

För er som missat mina instagramkonton så finns jag på både @frokenrodlok och @projekt_fuckcancer

Hon är en jävel på fotboll!

Tänkte att ni skulle få veta lite mer om mig och min syster. Hittade denna lista och tänkte att nu kör vi😘

1. Presentera din syster och beskriv henne med tre ord.

Min syster heter Emmali och om jag bara ska beskriva henne med 3 ord så är det:
Målinriktad, godhjärtad omtänksam

2. Vad är det bästa med din syster?
Att hon är just min syster❤
Hon är en god lyssnare och en helt fantastiskt mamma till lille max som inte är så liten längre😘

3. Vad är det sämsta med din syster?
Sånt vill man ju inte skriva? Jag tycker inte att det finns något som är mindre bra.

4. Hur var er relation när ni var små och hur är den idag?
Precis som de flesta syskon när man är små så slogs vi,vi retsdes och var jävliga mot varandra. Men jag var väldigt överbeskyddande över henne under en period, trots att det egentligen inte behövdes. Syrran klarade det mesta själv😉

Vår relation idag är betydligt mycket bättre än när bir var små, vi slåss absolut inte😉 . Dock ses vi inte särkilt ofta som jag önskar. Men i vuxenlivet så kommer ju jobb och andra plikter i mellan. Men jag vet att jag bara kan lyfta luren och ringa henne närsomhelst bara för att prata om allt och ingenting, hon kan göra detsamma med mig. Vi har alltid roligt tillsammans när vi väl ses❤

5. Är det någon egenskap som din syster har som du också önskar du att du också hade?
Hon är en jävel på fotboll . Jag försökte bli lika bra jag när vi va barn men lyckades aldrig. Så jag skulle vilja säga hennes driv och målmedvetenhet.

6. Vad brukar ni göra när ni umgås tillsammans?

Oftast så äter vi en middag hemma hos henne och snackar skit. Det händer att vi åker iväg någonstans för en fika.

7. På vilket sätt kan man se att ni är systrar och på vilket sätt kan man tro att ni inte är syskon?
Vi är väldigt olika till utseende så det är inte många som tror vi är systrar.

8. Brukar ni låna varandras kläder, smink, skor etcetera?

Jag tror det hände någon enstaka gång när vi va yngre. Men vi har inte samma klädstil och dessutom så har vi inte samma storlek på varken kläder eller skor. Men en sak är säker, hon är en riktig fashionista om man jämför med vad jag har i min garderob😉

9. Vad skulle du vilja uppleva tillsammans med din syster?

Vi har redan upplevt mycket tillsammans. Men något jag skulle vilja göra med syrran så är det att ha en rejäl utekväll på krogen. Eller så kan vi slå på stort och åka utomlands😉

10. En bild på dig och din syster som betyder extra mycket för dig?

Det får lov att bli två bilder !!

Den när jag kramar om henne är efter en fotbollsmatch som spelades i ösregn. Tuff match som slutade i förlust. Den utstrålar värme och kärlek för mig. Minns att jag pussade henne på kinden också och berättade hur stolt jag var över henne. För det är jag och kommer alltid att vara. Det spelar ingen roll om det är fotboll eller annat hon tar sig för. Jag stöttar henne genom allt.

Bild nummer två är tagen på min födelsedag för några år sedan. Vi åt på resturang med familjen och hade det trevligt. Jag kände mig riktigt uppvaktad☺