Månad: november 2018

52 listor för ett lyckligare liv #2

Nu har jag fyllt i lite listor i mina böcker jag skrivit om tidigare. Jag vet egentligen inte om de här listorna gör mig lyckligare, de får vi helt enkelt se om ett år😉 Men det är mysigt att fylla i iallafall, tänkte visa för er hur denna veckas lista ser ut. Den är väldigt kort för jag kunde inte komma på så mycket. Detta är då från boken ”52 listor för ett lyckligare liv”

Vad är du riktigt bra på:

❤Jag är en bra lyssnare

❤Jag är en jäkel på att skriva

❤Jag är suverän på att laga mat och baka

❤Jag är en bra vän åt dem som förtjänar det.

Det som jag har ringat in är de saker jag haft en naturlig fallenhet för ,de jag strukit under är saker som jag fått kämpa för att behärska.

Jag lärde mig inte att laga mst förens jag va runt 25. Visst jag kunde koka makaroner och steka köttbullar och lätta rätter. Men det tog tid för nig att lära mig göra de rätter jag gärna lagar till idag. Såsom köttgryta, stek, kyckling… Ja det som inte är halvfabrikat helt enkelt. Att baka fick jag intresse för ganska sent det med, misslyckades med det mesta innan jag fick till det.

Det här med att vara en bra vän åt dem som förtjänar det? Vad jag menar är att jag är väldigt godtrogen och litar på folk hej villt och i slutändan har de bränt mig på olika sätt. Jag har fått kämpa med att inte släppa in personer så snabbt på livet. Jag har även varit en ganska dålig vän åt dem som inte förtjänat det.Men det får jag leva med, och försöka göra om och göra rätt☺ Så jag menar helt enkelt att den hela den här biten har jag fått kämpa med, och jag gör det fortfarande.

Bara för jag har tagit kort på listan och lagt undan boken så kom jag på en sak till jag är riktigt bra på..Att fota/redigera naturbilder😉

Har du någonting som du känner att du är riktigt bra på?

Varför ska det vara så svårt?

Mötet på psykiatrin igår gick lite halvdant. Jag satt där och kände mig stressad , skulle hinna med ett tåg och kubde inte fokusera på annat de första 20 minuterna. Minns inte riktigt allt vi pratade om men samtalet om min ätstörning gick vi inte in så djupt på. Det blir vid nästa tillfälle då vi hade fokus på sjukintyg och lite annat. Jag satt mest och svarade på deras frågor men jag hade stora problem med att formulera mig.

Men jag berättade att det är på psykiatrin jag verkligen vågar berätta hur jag mår, att jag inte riktigt vågar säga som det verkligen är till min omgivning. Visst de vet att jag inte mår bra i psyket men de vet inte hur pass stark ångesten kan vara, vad jag har för tankar kring det osv. Tårarna rann längs mina kinder vid det här laget och det kändes så skönt.

Min läkare och sköterska är nog de enda som inte daltar med mig när jag väl öppnar mig. De ser igenom masken jag tar på så att säga.
Ja det gör Micke också såklart och det vore ju konstigt annars. Vi har levt ihop i så

Jag har alltid varit bättre på att skriva om mitt mående och andra saker än att prata om dem. Varför ska det vara så svårt?

Köttfärssoppa❤

Jag gjorde en helt magisk köttfärssoppa till middag idag. Både Micke och jag är lite krassliga och har lite svårt med maten så då passade denna bra idag. Den är väldigt lätt att göra och det tar inte allt för lång tid. Tror denna kommer vara en favorit i vinter. Tänkte dela med mig av receptet så även ni kan få testa soppan. ☺

Köttförssoppa, 4 portioner
1 gul lök
500 g köttfärs
2 msk tomatpuré
1 l vatten
2 msk köttfond, eller w köttbuljongtärningar
4 potatisar

3 morötter
1 tsk salt
1 tsk paprikapulver
2 krm malen svartpeppar
0,5 dl chilisås
+ smör till stekning

Gör så här:
1. Hacka löken och fräs tillsammans med köttfärsen i lite smör.
2. Tillsätt tomatpurén och fräs med några sekunder. Häll på vatten och fond.
3. Skala potatis och morötter, skiva och lägg i grytan. Tillsätt salt, paprikapulver, svartpeppar och chilisås.
4. Låt koka i 15-20 minuter tills potatisen och morötterna är mjuk.
4. Servera gärna med bröd.

Smaklig spis❤

Kärleksbrev❤

Ibland undrar jag verkligen vad jag har gjort för att förtjäna en sådan underbar man som dig? Jag ser tillbaks på mitt liv och tänker på all skit jag sagt och gjort, även det beteende jag haft under vårat förhållande. Det har varit så mycket upp och ner under de senaste åren, men på något sätt så står du och jag ändå jävligt stadigt. Det kallar jag äkta kärlek och ren jävla styrka. Att få uppleva de känslorna jag har för dig är helt otroligt. Varje gång jag frågar hur du orkar med mig och mitt mående så kommer svaret ”Jag älskar dig svårare än så är det” När jag hör dem orden så vet jag med säkerhet att det enda som är stadigt i mitt liv är vårat förhållande. Men livet i sig är rackigt och så får det vara.

Vi tar dag för dag tillsammans, så länge det är du och jag så känns det som är kämpigt lite lättare.

Jag älskar dig till sista talet Michael, ett liv utan dig vore inget liv för du är mitt liv.

Kramper från helvettet

Hela kvällen igår så låg jag i sängen med enorma kramper i magen.. Kunde knappt kliva upp och gå på toaletten, den mensvärken var fan inte nådig. Sen krånglade mina leder i vanlig ordning.. För lite över ett år sen så krånglade dem så mycket att jag inte kunde gå, försökte jag ta ett steg så grät jag. Hade varit inne i stan med en vän och jag kan säga att hade inte hon hjälpt mig så vet jag inte vad jag hade gjort, jag kunde inte ens sätta mig ner på toaletten själv. Lite så var det igår, inte riktigt lila allvarligt men snudd på. Vet inte riktigt varför det blir så? Hursomhelst så mår jag mycket mycket bättre idag.

Jag är dock fruktansvärt trött, är inte alls van med att vara uppe såhär tidigt. Ja för vissa kanske det inte är så tidigt🙈 Men här går ögonen i  kors och jag gäspar i ett. Ska bege mig till psykiatrin om en stund, har möte med både min läkare och sköterska idag. Vi ska diskutera min sjukskrivning, remiss till ätstörnings klinik i Stockholm och nya medikament. Lite små nervös och det är störande. Har ju haft värre möten med dem tidigare? Kommer gå hur bra som helst.

Vad har ni för planer idag?

Music that matters❤

Nu var det ett tag sedan jag la upp ett Music That Matters inlägg. Lyssnar ständigt på musik men lyckas alltid glömma just denna kategorin i bloggen.

Den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på Linkin Park, speciellt deras tidigare verk. Har alltid varit ett stort fan av dem och när Chester Bennington lämnade jordelivet så rasade min värld för en stund. Han hjälpte så många med sina texter, men han kunde inte hjälpa sig själv. Så himla sorgligt.

En låt som har gått på högvarv är In the end, jag kan relatera till den väldigt mycket. Ja nästan till alla deras verk.

Jag lyssnade på denna för en vecka sedan samtidigt som jag fick en del saker bekräftat, och det var så sjukt hur mina känslor kopplades samman med bekräftelsen och låten. Låter det flummigt? Det är flummigt😉

http://https://youtu.be/eVTXPUF4Oz4

’Ive put my trust in you

Pushed as far as I can go
For all this
There’s only one thing you should know
I tried so hard and got so far
But in the end, it doesn’t even matter
I had to fall to lose it all
But in the end, it doesn’t even matter

Dessa rader är de som jag kan relatera till mest i detta skede. Den här låten har en stor plats i mitt hjärta och jag nynnar på den konstant.

Tänkte även tipsa om Pavel som har gjort en superfin tribute till Chester, han gör det med bravur och det går rakt in o hjärtat❤

http://https://youtu.be/c1sXM7SHN0o

Har ni någon låt som går rakt in i hjärtat och ni får rysningar varje gång ni hör den?❤

Jag har astigmatism

Godkväll mina vänner.

Idag har det varit full rulle från det att jag steg upp i morse. Det är först nu jag försöker koppla av lite.

Jag var till specsavers för att göra en syn undersökning. Inte för att jag märkt av att jag ser sämre utan bara för en rutin koll. Jag var helt 100 på att allt skulle vara bra och att jag inte skulle behöva köpa nya brillor. Tji fick jag😂 Denna tant på 31 år är både närsynt och har astigmatism. Jag satt där som ett frågetecken, ”vad fan är astigmatism” kläckte jag ur mig till optikern. Hon tyckte det var konstigt att ingen hade förklarat det för mig när jag fick mina glasögon 2015. Fick iallafall förklarat för mig att personer med astigmatism har en ojämnt böjd hornhinna, vilket är den klara ytan på ögats framsida. Alternativt har de en ojämnt böjd lins inuti ögat, formad mer som en rugbyboll än en fotboll. Väldigt vanligt är det iallafall☺
Så nästa månad får jag ta och köpa mig nya glasögon. Läget var inte akut så jag kunde vänta sa dem.

Efter undersökningen så åkte vi och åt lunch på Max, och jag har nog aldrig tryckt i mig en burgare så fort🙈 Sen handlade vi lite men glömde hälften, tur att det är en dag imorgon också😉

Är ändå rätt nöjd med dagen trots att jag känner mig sliten.

Har ni haft en bra dag?

I ärlighetens namn #13 -Håller jag fast vid några föreställningar som begränsar mig? Är det dags att släppa taget nu?

Det här med att samarbeta med andra bloggare riktigt roligt. I ärlighetens namn är ett samarbete jag har tillsammans med Marica där vi svarar på djupa frågor. Texten nedan är skriven av Marica och hon svarar på frågan

Håller jag fast vid några föreställningar som begränsar mig? Är det dags att släppa taget nu?
Även jag har svarat på frågan, men den texten finner ni i hennes blogg.

Det är nog något jag gör, faktiskt. Jag håller mig kvar för mycket i det förflutna. Sådant som sårade mig då, sådant som gjorde mig illa på den tiden. Det gjorde mer ont på den tiden än vad det gör idag men tankarna på det begränsar mig. Jag har svårt att släppa och gå vidare och tänka att alla människor inte är på det sättet. Jag har svårt att tro på människor nu när de säger att de tycker om mig och så där. För det har aldrig stämt innan.
Eftersom mobbningen pågick så himla länge och jag aldrig direkt känt mig sedd på rätt sätt, aldrig känt att jag riktigt fått vara med och oftast blev vald sist i gruppindelningar eller lagindelning så påverkar detta mig ännu.
När någon väljer att vara med någon annan får jag först den där känslan jag hade då och börja känna mig ointressant men som tur är så släpper den känslan relativt snabbt ändå när jag inser att det nu är en ny tid, nya människor och att det inte beror på det jag tror.

Exempelvis skulle vi i skolan dela in oss i triader för tentaskrivning och jag hade kommit så bra överens med en av kurskamraterna och ville vara med henne. Jag hade sagt det några gånger men vi hade inte planerat något. En dag säger hon att jag dessvärre inte kan vara med i deras grupp för de är redan tre. Jag blev först ledsen men när hon berättade anledningen (för hon hade gärna velat jobba med mig) att det handlade om avståndet så förstod jag att det inte handlade om mig. Alla de kom från samma stad och det skulle vara lättare för dem att träffas och plugga tillsammans.
Det har jag full förståelse för och när hon berättade detta så var det liksom lugnt men om jag inte hade mobbats och fått känna det här utanförskapet så tror jag inte ens att den lilla stund av ledsamhet nått mig vid detta tillfället.
Det är nog mest detta jag begränsas av men jag tror att jag är på god väg uppåt vilket är det bästa.
Sakta men säkert håller jag på att släppa taget om det där. Jag har accepterat att jag blev mobbad i skolan och försöker se det på det sättet att det formade mig lite till den jag är idag, men jag vill inte acceptera att dessa händelser skall begränsa mig i framtiden, så en dag släpper jag taget ordentligt och låter allt bara falla ner i mörkret. Men det är sen, jag får ta en dag i taget och försöka nå dit.

En dag slutar jag att titta mig bakom ryggen, en dag slutar jag att se mig över axeln och blicka tillbaka i de mörka som vart, en dag väljer jag att bara blicka framåt och låta det som vart vara en del av min ryggsäck, utan begränsningar.

Popcorn i bh:n!

Det var längesen jag kände sådan mysfaktor som jag gjorde igår. När vi vaknade så knatade vi in till Mickes föräldrar och drack te och pratade om allt och ingenting. Dessa mornar betyder väldigt mycket för mig, oftast för att det är så mycket skratt och det känns riktigt familjärt . Mitt under fikat så kommer Micke med förslaget att vi borde gå på bio, han ville bjuda sina föräldrar och det tyckte jag var så fint. Vi bestämde oss för att se Fantastiska vidunder. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alls ville se den filmen, men det var 3 mot en så jag hade inte mycket att säga till om😉

Timmarna innan vi åkte till bion spenderade jag och Micke i sängen, vi kollade på serien Nowhere boys. Den är inte direkt superbra men ett bra tidsfördriv😉

Hursomhelst.. Bio filmen vsr inte riktigt i min smak, men det ska erkännas att den bjöd på.en del skratt. Tröck i mig en del popcorn men hälften lyckades hamna i bh:n😂 Är det bara jag som lyckas med det?

Efter filmen så åkte vi och käkade en sen middag på kinan. Jag tog inga bilder under middagen, ville njuta av stunden och alla skratt. Vi hade verkligen otroligt trevligt och vi planerade in lite nya bio besök. Det kommer så mycket spännande filmer framöver☺

Har ni haft en bra helg?

Dagen jag träffade min skyddsängel❤

Att ha någonting att tro på är viktigt för mänskligheten. Det behöver absolut inte handla om religion, man kan tro på familj, tro på sig själv och ja lite vad som helst. Jag har en stark tro till högre makter och det andliga. Men det är lite klurigt ibland och det finns dem som inte alls tror som jag, men det gör ingenting så länge man respekterar varandra och inte förlöjligar någon med en viss tro.

Det som gör min tro lite klurig och konstig av andra är att jag tror på änglar, men jag tror inte på gud. Änglarna sägs ju vara guds barn men jag har aldrig förlitat mig på någon gud då jag aldrig sett någon gud. Däremot har jag sett änglar,pratat med dem och dem hjälper mig att se det ljusa i allt. Jag tackar dem varje kväll för att de har varit med mig under dagen. Så samtidigt som detta är en tro så är det verklighet för mig.

Någonting som jag tycker är väldigt viktigt är att omfamna sin tro och lita till sin tro och inte ta åt sig av andras eventuella nedsättande kommentarer. För som jag skrev tidigare alla har ju rätt till att tycka och tänka samt ha sin egen tro, som jag måste respektera även fast jag inte tycker lika.

Jag minns första gången jag träffade en ängel, omständigheterna gjorde dock så jag inte trodde på henne förens senare samma dag. Satt utanför Danderyds sjukhus och väntade på en vän som skulle komma med bussen. Jag är helt inne i musiken jag lyssnar på men känner att det är någon som tittar på mig. Brevid mig så sitter det en kvinna med långt ljust hår och hon ler mot mig, jag plockar ur hörlurarna och ser om hon vill säga någonting. Jag minns inte exakt vad hon sa för hon pratade med mig två gånger under den dagen. Det jag minns starkast är ”Du får vara rädd om dig när du går på gatorna inne i stan” Samt så hörde jag henne säga ” Du är bara 14år du måste vara försiktig.”

Innan detta så förklarade hon att hon var min skyddsängel. Jag sa bara ”Jaha” . Eftersom vi satt vid ett sjukhus så trodde jag att det var en patient från den psykiatriska vården , så man kan säga att jag inte tog henne på allvar. Min vän dök upp och när jag hälsat och vände mig om så var kvinnan borta. Väl inne i staden så sprang vi runt och tjuv rökte, fikade, shoppade kläder och hade det riktigt kul. När vi sitter och fikar så ser jag kvinnan jag tidigare pratat med gå förbi utanför cafét med ett stort leende på läpparna. Hon såg på mig och jag påmindes om vad hon sagt till mig tidigare under dagen. Försökte skaka av mig känslan, för jag kände mig förföljd.

Väl hemma så berättade jag för min mamma vad som hänt och hon sa ”Det är nog bäst att du börjar tro, änglar finns överallt” När jag skulle sova så kände jag att det var någon som satte sig ned vid säng kanten och jag tittar upp. Där sitter min skyddsängel och ler. Jag vart inte rädd utan kände ett välbehag. ”Sov nu Michaela” Jag somnade efter en stund.

Hon kommer på besök ibland och påminner mig om att vara försiktig och jag lyssnar och tackar henne varje dag.

Det var då jag började tro, se och höra änglarna. Men jag pratade aldrig om det. Jag valde att vara tyst för folk har så mycket fördomar och sen får ni tänka på att jag var bara 14 år. I den åldern vill man vara populär och passa in vilket  jag ändå inte lyckades med, men jag ville inte ha något mer att bli mobbad för.

Nu i vuxen ålder så tycker jag inte att det finns något att skämmas för. Jag är den jag är och jag tror på det jag tror på.