Besök hos barnmorskan

Halloj.

Hur mår ni? Själv är jag supertrött men det beror nog på att det har varit full rulle idag och igår. Jag var ju på sjukhuset bode idag och igår, det var ultraljud igår och blodflödet både hos mig och bebis såg bra ut💙 Känns så himla skönt ska ni veta, känner mig mycket lugnare nu. Idag hade jag ett besök inbokat hos barnmorskan. Vi kollade min vikt, SF mått och blodtryck. Det visade sig att jag gått ner ännu mer i vikt. Det är vanligt att gå både upp och ner under en graviditet, men jag går ner lite väl mycket tycker jag. Det är lite konstigt för jag äter som jag alltid har gjort, bara det att jag valt bort godis. Men han får ju allt han behöver I magen ändå så jag ska försöka att inte oroa mig för den biten. Vi båda mår bra just nu och det är de som är huvudsaken 🙂

När jag kom hem så mötte Micke mig vid bussen då vi skulle åka och handla lite. Men innan vi handlade så valde vi att käka lyx lunch, jag var så sjukt hungrig. Jag valde entrecote med pommes och Micke tog sig en File Oscar, vi båda vart riktigt nöja.

Sjukt jäkla gott ❤️

Prins Henrys i Rimbo serverar så otroligt god mat, ja det är inget fel på deras fikabröd heller 😇 Men jag stod över fika idag och sparar det till ett annat tillfälle.

Blir nog väldigt lungt resten av kvällen, kanske kola någon serie eller läsa lite.

Hur har eran dag varit?

Traumatiserad

Det vart så att jag och svärmor åkte och hämtade skötbordet och skötbädden igår.. Jag var så extremt rastlös och irriterad så jag behövde komma hemifrån en stund. Är en ganska rastlöst själ och får panik om jag är hemma för många dagar i rad, även om jag egentligen behöver vila upp mig.

Känner mig fortfarande lite traumatiserad efter jag vart inlagd.. Vet inte varför jag känner som jag gör, jag menar alla tester och undersökningar var ju viktiga för att se att bebis mår bra. Vilket han gjorde men det var nog kommentaren jag fick av överläkaren.. ”Det var lite extremt och inte alls en inläggning som var tanken” Jag är en väldigt känslig person och har svårt att släppa detta. Det tar mig nog lite tid.. Är lite frustrerad på mig själv att jag inte kan släppa det. Drömmer mardrömmar om det hela också. Vet inte vad jag ska göra med alla känslor och tankar.. Men jag måste sluta känna mig så löjlig det är en sak som är säker.

Idag ska jag bege mig till sjukhuset för att göra ett ultraljud, vi ska kolla grabbens blodflöden. Förhoppningsvis så det det lika bra ut som förra veckan 🙂 Måste åka själv då Micke har så sjukt ont i fötterna att han knappt kan stå, hoppas det inte är tok varmt på bussen 🙂Är lite orolig för ultraljudet såklart då det varit så mycket problem tidigare.. Vill att han ska må bra , och jag vill inte bli inlagd igen. Kanske är en egoistisk tanke av mig?

Vi får se hur allt går idag och jag hoppas ni håller tummarna för mig och bebis.

Jag & Micke ❤️

Halloj..
Jag tyckte att det vore lite roligt med en blogg lista om mig och min kärlek.  Så här kommer den 🙂

Hur träffades ni?

Vi träffades faktiskt redan i tonåren.. Vi åkte moppe, tältade och hade vår första fylla tillsammans. Vi hade snott sprit från våra föräldrar 😂 Vi hade inget som helst intresse  för varandra just då. Men när vi fick kontakt igen i vuxen ålder så var vi först riktigt bra vänner.. Jag behövde någonstans att bo så jag kontaktade Micke och frågade om han ville ha en inneboende i någon vecka.. Ja jag ville helst bara ha space ifrån min mamma. Veckorna blev till månader, månader blev till år och när jag bott där i ca 1,5 år så växte känslorna fram

Är ni förlovade?
Jajjemensan det är vi. Vi förlovade oss den 10e juni för några år sedan ❤️

Bor ni ihop?
Ja det gör vi ❤️

Har ni barn?
Vi har ett påväg. Snart är han här

Har båda körkort? Isåfall, vem kör bäst?
Det är bara Micke som har körkort just nu. Men jag har planer på att fixa till ett körkort när grabben är född 🙂

Kommer du ihåg er första kyss?
Jaa det gör jag.. Vi satt i soffan och kolade på film.. Så romantiskt 😂

Vem är äldst?
Micke är ett år äldre än mig 🙂

Vem fyller först på året?
Det gör Micke, den 4 e juli och jag den 29e augusti

Vem är längst?
Ja det är såklart Micke

Vem sjunger bäst?
Jaaaaag😂

Håller ni i handen på stan?
Det händer att vi gör det

Kände ni varann innan ni blev tillsammans?
Jajjemen

Vad har ni gemensamt?
Vi båda uppskattar musik väldigt mycket, samt serier och film

Blev du kär i första ögonkastet?
Nej det blev jag inte

Har ni någon speciell låt?
No matter what med papa roach

Har ni stora framtidsplaner?
Jag har det iallafall.😂

Har ni gråtit i varandras armar?
Jag har gråtit I hans armar ett flertal gånger

Har ni varit utomlands tillammans?
Ja till Helsingfors 🙂

Vilket är ert bästa minne?
Måste va när vi plussade

Vem lagar bäst mat?
Båda är faktiskt lika duktiga tycker jag

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Inte ett skit I ärlighetens namn 😂

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Nej det gör vi inte.

Blir du lätt svartsjuk?
Det beror på situationen

Ringer eller SMS:ar ni mest?
Det är lika mycket av båda faktiskt

Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Vill skriva hjärtat men det är ju ett organ.. Men ja låtsas som att det är en kroppsdel😂

Jag skulle ha hållt käften

Jag skulle ha varit tyst.. Skulle inte ha öppnat min mun.. Borde kanske tänkt innan jag började skryta om att jag är bortskämd.. Bortskämd som har fått sova hela nätter och bara vaknat med lite ont i kroppen.. Natten till idag var den värsta på länge.. Nästan värre än natten på avdelningen 🙄 Hur jag än bar mig åt så kunde jag inte sova, låg och tänkte på en massa onödiga saker. Vände och vred på mig, fick på toaletten vad som kändes som 2 miljarder gånger 😂 Micke satt uppe vid datorn och föreslog att vi kunde kolla serie tills ja somnade.  ”NEJ då blir det ännu varmare, jag vill sova. Hatar det här när ja måste gå på toa hela jävla tiden.. Det är ditt fel” 😂 Ja jag var lite arg och frustrerad kan man säga.. Men jag somnade till slut och fick sova till 10.

Vaknade på samma humör faktiskt.. Vet inte riktigt vad det är med mig. Förhoppningsvis så vänder det under dagen då det går så mycket energi när jag är irriterad 🙂

Det bestämdes igår att vi skulle till Vallentuna idag för att hämta ett paket Micke beställt från jollyroom, Skötbädd och skötbord. Men jag vet helt ärligt inte om vi kommer iväg då Mickes fötter svullnat upp. Det för tydligen ont också.. Vi får se vad som händer, hoppas vi kommer iväg för jag börjar ruttna på att bara vara hemma 🙂

Har ni haft en bra helg?

Slappardag 🥰

Vilken slappardag det här har varit, ja sen jag kom hem från sjukhuset så har jag I princip bara slappat.. Med några små avstickare här och där såklart.

Micke och jag bestämde oss igår för att grilla idag, vi struntade i att det var sjukt jäkla varmt. Vi har mest ätit sallad de här dagarna men nu var jag sugen på kött. Innan ni säger någonting så vet vi om att det är eld förbud, men det gäller inte ens egen tomt 😉

Samtidigt som vi grillade så planterade Micke lite blomster, ja de blommorna jag fick av honom för några veckor sedan om ni minns. De gjorde sig absolut bra i en kruka, men ännu bättre nere i jorden 🙂

Det vart lite fläsk och lite lammspett som jag inte fick med på bild. Det serverades med pommes och lite sallad. Tyckte lammspetten var riktigt goda och det var första gången jag åt det🙂

Resten av kvällen så kommer jag antingen att läsa eller kolla någon serie. Skulle vilja städa men det får faktiskt bli imorgon.

Vad har ni hittat på idag?

Pia delar med sig av sin resa ❤️

Jag har tänkt starta en liten serie här på bloggen där mina vänner /bekanta och bloggläsare ska få dela med sig av sina erfarenheter kring psykisk ohälsa. Har alltid tyckt att det är viktigt att sprida kunskap om det. För min del är det superviktigt att man vågar prata om det. Kontaktade min vän Pia och frågade om hon ville ställa upp, vilket hon ville 🙂 Så hon är först ut med sin berättelse, tack så jättemycket för att du ville ställa upp ❤️ Har du någonting du vill dela med dig av? Kontakta mig då på nordengrim87@gmail.com ❤️


Hejsan!

Michaela frågade mig om jag ville skriva ett inlägg till hennes blogg, ett inlägg där jag kunde dela med mig av mina erfarenheter kring psykisk ohälsa för att hon vill att fler ska få upp ögonen för hur det är att leva med exempelvis depression, självskadebeteende, ångest mm.
Jag tyckte att det lät som en suverän idé och eftersom jag, precis som Michaela, brinner för att sprida kunskap om psykisk ohälsa och hälsa så ville jag såklart ställa upp.
Så i det här inlägget tänkte jag berätta lite om mig, om min resa med ett 14 år långt självskadebeteende och vägen ur det.

Jag heter Pia, är 32 år gammal och skulle vilja påstå att jag idag lever ett ganska vanligt liv. Jag jobbar som undersköterska med funktionshindrade barn och ungdomar, bor i en lägenhet med min sambo och till hösten väntar vi vårt första barn.
Men från det att jag var 16 år tills jag fyllde 30 levde jag ett helt annat liv än idag. Ett långt ifrån vanligt liv.

Som 16-åring började jag skada mig själv. Det var mycket som hände inom mig som jag gick och bar på i ensamhet och som till slut blev för mycket för mig att kunna hantera.
Jag hamnade snabbt inom barn- och ungdomspsykiatrin, blev inlagd för heldygnsvård och blev tvungen att hoppa av gymnasiet.
Jag tappade det bandet jag hade kvar till det friska livet och föll rakt ner i en värld där allt mitt liv handlade om tillslut var ångest, depression, självskador, slutenvårdspsykiatri och medicinering.
Jag flyttades till vuxenpsykiatrin som 18-åring och blev kvar där i ytterligare 12 år.
Jag var mer på sjukhuset än hemma under de här åren, bodde på tre olika behandlingshem och många, inklusive jag själv, hade nästan helt gett upp hoppet om att jag någonsin skulle kunna bli frisk igen.
Jag skadade min kropp så illa att jag var nära att stryka med ett antal gånger.

Jag kom tillslut till en punkt där jag inte längre ville leva det där destruktiva livet jag levde. Jag ville ha ett ”vanligt” liv eller inget liv alls.
Jag ville försöka, en sista gång, att ta mig ur det där svarta hålet och bygga upp någonting bättre, och om jag inte skulle lyckas med det så orkade jag inte leva alls.
Jag ville göra ett sista försök och den här gången skulle jag försöka till 100%.

Jag hade turen att få en fantastisk psykolog och hon hjälpte mig att hitta mig själv. Jag diagnosticerades i 25-års åldern med bipolär sjukdom typ 2 och nu, nästan 5 år senare, kunde den här psykologen hjälpa mig att förstå vad det innebar.
Vi pratade om mina svagheter och om mina styrkor, om vad jag behövde mer av i livet för att må bra och om vad jag behövde undvika och akta mig för för att inte börja må dåligt igen.
Jag började sakta men säkert att bygga upp ett nytt liv för mig själv, ett friskt liv utanför sjukhuset. Jag byggde upp ett liv som för mig var mer värt än att fortsätta skada mig själv.

Jag slutade skada mig själv i mars 2017 och för varje dag jag inte självskadade blev jag starkare, lyckligare och mer övertygad om att jag aldrig ville gå tillbaka till det destruktiva liv jag levde innan.
Idag har jag varit skadefri i drygt 2 år.
Det är inte enkelt att sluta skada sig själv och ingenting man gör bara över en natt. Men det är inte heller omöjligt.
Ett självskadebeteende är ett verktyg man tar till när man inte har några andra verktyg för hantera exempelvis känslor och tankar.
Man behöver lära sig nya sätt att hantera känslorna på, icke-destruktiva verktyg. Det kommer att ta tid och det får ta sin tid.

Idag mår jag bra, bättre än någonsin faktiskt.
Jag jobbar som undersköterska och har planer på att studera vidare så småningom.
Jag bor med min sambo och i september blir vi föräldrar för första gången.
Jag jobbar även som föreläsare och föreläser via en ideell förening om just självskadebeteende och bemötande av personer med självskadebeteende.
Föreningen heter SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation) och jobbar med självskadebeteende och ätstörningar och SHEDO var ett stort stöd för mig i min kamp att bli frisk.
Jag sitter även i SHEDO’s styrelse samt som volontär i Självskadechatten som drivs av SHEDO.

Mer info om SHEDO hittar ni på hemsidan: www.shedo.se

Tack till Michaela för att jag fick gästa din blogg! Du gör ett enormt jobb med att få andra att få upp ögonen för psykisk ohälsa.

Varma kramar
Pia

Att föda utan rädsla

Hej på er.❤️

Idag så vart det en tur till Rimbo tillsammans med svärmor. Det behövdes handlas lite förnödenheter och gå på biblioteket. När vi parkerat bilen så sprang vi på min mamma, det var så roligt att prata en liten stund. Längesen jag träffade henne nu, ja någon I min familj överhuvudtaget. Vi pratade mest om min mage I ärlighetens namn, samt hur mycket jag gått ner i vikt😂. Sen jag plussade och fick diabetes så är det uppåt 8 kg.. Jag bryr mig helt ärligt inte om vikten egentligen, men jag vet att viktnedgång har underlättat både graviditeten och min diabetes. Hade jag gått upp en massa så hade jag inte brytt mig om det heller, men vet att det kanske hade varit lite tuffare då.

Jäklar vad skönt det var att få in på Ica och svalka sig vid kyldiskarna🙂 tror nog jag ska hänga där så mkt som möjligt. Jisses det är 38 grader i solen idag.. Varmt för oss alla såklart men jag känner mig som an svettades valrosd😂

Inne på biblioteket så hittade jag två böcker som känns extra relevanta nu.. ”Att föda” och ”Att föda utan rädsla”

Jag som är i en period där jag inte vill läsa egentligen känner att dessa är nog bra om jag läser nu. Dels för jag har insett att jag faktiskt är rädd inför förlossningen och för att det alltid är bra att veta vad som kan hända under förloppet 🙂

Tänkte att jag ska börja med att läsa ”Att föda” för att sen ge mig på bok nummer två.

Ska bli väldigt intressant läsning faktiskt.. Jag menar man kan inte få för mycket information om sådana här saker.

Vad hittar ni på denna fredag? Några roliga planer för helgen?

Vågar knappt hoppas

Att starta morgonen ute i trädgården och lyssna på fåglarna som kvittrar, det är magi mina vänner. Solen lyser men det är inte allt för varmt ännu. Detta är som balsam för själen tycker jag och det vore inte helt fel att ha sommar året om. Med lite regnskurar här och där. Dels för att grundvatten nivån är låg och för att naturen inte ska torka ut.. Vi vart utan vatten en stund igår kväll men det är tillbaks nu på morgonen.. Det är nog en av de saker jag kan reta mig på med att bo såhär på landet. Vi är sammanlagt 7 personer som delar på en brunn så det är inte konstigt att de försvinner ibland under sommaren.

Jag saknar kommunalt vatten i ärlighetens namn, men det finns en minimal chans att vi får det snart. Micke och jag ska nämligen kolla på en lägenhet den 7e augusti.. Det är en 4a på 111 kvadrat ute i rånäs. Bara det att vi får komma och kolla på den är ett stort jäkla kliv framåt. Vi har letat efter något större i 4 år snart, bomarknaden är inte särskilt lätt idag. Att köpa sig en lägenhet finns tyvärr inte på våran karta just nu.

Jag vågar knappt hoppas på den här lägenheten, samtidigt som jag drömmer mig bort.. Vill verkligen ha den, ja förutsatt att vi båda tycker om den. För de kan ju va så att den inte alls är i vår smak. Nej vet ni vad, jag är glad att vi får komma och kolla på den.. Jag tänker hoppas och vara glad för det här. Det värsta som kan hända är att jag varit lycklig i onödan 🙂

”Du har en stor andlig gåva”

Jag har faktiskt haft en bra dag idag.. Har inte gjort något speciellt utan bara varit. Tog mig en liten promenad på 10 minuter så jag hade lite högt socker. På promenaden så möttes jag av en herrans massa trollsländor, nämnde ju för ett tag sedan att varje djur har en andlig betydelse. Kände att jag ville kolla upp detta då det var så många sländor 🙂

Enligt boken Djurens språk som är skriven utav Carina solöga så betyder trollsländor följande
”Du har en stor andlig gåva använd den. Min gåva till dig är att ha en stark intuition.”

Jag vet att jag besitter en gåva och att min intuition är stark, men jag är inte speciellt bra på att använda den. Har stängt av lite den senaste tiden då det har varit så mycket annat på tapeten. Tänker att när orken och lusten kommit tillbaks så ska jag tillåta alla intryck och energier att komma. Låter kanske luddigt men jag kan inte beskriva de på annat vis än att jag har valt att stänga allt ute. Känner givetvis av saker och ting men jag gräver inte djupare så att säga.

Känner mig fortfarande lite utmattad efter allt som hänt de senaste dagarna så jag ska nog bädda ner mig i sängen rätt så tidigt.

Hoppas eran dag varit till belåtenhet ❤️

Gravidvecka 33(32+3)❤️

Hej på er ❤️

Eftersom det har varit lite mycket den senaste tiden så har jag inte gjort någon gravidvecka uppdatering.. Men nu när jag är utskriven från sjukhuset och är hemma i min trygga vrå så kände jag att det var dags 🙂

Bebis status: Enligt apparna så ska han väga ca 1700 gram och vara 42,2 cm lång. Frukt jämförelsen är med en annans.. Men nu vet ju jag att så är inte fallet för min lilla bebis. Vi hade tillväxt ultraljud igår och fick då veta att han väger 1500 gram, tyvärr har jag glömt hur lång han är. Enligt läkarnas kurva så är det så att han bör väga 2000 gram I denna vecka. Men detta är en sådan liten tillväxthämning så de är inte oroliga än, för han följer den lilla kurvan ändå. Jag är inte heller orolig faktiskt då jag vet att allt är bra. Han är väldigt trött nu och sover för det mesta, vilket har märkts väldigt tydligt. Givetvis så rör han sig men det är inte på samma vis som innan, det är mer buffar än sparkar nu.

Min status : Ååh jaa hörrni… Jag mår rätt bra nu när jag är utskriven och vet att grabben mår bra. Fick veta igår utav en överläkare att alla åtgärder som har gjorts denna vecka har varit lite extrema. Att jag fick kortison sprutor var det som var sagt och att göra lite ctg.. Men att jag skulle vara inskriven på en avdelning var inte det som den läkaren som undersökte mig från början hade menat.. Det är bra att alla undersökningarna gjorts såklart, men när läkaren jag träffade igår höll med mig om att jag hade kunnat göra något roligare med den tiden.. Ja då blev jag lite irriterad att de på avdelningen stressat upp mig så mkt som de har.  Speciellt när allt sett bra ut och det vara var en liten avvikelse på ultraljudet I fredags. Jaja nu är jag hemma och mår bra likaså bebis, det är de som är huvudsaken 🙂 Fått order om att ta det så lungt som möjligt då min livmodertapp är lite kort också. Det är ju lättare sagt än gjort.
Kortisonet börjar gå ur kroppen eller hur jag ska säga, så blodsockret håller på att gå till det normala.

Jag börjar känna mig lite halv tung och otymplig nu faktiskt 😂 Konditionen är inte av samma kaliber den en gång varit haha. Det går lite långsamt fram men vad gör det?

Är så tacksam att allt är bra med bebis. 💙