Den dagen min mamma fick en stroke

Jag hade haft svårt att sova under natten pga att jag var nervös och uppsplet. Jag skulle åka iväg på en konsert tillsammans med mina vänner. Istället för att vakna av väckarklockan den dagen så vaknade jag utav att min lillasyster skakar på mig i ren och skär panik samtidigt som hon säger ”Det har hänt något med mamma”. Min syster har tårar i ögonen och jag bokstavligen springer upp ur sängen för att se vad som har hänt. Mamma ligger i sin säng och min syster pratar med ambulansen i telefonen. De har sagt att mamma ska ligga still i sängen men hon försöker ändå ta sig upp. Både jag och min syster gör vad vi kan för att få mamma att ligga kvar, mamma kan inte prata . Jag förstår inte alls vad som har hänt.

Grannen kommer in och berättar att han tror vår mamma har fått en stroke. Tårarna rinner på mig medans vi inväntar ambulansen. Mamma hade varit ute och kört häst på morgonen innnan hon skulle köra min syster till fotbollsträning. När hon inte kom in för att säga att det var dags att åka så gick  hon ut för att se vart vår mamma var. Hon hittade henne o stallet där mamma låg konstigt över häst vagnen. Trots att mamma vägde 10-15 kg mer än min syster så bar hon in mamma på ryggen.
När ambulansen kom så stannade jag kvar hemma medans min syster åkte med till sjukhuset, jag inväntade att någon skulle komma och hämta mig så jag också kunde komma dit. I panik så ringer jag mina vänner och berättar att jag inte kan följa med på konsert för mamma har fått en stroke, jag frågar om de skulle kunna tänka sig att komma och göra mig sällskap.. Men konserten var betydligt viktigare för dem. Kan medela att vi inte är vänner idag.

När jag kom till sjukhuset så fick jag veta att det gjorts en mängd undersökningar och att mamma hade fått en massiv hjärnblödning. Vi fick information om diverse olika komplikationer. Min familj och jag satt och väntade i flera timmar på att hon skulle vakna. Skulle mamma vara samma person när hon vaknade? Skulle hon känna igen oss? Hon kände igen ett av oss barn till en början. När hon väl vaknade så hade hon väldigt svårt att prata och det tog ett bra tag innan hon kunde det. Vi fick lära känna vår mamma på nytt då hon blev personlighets förändrad. Jag visste inte hur jag skulle bete mig för jag var så himla rädd. Min syster bar det tyngsta lasset då hon hoppade av skolan för att ta hand om mamma. Hon gjorde verkligen ALLT. Vissa dagar kunde jag inte ens förmå mig att ta mig till sjukhuset. Men jag skärpte till mig och åkte till dit så jag kunde finnas för min mamma. Minns en dag då jag var själv med henne en stund innan resten av familjen kom. Hon hade fortfarande väldigt svårt med tal. Tänkte att hon måste ha så tråkigt på sitt rum så jag satte henne i en rullstol för att ta med henne en sväng runt sjukhuset. Vid detta tillfälle hade inte mamma sagt en hel mening till mig ännu. Men när vi kom ner i receptionen så pekade hon på entrédörren och visade att hon ville röka, hon hade sagt ”cigg” innan. Men jag sa ”nej mamma du ska inte röka nu” Då tittade hon på mig och sa ”Du är så dum”. Hon var så fruktansvärt målmedveten och ville så gärna ha den där ciggen, men vi hade satt nikotin plåster på henne. Än idag hävdar hon att hon slutat röka helt på eget bevåg😉.

Efter en tid på sjukhuset så fick mamma komma hem. Det var en stor prövning för henne då hon fick lära sig allt på nytt. Allt ifrån hur tvättmaskinen fungerade till att laga mat. Det hände att hon slog på spisen för att sen gå och lägga sig. Flera gånger fick min syster gå och stänga av den då mamma glömt det. Hon kunde gå även om hon slog i allt som var på höger sida.

Detta är 12 år sedan och min mamma mår bra idag. Hon har lättare afasi och problem med minnet. Hon gör det hon älskar och älskar livet. Det fanns stunder då jag inte trodde hon skulle överleva eller få komma hem överhuvudtaget. Men som jag nämnde tidigare så är hon väldigt målmedveten och envis. Hon gav aldrig upp och jag är evigt tacksam för det. För det sks erkännas att jag ville ge upp. Jag är glad att ingen av oss gjorde det.

17 reaktioner till “Den dagen min mamma fick en stroke”

  1. Åh ryser i hela kroppen, vilken hemsk sak att vara med om – oron att inte veta… Skönt att höra att hon mår bra idag & att ni alla klarade det tillsammans ♡

  2. Usch vilken ”historia”
    Sitter och gråter av din text som verkligen tog tag i mitt hjärta

    Vilken stark kvinna din mamma är som klarade sig, all heder till din mamma samt att ni två va så otroligt snabba med att ringa – ni kan ha räddat hennes liv, glöm aldrig de <3

  3. Vilken händelsen du delar med dig av!! Jag är glad över att din mamma mår bättre idag och att ni har funnits till för henne. Tänk på att ni har räddat hennes liv!

  4. Usch vad hemskt att behöva gå igenom nåt sånt, men ni är väldigt starka som fanns där och hjälpte henne igenom det och även hon som orkade kämpa igenom det

  5. Milde tid vilken chockerande och hemsk upplevelse för dig, din syster och din mamma! Att hitta henne på hästvagnen och ovissheten hur det skulle gå. Din mamma är en riktig kämpe som har blivit så bra nu! <3

  6. Oh 🙁 Lider med er mamma och er runt henne. Så hemskt 🙁 ens mardröm ju. Får man fråga vilken ålder hon var i när hon fick sin stroke? Skönt att hon mår bra nu och inte blev så skadad så hon inte kunnat något. Tack för att du delade med dig! <3

    (om du vill svara så gör gärna det via kommentar på min blogg så jag inte missar)

  7. Vad kul att se att hon har återhämtat sig så bra. Det är många som gör det idag måste jag säga. Vården idag är fantastisk. 🙂
    Kram på er och henne

Kommentera