Dotter till en alkoholist

Mina föräldrar skiljde sig när jag var väldigt liten, jag var 4 år för att vara exakt. Efter skilsmässan så bodde vi varannan helg hemma hos pappa. Jag älskade att vara hemma hos min honom. Vi åkte alltid hem till farmor och farfar med cykel vagn, han var en bra pappa . Ja iallafall fram till den dagen han bestämde sig för att lämna oss ensamma mitt i natten för att gå till grannen och ta droger. Jag vaknade under natten och märkte att han inte var hemma, jag sprang ut och knackade på hos alla grannar. Till slut så var det någon som tillkallade polis. När polisen står och pratar med pappa samtidigt som mammas nya kille var nära på att hoppa på pappa och spöa skiten ur honom så står jag och gråter och försöker skydda min pappa. Jag minns detta väldigt klart och tydligt. Jag förstod inte vad min pappa gjort för fel.

Under min tonår så bestämde jag mig för att flytta hem till min pappa, jag såg upp till honom och kände att han var den enda som förstod mig. Det dröjde inte länge förens klirret från påsarna från Systembolaget blev en vana för mig att höra när han kom hem från jobbet. Det var väldigt ovanligt att han inte kom hem med alkohol varje dag. Det dröjde ett par månader tills han blev elak verbalt mot mig, oftast stängde jag in mig på mitt rum och lyssnade på musik och grät. Dagarna efter var han alltid snäll och jag förstod aldrig ritkigt vad han höll på med. De flesta visste att han drack och hur han kunde bete sig. Men jag skyddade alltid pappa och tog alltid hans parti. Fram till den dagen han tog ut all sin ilska på mig för att sedan kasta ut mig ur lägenheten. Jag fick lov att ringa min mamma och bli hämtad. Jag hade alla mina kläder hos honom som jag inte fick komma och hämta på säkert 1 år. Självklart så köpte min mamma nya kläder till mig i den mån hon kunde.

Under åren så har jag alltid velat ha kontakt med honom trots hur han behandlade mig , för innerst inne är jag bara en liten tjej som vill ha sin pappa i sitt liv. Det har tagit flera år att inse att han faktiskt inte är värd min energi.  Vi har ingen kontakt idag och känner Inget behov av det heller då han bara sårar.

Att vara dotter till en alkoholist har inte varit lätt och är fortfarande inte lätt. Skulle jag skriva ner alla elakheter han gjort mot mig och andra personer så skulle det bli en hel bok. Jag väljer att inte dela med mig av allt för mycket här .

Vad jag vill är att om du är tonåring och har föräldrar som dricker mycket alkohol och blir verbala eller fysiska.. Berätta för en annan vuxen och vänta inte lika länge som jag gjorde.. Det är inte erat fel att alkohol tas till i hemmet. Tänk på det.💓

13 reaktioner till “Dotter till en alkoholist”

  1. Har också växt upp med alkoholister tyvärr, men vad ska man göra? asså de bästa du kan göra är att fortsätta leva livet och ja hålla sig undan sånt..jag vet precis hur du har haft de..jag litar inte på alkoholister idag oavsett, jag vet bara vars jag står när det kommer till alkohol för ja vet jag slutar när jag känner de blir för mycket o ja märker hur ja blir personligen, då trappar ja ner, dricker vatten cola ist 🙂

  2. Så hemskt att du behövde vara med om allt det där hemska som alkohol och droger för med sig. Jag har också vuxit upp med missbruk, det skadar mer än man tror. Som vuxen ser man hur illa det var. Många kramar till dig ❤️

  3. Åh jag beklagar verkligen det du fått vara med om! Inget barn ska behöva växa upp så och det är så viktigt att man vågar prata med en annan vuxen ♡

  4. Jag är inte uppvuxen med det men min mamma och släktingar är och vad jag har hört från deras historia är det inte alls roligt. De har det fortfarande svårt att prata om detta än i dag och jag förstår de kan va jobbigt för dig och prata om också. Starkt av dig att dela med dig av. Kram på dig.

  5. Verkligen starkt sv dig att dela med dig av, han mår säkert dåligt för det än idag men är inte värd din energi, inte så som han behandlat dig. Själv har jag en bror med drog problem, tycker synd om honom egentligen men samtidigt har han satt sig där själv. Tycker verkligen han skall söka hjälp men man kan inte tvinga en vuxen

  6. Du är så sjukt stark som vågar dela med dig utav din historia. Jag förstår att du inte vill ha någon kontakt med honom mer, för du förtjänar så mycket mer! Jag har själv levt med en missbrukande förälder, dock nykter idag, vilket jag är tacksam för. Men känslorna utav svek, besvikelse och alla olika känslor man kan få, dem kommer jag alltid kunna känna och aldrig glömma. Kram

Kommentera