Är jag ett hopplöst fall?

Jag fick en ny tid till psykiatrin, min stödkontakt ringde för ett par timmar sedan. När jag ändå hade henne på tråden så passade jag på att fråga lite kvickt om mina tankar. Tankarna ang om jag sa något dumt på mötet vi hade med försäkringskassan. Men hon sa att det hade jag absolut inte gjort och att de tankarna kunde jag släppa på en gång. Kändes skönt att höra faktiskt. Jag oroar mig alltid för att jag sagt något dumt när jag sitter i möte med myndigheter.. Trots att jag vet att de alla var med mig och inte emot mig. Nu har jag fått utlåtande ifrån Arbetsförmedlingen också där de påtalar väldigt tydligt varför de anser att jag inte kan atbeta. Känns bra att de skrev ner det jag sa och även deras egna tankar kring det. Deras sammanfattning har även skickats till Försäkringskassan.

Det är först nu jag inser att vi testat allt som psykiatrin har att erbjuda, jag pratar om olika behandlingar.. Det är även nu det känns som att jag är ett hopplöst fall. Jag har berättat förut att det känns som det. Men samtidigt så måste jag tänka att vi har försökt med allt och bara för att det inte fungerade just nu så behöver det inte betyda att det inte gör det i framtiden. Jag har alltid gjort som psykiatrin säger, och jag kommer även göra det nu. Det som bestämts och har blivit sagt är att jag kommer få sjukersättning och att under sen här perioden som vi inte vet hur lång den är.. Så ska jag ta det lugnt och försöka hitta tillbaks till mig själv igen. Visst låter det klyschigt? Men det är det som behövs. Att leva med Borderline är svårt, diagnosen är så bred och påverkar alla som har den olika. Mig påverkar den på ett vis jag inte tänker ge mig in på att förklara idag.

Sen behöver jag tänka på att när jag började gå hos psykiatrin så var jag jävligt driven. Jag jobbade heltid och pluggade heltid. Jag älskade att ha många bollar i luften. Att ständigt ha något att göra var frihet. Men nu när jag tänker på det så kan det ha varit så för att jag flydde från min psykiska ohälsa? Eller så är det så att jag faktiskt var en sådan tjej med en enorm drivkraft. Den  tjejen ska jag försöka hitta igen, även om det tar tid. Vad gör det? Tid är något jag har just nu, därför tänker jag inte stressa. För vet ni? Man kan inte stressa fram ett välmående.

3 reaktioner till “Är jag ett hopplöst fall?”

  1. Hej!

    Jag jobbar med uppsökande kundtjänst för AFA Försäkring och såg att du skriver att du är sjukskriven.

    Du kan ha rätt till ersättning från oss om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).

    Här kan du läsa mer om vår sjukförsäkring: https://www.afaforsakring.se/privatperson/sjukforsakring/las-mer-och-anmal/

    Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.
    Du kan även kontakta oss via Facebook – https://www.facebook.com/afaforsakring

    Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
    https://www.afaforsakring.se/om-afa-forsakring/uppsokande-kundtjanst/

    Vänliga hälsningar
    Charlie

    AFA Försäkring

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *