Jag & Micke

För ett tag sedan så fick ni läsa om min och syrrans relation. Nu tänkte jag att jag slänger upp denna lista om mig och Micke❤

Vad heter ni?
Michaela & Michael

Hur träffades ni?
Vi träffades första gången när vi va tonåringar. Vi åkte moppe tillsammans, tältade och hade oss. Sen förlorade vi kontakten, men återfick den i vuxen ålder. Flyttade in hos honom innan vi ens blivit tillsamnans eller såg varandra på det sättet vi gör idag.

Är ni förlovade?
Ja sedan två år tillbaks. De va jag som ställde frågan på mitt egna lilla vis.

Bor ni ihop?
Jajjemensan det gör vi!

Har ni barn?
Nej det har vi inte!

Har båda körkort? Isåfall, vem kör bäst?
Det är han som har körkort, så de e han som kör bäst!

Kommer du ihåg er första kyss?
Ja det gör jag!
Supermysig😉

Vem är äldst?
Micke är ett år äldre än mig☺

Vem fyller först på året?
Micke. Han fyller den 4e juli och jag den 29e augusti!

Vem är längst?
Han är längre än mig!

Vem sjunger bäst?
Jag såklart❤

Håller ni i handen på stan?
Ja det gör vi, men så fort vi går in i en butik så släpper båda samtidigt av någon anledning😂

Kände ni varann innan ni blev tillsammans?
Ja det gjorde vi☺

Vad har ni gemensamt?
Vi har båda intresse för musik, film och serier

Blev du kär i första ögonkastet?
Nej det vart jag inte🙈

Har ni någon speciell låt?
Ja faktiskt så har vi det. No matter what med papa roach

Har ni stora framtidsplaner?
Jag har det, vet inte om han har det haha😂

Har ni gråtit i varandras armar?
Jag har gråtit i hans armar

Har ni varit utomlands tillammans?
Vi har varit i finland tillsammans☺

Vilket är ert bästa minne?
När vi förlovade oss

Vem lagar bäst mat?
Jag tycker att jag gör det. Men micke är en jävel på kött, det är inte jag.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Micke sitter vid datorn o jag slappar i sängen. Ibland kollar vi serie tillsammans

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Har vi varit ifrån varandra någon dag eller två så ja. Annars inte. Han kan få en puss ett par timmar efter han kommit hem från jobbet om han förtjänar en😉

Blir du lätt svartsjuk?
Jag har blivit svartsjuk en gång under våra sju år tillsammans, så jag tror att svaret på den frågan är nej.

Ringer eller SMS:ar ni mest?
Vi smsar nog mest

Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Hans armar😍

Inställt möte på psykiatrin!

Som ni har märkt så har det i stort sett bara varit samarbets inlägg här inne den senaste tiden, inläggen jag kör ihop med Marica. Men jag har tänkt att jag ska försöka mig på att få igång bloggen ordentligt igen. Inspirationen börjar komma tillbaks.

Så vad har hänt den senaste tiden? Jag firade min födelsedag den 29e augusti och det är väll det roliga som hänt sen sist om jag tänker efter, men det var en riktigt mysig dag . Vi åt en god middag och annanaspaj till efterätt.

Mitt mående börjar gå mot det bättre också vilket känns skönt. Jag skulle ha varit på psykiatrin idag men fick ett samtal igår om att min sköterska var sjuk. De skulle höra av sig om en ny tid och jag hoppas det blir snart. Har inte varit och pratat av mig på 3 månader tror jag. Men självklart är det viktigt att min sköterska blir frisk. Har haft henne i så pass många år så jag ser henne lite mer än någon som bara ger mig råd.

Den 17e har jag tid hos min läkare på psykiatrin och även det är välbehövligt. Jag måste prata med henne om min sömn, för det här funkar fan inte. Trots mediciner sp tar det flers timmar innsn jag somnar. Det stressar mig som tusan, trots att jag inte direkt har något att kliva upp till. Har ingen tid att passa eller arbete att gå till. Men har jag inte somnat inom två timmsr får ja panik. Vet inte riktigt varför. Blir provocerad av att Micke kan sova och inte jag😂

Har ni svårt med sömnen?

I Ärlighetens Namn # 7 – Älskar jag mig själv?

Nedan finner ni Maricas svar på dagens fråga i vårt samarbete “I Ärlighetens Namn”. Vill ni veta vad jag svarade på den frågan ? Kika då in hos Frökenrödlök

 

Jag önskar jag kunde skriva ja på frågan men jag gör tyvärr inte det. För en tid sen trodde jag verkligen att jag gjorde det men jag tror det inte. Det finns för mycket fel och brister hos mig själv som gör att jag inte riktigt kan älska mig själv ordentligt. Jag har väl någon form av kärlek för mig själv för jag vet att jag har rätt till mina åsikter, jag har rätt till mina känslor osv men jag håller på att jobba på det här. En dag, kanske jag kan säga att jag älskar mig själv och har bra självkänsla.
Men idag kan jag dessvärre inte göra det. Jag vet inte riktigt hur man gör, eller hur det skall kännas.
För det är väl inte på samma sätt som man älskar en partner?

Jag borde bli mer snäll emot mig själv, ta mitt liv på allvar, ta min hälsa på allvar. Promenera och träna, äta rätt och ta hand om min kropp vilket jag i dagsläget inte gör fullt ut.
Jag gör så gott jag kan men jag vet att jag kan göra mer, jag vet att jag borde göra mer.
Men som så många säger till mig, det gäller att ta en dag i taget och det är väl så jag får göra.
Sedan jag tog ett par jobbiga beslut så känns det aningens bättre för självkänslan, för om man omger sig med personer som inte är ärliga så sårar det vilket kan påverka självkänslan också. Det har det faktiskt gjort hos mig. Så när jag släpper taget känns det lättare i själen konstigt nog.
Det kanske är en grej jag gör för att älska mig själv – inse vilka jag kan och vill umgås med.

Det är svårt det här men det gäller att kämpa för alla har vi rätten att bli älskade och rätten att älska sig själva. Har man något jobbigt i bagaget är det kanske svårare att förstå hur bra man är och verkligen fatta att man är värd lika mycket som alla andra. Jag vill visa idioterna som förstörde mitt liv i skolan att de inte kan förstöra mitt liv för alltid. Jag skall visa dom att hur mycket dom än tryckte ner mig så står jag fortfarande kvar och kan inse mitt värde. Det är min dröm i alla fall!

Kan du med handen på hjärtat säga att du älskar dig själv på riktigt?

I Ärlighetens Namn.# 6 – Hur skulle jag beskriva mig själv?

Att beskriva sig själv kan vara riktigt svårt. Men jag tycker att Marica gör det med bravur , trots att hon tycker det är svårt ❤Även jag har beskrivit mig själv, fast på hennes blogg. Kika in hos Frökenrödlök och läs min beskrivning. Jag ser fram emot att läsa hur du beskriver dig själv i ett eget inlägg eller i kommentarsfältet❤

Hur skulle jag beskriva mig själv? Vilka värderingar har jag?

Det är så mycket enklare att beskriva andra än sig själv, inte sant?
Jag funderar och tänker – kommer inte fram till något vettigt och bra.
Men herregud! Har jag inga värderingar?
När jag gjort fel och jag vet om det vill jag alltid be om ursäkt, jag har ibland svårt att säga det rakt ut beroende på vad jag gjort men jag står för det mesta för mina fel och en ursäkt kommer när jag väl insett det. Det är väl en bra beskrivning och en värdering som går att leva på?

Jag har inte långt till ett skratt och skrattar ofta, det gör mig glad. Skratt sprider glädje och glädje behöver vi mer av, det är ju också någonting som är bra.
Jag kan inte alltid göra allt, men har jag i alla fall försökt så är det alltid någonting. Önskar förvisso att jag inte gav upp så lätt utan hade med tålamod så att jag till slut lyckas med det jag vill göra. Men som sagt – att försöka är väl i alla fall första steget på vandringen!

Vad skulle du själv svara på dessa frågor? Har du lika svårt att beskriva dig själv som jag har?

I Ärlighetens Namn # 5 Vad är viktigast i mitt liv

 

Inne hos Frökenrödlök hittar ni vad som är viktigast i mitt liv❤

Vad är viktigast i mitt liv?

Det är faktiskt jag själv det, jag är alltid den viktigaste i mitt liv.
Det finns ju ingen annan som är som mig, det finns ingen annan som är som jag.
Jag måste ta mig på allvar, jag måste det.
Hur mycket pengar jag än har, hur mycket saker jag än har, vilket toppenjobb jag än har, hur många vänner jag än har osv – så är det alltid JAG som är i centrum i MITT liv. Jag som är viktigast helt enkelt.

Vem eller vad är viktigast i ditt liv?

I Ärlighetens Namn # 4 Vad är jag mest tacksam över i livet?

Det är tisdag och det betyder att det är dags för I Ärlighetens Namn tillsammans med Marica. Idag pratar vi om tacksamhet. Nedan kan du läsa vad Marica är tacksam över. Kika gärna in hos Frökenrödkök för att se vad jag är tacksam över. Vad är di tacksam över? Berätta gärna i ett eget inlägg eller i kommentars fältet❤

 

Det finns nog rätt mycket saker jag är tacksam över och det är svårt att bestämma vad man är mest tacksam över. Men jag skall nog vara rätt simpel och tråkig och säga att jag är tacksam gentemot mina föräldrar faktiskt. Det är ju trots allt tack vare dem jag lever!
Att de valde att skaffa barn och behålla mig.
Det är ju faktiskt ett av det finaste sakerna en människa (ja, i detta fallet två då) kan göra – skapa ett nytt liv! En liten människa som man skall lära allt man kan och lite till. Som man skall uppfostra till att bli en bra människa.

De finns de familjer som är rätt tajta med varandra. Barn som är riktigt bundis med sina föräldrar och det är super att se. Även om det inte är lika tajt i vår familj är jag ändå tacksam över att vi är en familj och att jag har två föräldrar som försökt göra det bästa för mig i alla lägen. Som stöttade mig när jag var mobbad i skolan, som hjälpt mig med flyttar, som lånat ut en slant om det behövts, som svarat på knasiga frågor och som hjälper till när det är något.
Jag hade ju ärligt talat inte vart Marica (okej, Marika blev jag ju faktiskt och sen har jag ändrat min stavning) om det inte vore för att dom en gång i tiden fattade tycke för varandra och lyckades få mig!
Sen att jag blivit som jag blivit nu i vuxen ålder vill jag inte lägga över på dom, de försökte så gott de kunde. Hahahaha! Jag kan vara väldigt lat vilket inte mina föräldrar är ex. Ja ni fattar nog.
En del av ens personlighet kommer från sina föräldrar, andra saker hittar man på vägen när man lär sig att leva!

Så yapp – det jag mest är tacksam över i mitt liv är mamma Lisbeth och pappa Kjell

 

Hon orkade inte längre.

De senaste dagarna så har jag tagit mig en riktig funderare på.det här med bloggen, därav tystnaden här inne. Jag älskar att skriva och att dela med mig av både bra och mindre bra stunder. Inspirationen har verkligen legat på noll och jag har seriöst funderat på stt lägga ner bloggen, för så fort jag känner att det är ett krav får jag panik. Men jag har kommit fram till att jag inte ska sluta skriva här inne. Jag har även kommit fram till att det får ske när jag känner för det och faktiskt har något vettigt att dela med mig av,.Tankar, åsikter och olika händelser. Samarbetet med Marica kommer jag naturligtvis fortsätta posta här inne och försöka fokusera på att skriva de texterna. För det är någonting jag tycker är viktigt och roligt.

Jag har en sak jag vill dela med mig av idag. För några dagar sedan så somnade en vän till mig in. Hon orkade inte kämpa länge, hennes psykiska ohälsa tog över. Jag har inte kunnat greppa det ännu, jag har inte tillåtit mig själv att bryta ihop. Tror att det kommer när jag minst anar det. Med respekt till familj så kommer jag inte att skrivas ut mer än detta, men jag har fått tillåtelse att skriva detta.

Om du tampas med psykisk ohälsa och inte vet om du orkar längre, snälla sök hjälp på.närmaste psykiatri. Gärna innan de tankarna ens hinner nå dig❤

I Ärlighetens Namn # 3 -Vilka prestationer är jag mest stolt över?

Denna prestation är Marica mest stolt över. Vill ni veta vilken prestation jag är mest stolt över? Kika då in hos frökenrödlök
Jag är väldigt stolt över att jag klarade av skolan trots all den mobbning jag fick utstå.
Att varje dag gå med en klump i magen och oro över vad som skulle ske, vad jag skulle få höra och hur många som skulle skratta åt mig.
När jag vaknade på morgonen mådde jag så dåligt att jag många gånger stannade hemma, jag vågade inte gå till skolan i rädsla för vad som skulle komma.
När inte ens lärarna fanns att ställa sig bakom så kände jag mig ganska ensam och tro det eller ej, ganska liten. När vuxna människor som studerat till lärare för att lära barn hur man räknar matte, uttalar engelska ord, lagar lite mat inte vågar stötta och hjälpa. När de vuxna finns där för att visa hur man skall uppföra sig, själva inte kan finnas nära.

Att jag skolkade ibland fanns det som sagt anledning till och jag kan väl ångra att jag gjorde det vissa av gångerna för jag tror att jag hade lärt mig mer av undervisningen då men hur lätt är det egentligen att lära sig när ens klasskamrater skriver elaka lappar, skriker åt en och gör att man inte får en arbetsro som krävs? Jag gick dock igenom alla åren i skolan och när jag gick ur nian var planen att jag skulle, tillsammans med två killar (de var för det mesta tjejerna i klassen som var elaka, några killar kände jag sedan innan och kunde vara med ibland) sjunga en låt på skolavslutningen. Killarna hoppade dock av och jag var nära på att göra det jag med men kände att ”Nu fan skall jag visa alla att även om jag genomgått alla dessa år med kränkande behandling, fula ord och en enorm ångest lyckats ta mig igenom” Jag ville visa alla att det inte går att trycka ner mig hur långt som helst för jag reser mig och jag gör det bra. Min lärare tyckte först det var en bra idè men ett tag innan ljög hon och sa att schemat var fullt så jag kunde inte uppträda, grejen var bara den att lärarna hade fått sätta ihop ett eget nummer för att det tydligen hade haft en lucka i programmet. Men men, kanske tur i oturen dårå! Men känslan i alla fall.

Så, prestationen att genomföra min skolgång med i alla fall de flesta G och något VG och MVG och visa mina mobbare att jag ÄR bra är nog den jag är mest stolt över.

Alla behöver något att tro på!

Nuförtiden så är det svårt att ha ett ha ett hjärta, det spelar ingen roll vart du kommer ifrån eller vem du är. Det är svårt att passa in. Varför måste någon förlora för att någon annan ska vinna? Vi söker alla förlåtelse och någon vi kan lita på. Du kan omfamna världen, för allt är upp till oss. Du är inte ensam längre , jag står vid din sida om du inte klarar det själv. Gå med mig och hjälp mig att vara stark,jag är axeln du kan luta dig emot när alla valt att gå sin väg. Jag vet att du har hört detta förr. Att ha så lite när man trånar efter något större, det går inte ihop och det är svårt att förstå.  När det är något som ska fylla dig med glädje slits från dina händer. Du är inte ensam längre, vi letar efter svaren tillsammans. Gå med mig är du snäll, hjälp mig vara stark. Medans vi går på knäna så söker vi båda efter någonting att tro på. Alla behöver något att tro på. Vad tror du på?

I Ärlighetens Namn # 2 – Vad brinner jag för?

Samarbetet med Marica fortsätter, så himla roligt tycker jag. Här nedan kan ni läsa om vad hon brinner för, vad hon står för och vad hon vill utstråla. Vill ni veta hur jag ställer mig till dessa frågor? Kika då in hos Frökenrödlök för att se mina svar. Hur ställer du dig till dessa frågor? Berätta gärna i ett eget inlägg❤

Vad brinner jag för? Vad står jag för? Vad vill jag utstråla?

Jag skulle vilja skriva att jag brinner för att hjälpa folk som har det sämre än mig, men jag vet inte riktigt om jag gör det. Kanske. Jag sprider ju mitt projekt om Ung Cancer och jag arbetar som volontär på Shedo men det kanske finns mer att göra?
Spelar det någon roll egentligen? Jag gör ju faktiskt tillräckligt redan, behöver inte göra mer.

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på frågan om vad jag står för och vad jag vill utstråla om jag skall vara ärlig. Jag skulle vilja utstråla självsäkerhet men jag jobbar med både min självkänsla och mitt självförtroende. Utåt sätt kanske jag verkar ganska säker på/i mig själv men jag gör faktiskt inte det.
Jag skulle också vilja utstråla kämpaglöd men jag ger upp för lätt. Jag orkar inte.
Men det är mål jag kan eftersträva. Alltid något.
Vad står jag för… Oj, jag är så osäker i mig själv, jag är så osäker på allting och jag är så velig så jag vet inte vad jag tycker och tänker ibland. *funderar en stund*
Jaaa … Jag står för min kärlek till Kjell. Även om jag tidigare vart gift, sambo och haft pojkvänner så har känslorna aldrig visats och känts på detta sättet. Jag trodde för en tid sen att det berodde på att jag börjat älska mig själv men där och då ljög jag, för så är det inte .. kärleken till mig själv skiner med sin frånvaro än så länge.
Kanske för att jag äntligen hittat rätt? Om jag tänker på hur det vart i mina tidigare förhållanden så kom första bråket redan en månad in i förhållandet (hos alla) men Kjell och jag har än så länge aldrig bråkat, skrikit åt varandra och vart osams. Lite oense om vad vi tycker om saker och ting har ju uppstått men som sagt, aldrig bråk. Kanske för att han betyder så mycket mer än någon annan nånsin betytt? Möjligtvis.

Oj, det blev faktiskt ett inlägg av detta också – jag har suttit och funderat ett bra tag på hur jag skulle skriva för hade inga direkta tankar först. Men det gick ju fint detta! När man väl börjar tänka så kommer det ganska bra svar ur en!