Även en kämpe kan känna sig nedslagen.

Hur mycket jag än försöker göra mig förstådd, hur mycket jag än försöker känna tillhörighet, hur mycket jag än förklarar och slåss med näbbar och klor, så är det jag som känner mig nedslagen i slutändan. Jag borde ha lärt mig efter snart 30 år på jorden att ingenting förändras eller ens kommer att göra det,inte i det här fallet. Har blivit maskrosbarn ett antal gånger och jag har tagit det negativt. Tills för några veckor sedan då en vän förklarade att det är vackert.

En maskros tar sig igenom allt även asfalten. Jag har alltid tagit det som att jag är ogräs, självklart gör jag det då jag ofta vänder allt till negativitet. Men nu när jag vet vad meningen med maskros barn är så försöker jag istället att klappa mig på axeln. Jag är en kämpe, men även en kämpe kan känna sig nedslagen. Och vet ni? Det är helt okej, förr eller senare reser jag mig starkare än någonsin.

9 reaktioner till “Även en kämpe kan känna sig nedslagen.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *