Vården pissar på dem som behöver dem som mest!

Jag får ofta höra att jag har tur som får så mycket hjälp från psykiatrin och att jag ska vara tacksam för det, vilket jag är. Men de folk inte förstår är att det var en lång väg dit och att jag faktiskt inte ens ansåg mig själv som någon som behövde hjälp. Jag satt hemma hos en kompis och bröt ihop utan någon särskild anledning, tror jag hade hållt inne med alla mina känslor för länge. Min vän satte ned foten och sa “För i helvette Michaela, du behöver professionell hjälp. Du behöver prata med någon, kanske till och med få mediciner. Det gör ont i mig att se hur du mår” Samma dag hjälpte hon mig att kontakta psykiatrin och allt gick smidigt, lite för smidigt kanske. Sedan den dagen har jag fått den hjälp jag behöver och detta är över 10 år sedan. Givetvis har det inte varit lätt under resans gång, jag har fått byta läkare 2 gånger innan det blivit rätt men alltid haft samma samtals kontakt. Jag har gått i trauma terapi och där bytte jag psykolog 3 gånger då kemin inte fungerade de 2 första gångerna. DBT och ERGT har jag också genomgått med rätt okej resultat. Fick dock avsluta  båda behandlingarna pga hög ångest men jag lärde mig mycket och fick bra verktyg så jag kan fungera i vardagen.

Men alla har inte haft det så “lätt och smidigt” som jag haft det. Min vän louise tampas med ångest, depression, panikångest, social fobi samt agrofobi (torgskräck). Vi har en del diagnoser gemensamt men något vi inte har gemensamt är hjälpen från psykiatrin. I december förra året så började Louise att gå hos en psykolog som hon väntat i två månader på att få träffa. Hon började gå KBT under tre månader som hjälpte tills den dagen hon fick en dipp och började må riktigt dåligt igen. När man hamnar i en dipp så vänder man sig ofta till sitt skyddsnät inom psykiatrin, i detta fall var det hennes psykolog. Hjälpte han henne? Nej han sa istället “Det finns ingenting jag kan göra för dig, jag vet inte hur jag ska hjälpa dig” HAN tog alltså beslutet att det var deras sista samtal, hade Louise någonting att säga till om? Inte mycket. Jag tycker detta är förjävligt rent ut sagt. Vården pissar på dem som behöver dem som mest. Om man har en sjukdom så är det svårt att både ta tag i saker själv och veta HUR man ska ta hand om sig själv. Det är i dessa fall vården ska kliva in och göra ALLT dem kan för sina patienter, för det är så dem ser oss.. Patienter och inte människor.

Efter att ha tagit del av Louise historia och hur de behandlat henne så tänkte jag höra med er hur ni blivit bemötta av vården? Skicka gärna ett mail till nordengrim87@gmail.com så publicerar jag mer än gärna er historia. För som jag skrev i början av inlägget. Bara för att JAG haft det smidigt betyder det inte att alla haft det. På något vis vill jag att vården ska förstå att vi är MÄNNISKOR och inte bara patienter. Är det såhär jag behöver gå till väga för det, ja då kan ni ge er fan på att jag tänker göra det!

Det här med samarbeten

Jag tycker det är så himla svårt det här med sammarbeten med företag. Jag får en del förslag men har tackat nej till det mesta. För en tid sedan så tackade jag ja till ett samarbete med Brothers and sisters . Det är en webbshop som säljer superfina smycken och de har väll kanske inte det bästa upplägget kring samarbeten. Men som sagt jag tackade ja. Varje gång jag gör reklam för företaget så gör jag fått någon form av skit av följare/läsare för jag valt att samarbeta med dem. Det kommer meddelanden som “Du är ju helt slut som valde att tacka ja, du vinner ingenting på detta och får ju inte in några pengar”

Är det någon som tänkt på att jag kanske vill ha det så? Med tanke på att jag är långtidssjukskriven så får jag INTE tjäna pengar vid sidan av! Gör jag det så skulle allt gå käpprätt åt helvette och det vill jag inte. Det är upp till mig och absolut INGEN ANNAN vilka företag jag eventuellt samarbetar med. Att komma med elaka medelanden säger mer om de personerna än mig. Men vi är vuxna människor och jag hade önskat att ALLA tillät varandra att göra ett eget val. Hade jag gått efter vad andra tyckte jag skulle göra hela tiden så hade jag inte varit den jag är idag. Mig själv med andra ord.

Bara för att göra det gär inlägget mer störande för de som givit mig skit så tänkte jag berätta att om ni handlar hos Brothers and sisters och uppger nordengrim87 i kassan så får ni 30% rabatt på er order😉 passa på nu när de har rea😘

Jag ser dig!

3 dagar fick jag känna mig positiv, glad och fri från negativ energi, 3 jävla dagar. Idag kom allt som en käftsmäll. Att någon ska ta åt sig så pass mycket av det jag skriver i min blogg och ständigt anta att det är om den är tameijfan krävande.

Allt jag skriver handlar om mina egna erfarenheter och jag har sällan en specefik person i huvudet när jag levererar en text. Speciellt inte om det är en gammal text som är plockad ur arkivet.

Varför kika in här och läsa om det jag skriver är sårande? Jag har all rätt i världen att skriva vad jag vill i min egna blogg. Lik som alla andra har rätt att utrycka sig, men om du/ni blir upprörda av det jag skriver så förstår jag inte varför ni återkommer. Gillar ni att plåga er själva? För mina texter är ju så fruktansvärt plågande och hemska?

Jag ser dig och jag vet precis vad du håller på med. Ta ett steg tillbaks för din egna skull, inte för min utan för din❤

Lite över en månad har gått.

Nu är det lite över en månad sedan jag lämnade nouw och fick hjälp av Christer att bli egen.

Tiden går så fort och jag hänger inte alls med. Det är ju en viss skillnad att vara egen och vara på en på en portal. Men jag trivs verkligen som egen och de skillnader jag märkt av är att en del av de följarna jag hade på nouw inte läser bloggen längre,  och det är knepigare att hålla koll på när ens favorit bloggar på nouw uppdaterat och liknande. Men det är bara att läsa ikapp.☺ Sen har jag aldrig reflekterat över statistiken, jag kan slänga ett öga på det ibland. Men jag blir inte ledsen eller irriterad över om det inte är så många som läst.

Jag tror det har att göra med att jag inte tjänar ett öre på att blogga och vill inte göra det heller. Det skulle vara ett stort stressmoment för mig och därför ser jag mitt bloggande som kravlöst och en kul grej. Jag älskar att skriva och jag vet att jag är bra på det. Nu menar jag inte att det är fel att tjäna slantar på sin blogg och bry sig om sin statistik. Det är upp till var och en och det finns inga rätt och fel. Ville bara dela med mig av min åsikt helt enkelt☺

Är statisk viktig för dig?

Black Friday får mig att vilja spy

Jag måste bara spy lite galla över black friday. Nu handlar det inte om att jag inte har råd att shoppa för det har jag. Men det är alltid “spara pengar på black friday” Allvarligt? Du sparar ju inga pengar genom att shoppa, du gör ju av med pengar oavsett eller hur? Nu klankar jag inte ner på de personer som väljer att shoppa under denna rea. Jag klankar ner på all jävla reklam om det och att de hävdar att man sparar pengar på att shoppa? Det går liksom inte ihop i mitt huvud. Jag vet helt ärligt inte ens varför denna dag existerar? Black friday alltså. Någon som kan förklara det för mig? För jag menar det är ju i stort sett rea konstant i butiker. På vintern rear de ut sommar kläder och vise versa. Varför ha en dag som folk hypar så extremt över? Det är en helt seriös fråga.

Är det så att ni valt att shoppa under Black Friday så vill jag återigen påpeka att detta inlägget är inte riktat mot er utan som jag skrev ovan.. All jävla reklam får mig att vilja spy.

Överdriven stress hos stockholmare

När man bor på landet som jag gör så är man väldigt van vid att den komunala trafiken är ganska gles. Såvida du inte traskar 3,5 km till en buss som går varje kvart det vill säga. Jag knatar antingen de kilometrerna när jag ska någonstans eller så tar jag lill bussen som jag kallar den. Den går ute vid grusvägen och dit är den ca 1 km vilket går fort att gå. Den bussen tar mig till tåget som tar mig till stan. Den går varannan eller var tredje timme, och tåget går en gång i timmen. Här ute på landet finns ingenting som heter stress i det fallet.

Men så fort man kommer in till Stockholm så ser man att folk springer till tunnelbanan för de vägrar vänta 5 minuter tills nästa går? Jag springer aldrig till tunnelbanan då det kommer en ny efter ca 5 minuter. Jag förstår verkligen inte stressen, stockholmare stressar alldeles för mycket. Ja eller människan överlag stressar för mycket, inte bara stockholmare. Visserligen kan det vara så att de kanske missar en buss om de inte hinner med tunnelbanan? Vad vet jag? Det känns som att det är VM i stress nere vid tunnelbanan på t centralen ibland. Där går jag i min egna lilla värld o bryr mig inte speciellt mycket om jag missar tunnelbanan eller en buss hem. Hem kommer man alltid på ett eller annat vis.

Kära stockholmare sluta springa för livet när du ska med tunnelbanan, det kommer fler.

Sluta vara så jävla perfekt

Nu har jag funderat igen, ja jag vet att jag funderar mycket men det här vägrar försvinna. Hur kommer det sig att personer med sociala medier ofta väljer att endast visa sin bästa sida av sig själva? Allt ska vara så jävla fint hela tiden? Att lägga upp en bild på sig när man är osminkad eller skit trött finns inte på kartan. Jag stör mig så otroligt mycket på det. Är det någonsin någon som tänker på hur det ser ut i ungdomars ögon? De slår ju slint i huvudet på dem och de tror att allt måste vara perfekt. Livet är INTE perfekt någonstans. Nu säger jag inte att varenda kotte på sociala medier endast lägger upp perfektion. Många på denna portal delar med sig av bådne perfektion, brister , psykisk ohälsa eller vad det nu kan vara. Jag brukar kalla det att man visar sig mänsklig. Jag gillar när det är äkta och från hjärtat. Jag delar med mig av både uppgång och nedgång, men jag låtsas aldrig vara någon jag inte är.

Tänk på det.. Va er själva och visa vem ni är och vad ni står för.

Att blanda alkohol och mediciner

När jag går ut på krogen och dricker alkohol så avstår jag alltid medecin.. Jag syftar på min sömn medicin. För det första så är det livsfarligt att blanda alkohol och medikament , det kan gå jävligt illa. Jag blandade när jag var yngre och fick mig en resa jag aldrig vill uppleva igen. För det andra så spelar det ingen roll om jag endast druckit en cider, jag avstår medecin ändå. Jag sover dock lika taskigt med alkohol i kroppen som jag gör utan preparat. Det blir max 3 timmars sömn och jag tycker det är så jäkla synd. Nu syftar jag inte på att det är synd att jag endast sover 3 timmar med alkohol i kroppen. Jag har haft sömnproblem sedan jag var 14 och har ätit något form av preparat för sömnen sedan jag var 17 år. Jag har testat allt möjligt så jag ska slippa alla jäkla piller för sömnen.

Allt från mindfulness till att inte äta efter klockan 18 på kvällen, har givit det ett par veckor såklart men ingenting har fungerat trots att jag haft en positiv inställning. Jag vet att vi är många som har det här problemet. Trots att jag tycker det är synd så vill jag att ni ska veta att det är inte fel på oss. Vi är inte konstiga och absolut inte annorlunda. Det finns medecin av en anledning och det är för att hjälpa oss på traven. Det är.som nät vi har ont i huvudet, då tar vi en Alvedon eller hur?
Det som är viktigt också är att INTE blanda medicin med alkohol. Det är som sagt livsfarligt och det kan ta ditt liv.

Var försiktiga mina vänner!

Skyddsjakt-Varg

Jag kunde inte somna igår kväll.. Regnet störde mig en hel del, sen låg jag och tänkte för mycket i vanlig ordning. Att tankarna alltid ska snurra runt när det är sov dags?
Läste igår att vi har två vargar i området där vi bor.. Det är inte direkt några snälla vargar då de jagat efter en person som var ute och red, den har tagit 6 får, ett par hönor och tre hundar. Hur mycket jag än älskar vargar så är detta inte okej någonstans.. Nu har länsstyrelsen bestämt sig för skyddsjakt. Jag hoppas att de gör om och gör rätt den här gången. Sist de skedde en skyddjakt då hittade de ett kyffe med varg ungar i efter de hade fått fatt i vargen, och de kunde inte rädda valparna.

Så jag hoppas att de har det i åtanke denna gång, att se efter om det finns valpar så de kan rädda dem och ta dem till vetrinär så de iallafall har en chans i livet💜

Skäms aldrig över ditt mående❤

Dagens mående är betydligt bättre idag än igår. Men vet ni? Igår skämdes jag över mitt mående, jag skämdes över att jag hade ångest, att jag grät hejdlöst över något jag inte kan rå för. Efter min promenad så kom jag till insikt med att jag ska inte skämmas. Finns ingen anledning till det. Mår du dåligt så ska inte du heller skämmas. Det finns ingen skam i psykisk ohälsa. Jag tänker såhär, vissa personer som har cancer skäms inte över det för det är ingenting de kan rå för. Nu tog jag dock en förjävlig sjukdom som val och det går säkerligen inte att jämföras med psykisk ohälsa. Men ni förstår säkert vad jag menar?. Jag skäms inte när jag mår bra och har en suverän dag, varför ska jag låta skammen komma fram när jag har en dålig dag? För det är endast en dålig eller ett gäng dåliga dagar. Det är inte ett dåligt liv. För jag tycker inte mitt liv är dåligt, jag älskar att leva.. Men jag älskar inte mina dåliga dagar. Jag hatar dem men innerst inne så vet jag ju att det blir bättre efter antingen en timme eller någon dag.

Men just i studen då allt är ett helvette så känns det som att det aldrig ska ta slut, som jag skrev igår.. Tusen raklblad genom kroppen.. Men det gick över..  Jag lyckades vända allt och idag är det som sagt bättre.

Skäms aldrig över ditt mående eller situation. Sträck på er och var stolta över att ni lever. Vi har bara ett liv vad vi vet och vi väljer själva hur vi bill forma det trots våra eventuella skavanker.

Vi är bra som vi är och duger i alla lägen oavsett ångest,panikattacker, självskadande etc. Jag väljer att ge ångesten en smäll på käften med ett leende på läpparna.