Alkohol och starka mediciner.

Vi är väldigt många som äter olika medeciner, det kan vara allt från antidepressiva till smärtstillande. Det är så pass normalt idag och ingen tabu, ja vissa har ju sina negativa åsikter om medecinering. Jag personligen äter antidepressiva, ångestdämpande samt för sömnen. Jag funkar inte annars, jag är helt ärligt ett vrak. Men de gångerna jag avstår sömn medicin och mina starka ångestdämpande är när jag ska dricka alkohol. Att blanda är både livsfarligt och idiotiskt i mina ögon, det kan gå käpprätt åt helvette.

Jag gjorde misstaget att blanda alkohol och sömn medicin för ett par år sen, det var bland det vidrigaste jag varit med om. Jag vet inte hur jag ska förklara vad som hände, men den kvällen bodde jag praktiskt taget på toletten och det var nära på att jag fick åka in till sjukhuset. Det jag försöker säga är att jag önskar att fler kunde tänka som jag.. Det är antingen eller. Antingen dricker du alkohol en kväll o skippar medecinen, mår du dåligt ta din medecin men drick ingen alkohol. Om jag vill träffa vänner när de ska förtäras alkohol och jag mår lite dåligt, ja då tar jag min medecin och skippar alkoholen. Jag har lika roligt för det, men blir måendet sämre så tackar jag för en trevlig kväll och går hem.

Man måste vara rädd om sig, och jag hoppas innerligt att ni är det och inte blandar.
Vi lever en gång vad vi vet, förstör inte livet genom att blanda starka preparat med alkohol❤
Men jag ska inte tala om för er vad ni ska göra och inte, detta är bara en liten vädjan.

Ge fan i att försöka tjäna pengar på MIN blogg.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Jag fick ett mail idag ifrån en tjej som är admin i den största gruppen på Facebook. Hon undrade om jag ville att min blogg skulle synas där inför flera 100 tusen medlemmar, dock så skulle jag vara tvungen att betala en viss summa pengar. Pengarna skulle gå till de behövande. Den biten är jag helt med på och är för att hjälpa människor i nöd. Om det nu är så att pengarna verkligen går dit. Men nu till det jag blev irriterad och fundersam över. Jag kikade runt lite i gruppen och det verkade vara jäkligt blandat med människor där, inge fel i det. Men en del var rent av elaka mot varandra. Så jag ställde då frågan till den här tjejen “Varför tycker du att jag ska marknadsföra min blogg i denna grupp, den står inte för negativitet vilket det verkar vara mycket av i denna grupp”. Då fick jag inget svar. Har hon ens läst min blogg eller vill hon bara tjäna pengar? Får dem provision på det där?

Såg att det även kostade pengar att sända live och nu har de en kampanj på det. Så jävla löjligt. Ja jag vet att pengarna går till fina ändamål. Men jag vill inte betala för att min blogg skall synas i denna grupp för det var så mycket negativitet. Sen att jag inte ens fick svar på min fråga. Vad säger det om hela grejen?

Så sjukt skrattretande i mina ögon. Jag är ingen elak person så varför ska min blogg som jag förövrigt inte tar på största blodiga allvar synas bland elakheter?

Har ni fått samma förfrågan?

Sluta be om ursäkt!

En sak jag kan störa mig enormt på är bloggare som ber om ursäkt över att de inte bloggat. Kom igen, man har ju ett liv utanför bloggen. Det kallas privatliv, ja om man inte väljer att skriva om sitt privatliv så förstås och det är inget fel i det. I mina ögon när man ber om ursäkt så gör man det för att man inte kommer göra om det. En ursäkt är i mina ögon heligt.

När jag känner att en person ber om ursäkt men inte menar det helhjärtat brukar jag säga “Be aldrig om ursäkt för något du kommer göra om” Ja fast då gäller det givetvis lite allvarligare saker än att man inte bloggat😉
Kanske har lite knäppa åsikter kring detta, men vad gör det? Det är mina åsikter och håller ni inte med så gör det ingenting. Vet ni varför? Det är notmalt att vi människor har olika åsikter och ser saker annorlunda.

Rädslan över att söka hjälp.

Imorgon vid 14 har jag möte med min sköterska på psykiatrin. Vi ses en gång i veckan så jag får prata av mig och hon hjälper mig att tänka klart istället för att mina tankar ska snurra runt så mycket som de gör. Har gått hos henne i många år, jag trivs med henne och känner att jag kan lita på henne fullt ut. Hon gör verkligen sitt yttersta för att hjälpa mig, vilket jag är evigt tacksam för. Jag vet att det är många som inte får den hjälp de behöver genom psykiatrin, det är riktigt jävla synd tycker jag. Alla är berättigade till vård av psykiatrin. Vet flera som stått i kö i över ett år för att få hjälp, helt sjukt. De skyller på överbelastning av patienter. Är det inte läge att försöka anställa mer personal då? Men vad vet jag?

Jag får ofta någon form av skuldkänslor för att jag sedan dag 1 fått den hjälp jag behöver, medans andra får slita och kämpa för att endast få ett möte med rätt läkare. Jag vet att det absolut inte är varken mitt problem eller fel. Men jag kan inte hjälpa att jag känner som jag gör.
Det är nästan så jag vill ta på mig att hjälpa alla, men det är omöjligt.
Sen finns det dem som får hjälp men att det inte fungerar på det ena eller andra sättet. Det går bra i början sen går allt åt helvette för de inte blir förstådda. Detta kan leda till att folk inte ens vågar söka mer hjälp pga dåliga erfarenheter. Behöver inte handla om just psykiatrin, det kan vara allmän vård på vårdcentralen. Vilket också är jävligt synd.

Jag tycker inte att man ska vara rädd för att söka hjälp om det behövs. Det kan vara läskigt och jobbigt i början då man eventuellt måste slåss med näbbar och klor för att få rätt hjälp. Men när man väl är i “systemet” så går saker och ting lättare. Gäller bara att ta sig in i det där förbannade systemet också.

Stressen tar över samhället.

När jag var barn så var mitt största problem vilken godis jag skulle välja ur den stora godis skålen.. Det som gällde var lek, att leka med kompisar var det bästa som fanns. Stress fanns inte, för jag visste inte var det var. Stress är ett srort problem idag bland både vuxna och barn. Folk är extremt stressade,att vänta 6 minuter på tunnelbanan är rena rama katastrofen. Barn är stressade över skolan, stressade över att inte ha något att göra. Det fanns inte när jag var barn.. Att inte ha någon att leka med eller någon att hänga med när jag kom upp i tonåren, det var inget problem. För jag kunde roa mig själv på olika vis. Jag tycker att det är synd att stressen tagit över samhället så pass mycket som det har. Jag ska erkänna att nu i vuxen ålder så är jag extremt stressad, jag stressar över allt.  Spelar ingen roll vad det är. Men jag har stresssyndrome också. Jobbar ständigt på att hantera det på bästa sätt. Ibland längtar jag tillbaks till den tiden då mitt största problem var vilket godis jag skulle välja.

Jag vet barn som dagligen är stressade och får utbrott över att de inte har något att göra, eller så är de stressade över skolan och nu pratar jag om barn som går i grundskolan. Det gör så jävla ont i mig att se. Nu menar jag inte att de stressar över att hinna i tid till plugget. Det är de att de är stressade över sina resultat.. Det har blivit viktigare för barn att få så bra resultat som möjligt. Det finns inget lagom, det ska vara top notch. Tänk hur skönt det vore om de kunde nöja sig med ett okej resultat. Barn måste få leva,leka och umgås. Inte stressa sönder. Sorgligt i min mening.

Jag har inga egna barn ännu.. Men den dagen jag skaffar barn så skulle jag önska att de inte får uppleva stress på samma sätt som de påverkar barn idag..

Men vad vet jag? Jag kanske har helt sjuka åsikter kring detta.. Men åsikterna är mina egna och jag står för dem.

Vill du göra en läppförstoring?

Det är väldigt många som väljer att göra en läppförstoring, jag personligen är inte speciellt insatt i just det. Jag har hört namnet fillers en gång och fått der hela förklarat för mig, hur allt går till etc. Jag ser inget fel i att någon vill fixa läpparna för att de antingen är missnöjda eller vara vill känna sig lite fina. Hörde om en tjej som ville fylla läpparna vara för att passa in. Jag ville skaka om henne och säga att hon är fin som hon är. Men om någon känner att de inte är fina som de är, ja då är det inte mitt jobb att gå och skaka om personen. Jag tycker det är viktigt att man blir bästa vän med sig själv innan man blir sin egna fiende. Jag kämpar dagligen med den biten, det är tufft men snart är jag i mål.

Igår så satt jag och kollade runt på nätet och hittade en liten manick som gör att dina läppar förstoras och du kan själv välja hur de ska se ut. Precis som när man går till en salong antar jag? Den är inte alls lika kostsam som det kanske är på en salong. Jag tänkte att jag skulle tipsa om den, ni har säkert redan sett den eller så kanske ni redan har den?

Detta verkar vara ett rätt bra alternativ? Men jag personligen skulle inte köpa den och testa. Jag kan inte uttala mig om den fungerar eller hur bra eller hur dålig den är. Jag tänkte bara visa den som ett kanske billigare alternativ.. 

Vill återigen påpeka att jag ser inget fel med läppförstoring.. Vill ni göra det så kör på, det är ditt liv och din kropp. Ingen ska lyckas få dig att ändra dig. Det är inte det jag försöker göra, utan bara visa denna produkt som förövrigt INTE är sponsrad och detta är inget sponsrat inlägg.

Jag tror dock att det är viktigt att älska sig själv som man är, det finns bara en av var och en av oss. ❤

Kan ett giftermål lösa ett trasigt förhållande?

Jag hade en diskussion med en kär vän igår om förhållanden som är skit. Förhållanden som går igenom en kris, där personerna försökt allt att fungera. Testat allt.. Tills de kommer på att ett giftermål eller ett litet tilskott som barn kan lösa problemen.

Lyckan över att gifta sig och få ett tillskott i familjen brukar ge förhållandet gnistor. Man kanske känner att det finns hopp?

Jag vet ett par som var tillsammans i 12år och de var lyckliga, visst de hade sina duster som alla par. Efter 12 år så gifte de sig. De tog ut skilsmässa efter 3 månader.

Lyckan och kärleken tinade efter deras giftermål.

Så det kan gå åt båda hållen.

Jag har en ring på fingret och har snart haft det i ett år. Giftermål står inte på tapeten just nu. Vi stressar inte och vårat förhållande är mer än stabilt det är stadigt. Inga planer på barn inom den närmsta framtiden.

Jag undrar vad ni tror? Om ett förhållande är i kris, kan då ett giftermål eller barn rädda förhållandet?

Det är bara en allmän tanke och jag vill förtydliga att mitt förhållande är suveränt och dessa tankar gäller inte mig och Micke.

Sen vill jag även säga att jag dömer ingen för deras val. Absolut inte.. Alla är vi olika och gör olika val i livet för att vi tycker det är bra.

Men jag tänker såhär. Är ett förhållande skit och allt går åt helvette, är det inte bättre att gå skilda vägar då?

Eller kan ett giftermål lösa alla problem.

Vad tror ni mina vänner?
Har ditt förhållande räddats av ett giftermål?

Den oskrivna lagen!

Ni vet väll att det finns en massa oskrivna lagar? Jag har tänkt ta upp en specifik i detta inlägg men innan dess tänkte jag nämna några andra så ni förstår vad jag menar med “Oskrivna lagar” ☺

– Lägg varorna med streckkoden mot streckkodsläsaren när du handlar.

– Lägg alltid dit ”nästa kund”-pinnen på rullbandet i butiken när lagt upp dina varor.

– Stå till höger i rulltrappan.

Stöt inte på en polares ex utan att kolla om det är ok först.

Om någon ringer och väcker en är man alltid vaken

Om man trillar eller halkar går det alltid bra om någon frågar (såvida man inte spräckt skallen).

Den oskrivna lagen/regeln jag tänkte nämna är att så fort solen ör framme så får man alltid höra

“Ut i solen medans den är framme, man måste passa på”

Jag älskar att ta promenader i solen och suga i mig lite vitaminer.

Men om det är så att en person väljer att vara inomhus en hel dag när solen är framme , ja då är man plötsligt konstig och onormal.
För det är ju som sagt en “oskriven lag” på att man ska vara ute i solen. Det är nästan brottsligt att vara inomhus en solig dag

Jag kan få extremt mycket ångest om jag inte är ute en liten stund iallafall när solen är framme.

Och det är endast pga den oskrivna lagen!😉