Min sanning!

Du tror att jag är stark, starkare än stål , att jag är den som är lyckligt lottad bara för att jag varit på toppen och du var i botten. Men du har fel, för du är inte den enda. Du släppte taget om mig först för att sedan komma tillbaks och försöka lyfta mig igen. Smärtan försvinner aldrig, du måste släppa taget på riktigt så även jag kan göra det och gå vidare. Det går upp och ner som en
berg och dalbana och jag kan inte kliva av. Jag kan inte sluta hur jag än gör, jag kommer aldrig av denna berg och dalbana. För tankarna är hos dig hela tiden, fast jag hellre skulle vilja tänka på någonting annat. Vi kommer aldrig bli okej och jag måste kliva av berg och dalbanan även om det ska krävas all energi jag har. Du tror jag är okej för jag aldrig föll hårt och slog mig. Men vad du inte såg var att ingen tog emot mig. Du måste tänka om och prata med mannen,mannen i spegeln. Vad ser du? Ser du en stark man? Eller ser du vad jag ser? En man som höjt handen mot kvinnor varav att en av dem är din egen dotter?

Bry dig inte om att försöka lyfta mig igen för att sen låta mig falla. Jag stannar hellre kvar här på botten och kämpar mig upp på egen hand. Det kommer ta tid, men det är okej för till slut kommer jag bli okej.

Nu slipper hon lida❤

Jag låg och sov och vaknade av att det bankades frenetiskt på vår ytterdörr. Först förstod jag ingenting och trodde jag drömde. När 5e knackningen kom så förstod jag att något måste vara fel, för mina svärföräldrar skulle ALDRIG knacka på en tidig morgon om allt var okej. Jag kliver snabbt upp sveper täcket om mig och går och öppnar. Jag möts av en ledsen Helen som berättar att nu har de fått en tid till veterinären för Nellie. Det tar en stund för mig att förstå vad hon menar. Varför väcka mig för en sådan sak? “Jag har tid vid 11 och jag kan inte åka förens du och micke fått ta ett lugnt farväl här hemma” Där trillade polletten ner. Nellie hade varit dålig en längre tid och dagen innan hade vi diskuterat att det var dags att ringa veterinären. Jag väckte Micke i ren och skär panik, klädde på mig snabbt som tusan och gick ut på tomten. Micke kom ut efter någon minut, han klappade på henne och viskade något fint jag inte hörde. Men jag vet att det var fint för han älskade den här vovven. Jag klappade på henne, pussade på henne, fällde lite tårar samtidigt som jag märkte att hon inte ville vara nära . Hon ville vara vara i fred. Hon hade svårt med andningen och var riktigt trött. Under sommaren hade hon fått stora fett knölar som spruckit och blivit till stora sår. Hon hade ont och hur mycket vi än sett efter det så blev det inte bättre. Det var helt enkelt dags för våran älskade hund att få somna in.

Nu slipper hon lida och hon är på en bättre plats tillsammans med våran ubderbara vanna som lämnade oss förra året. Nu leker de tillsammans utan smärtor är lyckliga och fyllda av energi. Bästa vännerna är återförenade.❤

De ville att jag skulle blanda medicin och alkohol

Innan jag börjar detta inlägg så vill jag klargöra två saker. Jag har inte adhd och äter inte de medikementen jag tänkte skriva om. Anledningen till att jag ens skriver detta är för att jag och Jennifer hade en diskussion kring medikament häromdagen. Då kom Ritalin och concerta upp i diskussionen..

När jag var i 18-19 års åldern och festade som mest så umgicks jag med ett väldigt härligt gäng, vi hade alltid kul tillsammans. Åkte motorbåt, grillade och framförallt så söp vi oss dyngraka. Jag var dock den som slutade dricka när jag kände att det vart för mycket. Några i gänget tyckte jag var lite tråkig på det sättet, istället för att ge mig ett glas vatten och hålla mitt hår när jag kramade toa stolen så erbjöd de mig antingen concerta eller ritalin så jag “orkade ta ett par järn till”. Jag tackade alltid nej av den anledningen att medicinen var inte utskriven till mig personligen och att blanda alkohol och mediciner är ALDRIG bra. Men de tröck i sig det där enbart av anledningen till att orka kröka mer. I nyktert tillstånd så frågade jag om de fått det utskrivet pga adhd. Det visade sig att det bara var en i gänget som hade diagnosen men delade gärna med sig av sin medicin. Jag tyckte redan då att detta var förfärligt. En person som har diagnosen ska ha sin medecin för ett välmående och inte dela med sig i detta syfte. Givetvis talade jag om redan då vad jag tyckte och tänkte om saken. Självklart var jag en riktig party pooper.  Jag umgås inte med dessa personer idag och vi har ingen som helst kontakt. Vet att en i gänget tragiskt bog gick bort för ett par år sedan då han valde att gå över till tyngre saker. Må han vila i frid!

Det är flera gånger jag råkat ut för spydiga kommentarer för att jag inte blandar alkohol och mediciner. Jag förstår inte varför? Det är antingen eller. Väljer jag att dricka avstår jag medicin av den anledning att det slår fel och går oftast riktigt illa.

Poängen med detta inlägg är att jag vill uppmana alla att INTE ta mediciner som inte är utskriven till dig personligen, samt att inte under några omständigheter blanda.  Var rädda om er!

Hon var lycklig, jag var lycklig och vi dansade

Ni som följt mig länge vet säkerligen dessa två saker om mig. Jag gillar rock musik och jag har en vän som gick bort för tidigt. När hon och jag umgicks så tvingade jag henne att lyssna på min typ av musik, och hon tvingade mig att lyssna på hennes typ av musik. Minns en kväll när vi gjorde oss redo för att gå ut på krogen , hon var så exalterad för hon hade hittat den perfekta “göra i ordning sig” låten. Jag visste att det skulle vara något party relaterat och kanske någon typ av techno. Malin fixade med musiken och sa ” Nu jävlar ska vi göra oss snygga och dansa samtidigt, sjunga med ska vi också”

Hon var så lycklig så det bekom mig inte att ens tänka på att gnälla på hennes val av musik.  Det ska erkännas att jag tyckte det var lite bra, inte jätte men lite grann. Vi blev på party humör samtidigt som vi fixade oss. Hon var lycklig, jag var lycklig, hon dansade och jag dansade.

Jag har inte lyssnat på denna låt sedan den dagen. Men den dök upp på Spotify och jag fick först rysningar i kroppen sen blev jag varm och alla minnen kom tillbaks. Vi hade en helt fantastiskt kväll som jag minns med glädje. Det gör lite ont i mig att jag inte kan ha sådana party kvällar med henne längre. Men jag är säker på att hon festar loss i himlen och dansar på molnen❤

Jag avskyr min impulsivitet

Min inspiration för att skriva har varit som bortblåst de senaste dagarna. Mitt mående har verkligen inte varit på topp. Därför har det ekeat tomt här inne, och jag har alltid sagt att jag inte tänker tvinga mig själv till att skriva.. Det blir sällan bra då.

Under de här dagarna så har jag äntligen fått duscha och tvätta lite kläder. Nu när det regnat så är trycket bättre.

Vi har umgåtts en hel del med Mickes föräldrar och ätit en del goda middagar tillsammans. Har varit trevligt faktiskt. De vet hur jag har haft det de senaste dagarna så de har låtit mig sitta i tysnad och inte tvungat mig till att ens delta i en konversation. Givetvis har jag deltagit men inte på samma nivå som jag brukar.

När jag inte är på topp så blir jag väldigt impulsiv och gör saker utan att tänka efter, så jag kan få må bra för stunden. Det kan va allt från att slösa pengar på kläder till online casino. Det sistnämnda är något riktigt jävligt. Det ligger en släng av spelberoende i släkten och ibland undrar jag tamejtusan om även jag har det. Spelar lite varje månad trots att jag kanske bara har 400 spänn på kontot. Det känns bra i stunden men när det är slut på spelkontot så kommer paniken och jag vill gensat sätta in mer. Idag stoppade jag faktiskt mig själv och satte inte in mer efter jag spelat för 500. Dock känner jag mig fruktansvärt jävla dum. Det var inte mina sista pengar men det ekar onekligen tomt nu och det är lång tid kvar tills jag får pengar igen. Varför kan jag inte stoppa mig själv i tid? Menar så fort tanken kommer ? Det är väldigt svårt för mig att bara vifta bort det.

Jag kämpar dagligen med min impulsivitet och har fått tips och råd från psykiatrin. Dock så är jag inte så bra på att följa råden och får därav faktiskt skylla mig själv.

Är du impulsiv på ett negativt sätt? Hur hanterar du det?

Jag står inte ut längre.

De senaste dagarna så har det känts som att min ångest ätit upp mig inne från och ut. Jag vet att värmen tar på många och jag är en av dem. Jag tror det beror på att vi varken kan duscha eller tvätta kläder som vi vill. Att ständigt gå runt och vara svettig känns inte särskilt bra. Vi delar brunn med grannen och i vissa perioder är vi utan vatten av den anledningen att brunnen har sinat. Med andra ord så behöver det regna i ett par dagar så vi kan få börja tvätta kläder. Det är inte så bra tryck just nu. Vi kan duscha men det går flera dagar i mellan. Jag får seriöst panik på det här då tvättkorgen rinner över, om det inte blir någon förändring snart så behöver vi köpa nya kläder och sängkläder . För vi har i stort sett ingenting rent. Det är inte lätt att bo på landet , men det är fint.

Men vi är 5 personer som behöver duscha,tvätta och diska så det är lite svårt med vem som kan göra vad när osv. Vi bor ju på mina svärföräldrars tomt och vi har endast toalett inne hos oss, ingen dusch ännu. Men det har vi planerat att fixa i sisådär 3 år nu. Vi är inte särkilt snabba inte.

Men kan vi inte alla hålla tummarna för regn nu?

Välkommen Augusti❤

Ja jag är lite sent ute som vanligt. Denna skulle skrivits igår då det var sista juli. Men jag hade lite annar för mig så det glömdes bort. Men nu välkomnar vi Augusti med öppna armar❤

Månadens färg:

Oj nu måste jag tänka efter var jag har haft för färger på mig? Vitt,svart och blått har nog varit det jag burit mest!

Månadens favorithändelse:

Juli bjöd på många roliga hämdelser faktiskt. Vi kan börja med Mickes födelsedag. Den dagen började med att min syster kom på oväntat besök och det gjorde mig så himla glad. På kvällen grillade vi oxfile och firade Mickes 32 års dag. Vi satt ute i trädgården till sent på natten ich pratade om allt möjligt.

Sen har vi ju våran underbara roadtrip till skara sommarland. Det var verkligen välbehövligt och riktigt roligt. Vi fick känna oss som barn igen, vi skrattade oss igenom den dagen. Ja förutom när vi gick utan skor på asfalten. Ibland tänker man inte längre än näsan räcker.

Jag var även hemma hos Anna 2 gånger under juli månad. Vi kollade Vm och åt god mat , det slank även ner lite bubbel. Så kul att träffa någon som man pratat med över nätet en längre tid. Vi hade riktigt kul tillsammans.

Månadens låt:

Jag har lyssnat på väldigt mycket musik i vanlig ordning. Men jag måste nog säga att The cruel intentions senaste singel “Jawbraker”har gått varmast.

Månadens klädesplagg:
Klänningar i alla dess slag, korta som långa❤

Månadens middag:

Måste ha varit Mickes födelsedags middag. Oxfilé är ju så gott.

Månadens bästa inköp:

Jag har köpt lite kläder faktiskt. Denna klänning vart helt klart en favorit

Månadens bästa beslut:

Att jag ska vara mer spontan. Jag kan inte ha kontroll över allting. Jag älskar att planera, men lever med en karl som hatar planering. Han är väldigt spontan och när jag beslutade mig för att släppa kontrollen så vart allt så mkt roligare.

Månadens upptäckt:

Att KFC inte är så himla speciellt

Månadens bottennapp:

Det var nog att jag behövde tacka nej till en blogg middag jag verkligen ville gå på. Men ekonomin ställer till det rätt ordentligt just nu!

Månadens projekt:

Att inte svettas ihjäl?

Månadens längtan:

REGN! Jag tror nästan hela sverige längtar efter regn just nu!

Hade ni det bra under juli månad?

Jag heter Michaela och är dotter till en alkoholist!

Jag ser på displayen vem det är som ringer och jag vill inte svara, men jag gör det ändå för det kan ju ha hänt något med mina systrar eller min farmor. Det första jag möts av är “Varför svarar du inte på mina sms, jag behöver pengar”. Vill jag ge honom pengar så han kan gå till bolaget och köpa alkohol så det lindrar hans begär? Jag vill inte och jag tänker inte göra det ” Hur kan du behandla mig såhär när jag tagit hand om dig i hela ditt liv?”

Om misshandel både psykiskt och fysiskt är att ta hand om mig i hans värld, vilket det är så måste jag säga emot och det gör jag. Hur har han fått mitt nummer? Jag har ju sett till att han inte ska få tag i mig? Varför har jag hans nummer? Jag förstår mig varken på honom eller mig själv. Ilskan väller över mig över att jag ständigt hoppas på någon form av förändring. Men jag vet inte om det är förändringen hos mig eller honom som lockar mest. Förmodligen det sistnämnda. Men det kommer aldrig ske och det för ont i mig. Mannen är trots allt min far och jag vill ju så gärna att han ska förändra sitt liv, även om det är upp till honom och inte mig. Varje gång jag ägnar honom en tanke eller svarar i telefonen så kommer allt tillbaks, flashbacks från den tid jag bodde hos honom. Det ska erkännas att det var bra till en början, men jag lärde mig snabbt vad jag kunde och inte kunde säga. Att stödja hana drickande kommer jag aldrig att göra. “Jag har inte ätit på 3 dagar” jag vill så gärna tro honom men jag gör inte det. Även om han inte ätit på 3 dagar så kommer slantarna gå till hans missbruk.

Kan fortfarande känna av alla örfilar, alla slag och de hårda orden. “Kan du förlåta mig?” Jag har förlåtit så jag själv kan gå vidare. Men jag kommer aldrig glömma , ångrar att jag förlät för jag kan inte gå vidare när jag ständigt blir påmind.

 Jag heter Michaela och är dotter till en alkoholist!

Känslostormar

Jag hade verkligen ingen bra dag igår. Jag var nedstämd och kände mig instängd. Var så sugen på att hitta på något men ingen i hushållet orkade, och att bara sitta inne på sina 25 kvadrat gjorde mig irriterad och väldigt utåtagerande. Smällde Hej vilt i dörrar och kastade grejer om mig. Jag agerade otroligt barnsligt i ärlighetens namn, tyvärr är detta utåtagerande någonting som ligger i min diagnos. Kämpar dagligen med att hantera det, ibland funkar det och i bland inte. Det var för sent för att jag skulle kunna bege mig iväg själv och hitta på ngt. Att knata 4km i 33 graders värme till bussen va ingen ide. Hur som helst gårdagen var en mindre bra dag.

Humöret idag är ungefär samma. Vaknade alldeles för sent, vill hitta på någonting men det verkar som att min sambo hellre är hemma idag med.

Det är verkligen inte det lättaste att bo så o centralt som vi gör, inte heller att det är så pass litet. Men det positiva är att vi har tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Så jag har massoe att vara tacksam över, trots att jag inte alltid får som jag vill❤

Roadtrip till Skara Sommarland❤

I flera års tid så har vi planerat att åka till skara sommarland då ingen av oss varit där tidigare, men det har alltid kommit något i vägen. Men igår så kom vi äntligen iväg❤ Det var jag Micke och vår gemensamma vän Nicke. Vi hämtade upp honom i Jakobsberg straxt efter 06.00 på morgonen. Vi var lite lätt och lagom trötta men jäkligt taggade. Bilresan var väldigt smidig, vi skrattade oss igenom den kan jag säga . Vi tre har det alltid lika kul tillsammans. Det vart två stopp på vägen ner, ett för frukost och ett för rök och kisspaus. Bilresan tog oss 4 timmar och vi var framme exakt klockan 10 då parken öppnade.

Det tog inte lång tid innan jag tappade hakan . Jag vart extremt förvånad över hur vacker miljön var. Så mycket fin natur runtomkring och vatten med fiskar som i stort sett var tama. Jag satte mig ner och skulle filma dem, då kom de upp med huvudet till vattenytan för att få mat. Jag hade ingenting att ge dem mer än några fina ord som de garanterat inte förstod😂

Vattenparken med alla rutchkanor var betydligt mindre än vad vi föreställt oss , men det var bra på ett sätt för då hann vi med en del vi ville göra. Om ni har varit där tidigare så vet ni att de har en gigantisk rutchkana som heter Cobran? Man får sitta på en stor kudde och så får man åka både bak och framlänges för det snurrar rätt bra. Första åket så trodde vi alla tre seriöst att vi skulle dö. Fy fan . Kändes som att vi skulle ramla ut kudden och flyga ur själva rutschkanan. Hur hårt vi än höll i oss. Men det var skräckblandad förtjusning. Andra åket var nog lite läskigare än första, anledningen till det var för att de plaserade oss fel i kudden. Tyngst skulle sitta på ett speciellt vis, jag är tyngst av oss men jag satte mig fel men de sa att det gör ingenting nu sitter du där. Det åket var jävligt mkt snurr och obehagligt, och JÄVLIGT KUL!

När vi var i vågpoolen så skrattade jag konstant, jag vart som ett barn igen. Vi simmade runt och flöt i vågorna, ja vi hade vattenkrig också. Gjorde till och med lite kullerbyttor under vattnet😂 Försökte stå på händer också men det gick inte särskilt bra😂

När vi stod i kön till att äta taco buffé så bevittnade vi dessvärre något riktigt obehagligt. En grabb på kanske 12 år svimmade av värmeslag. Stackarn stod precis framför oss. Det var hemskt att se, men han fick hjälp riktigt fort. Värmen tar mer än vad man tror. Vatten, salt och solotion är de bästa alternativet för att undvika värmeslag. Man måste vara rädd om sig.

Tivolit var tyvärr ingenting för oss, kan ha varit så för vi var så möra i kroppen efter allt badande. Vi hade jäkligt ont i fötterna. Vi gick ju runt i parken utan skor på asfalt som garanterat va 60 grader varmt. Menar det var 38 grader varmt i solen. Men där var vi bara dumma som inte hämtade våra skor.

Det finns verkligen ingenting negativt att säga om skara sommarland. Vi hade riktigt kul och alla adrenalin kickar man fick av rutchkanorna kan jag leva länge på.

Vi kom hem vid 21 igår kväll och somnade ganska kvickt. Denna resa gör jag mer än gärna om, helst i år igen men jag får nog glatt vänta tills nästa år.

Har ni besökt skara sommarland? Vad har ni gillat bäst?