När bägaren rinner över

Vaknade på helt fel sida idag känner jag. Har en stark irritation i kroppen och vill i stort sett bara be folk dra åt helvette. Men det kan jag ju inte göra hursomhelst så jag håller mig i skinnet.
Jag är väldigt duktig på det, att hålla mig i skinnet. Om jag alltid skulle säga vad jag tycker och tänker om exakt allt skulle det inte vara speciellt trevligt eller vackert.
Jag anser mig själv vara en trevlig person, men ibland rinner bägaren över och det gjorde den igår.

När någon bygger upp mina förväntningar för att sen kasta sina ord i sopporna gör mig ledsen. Borde ha lärt nig vid det hör laget att såhär kommer jag alltid bli behandlad av personen i fråga. Men det finns alltid en glimma hopp inom mig att det.ska förändras. För inte vill jag släcka det helt.. Även om jag borde. Att bli lovordad gång på gång och samtidigt sviken gång på gång tar på mina små krafter.

Jag är ett kontroll freak.

Idag känner jag mig lite gladare ön igår kväll. Det äe lustigt att det går så fort i svängarna. Borde ha lärt mig vid det här laget hur jag faktiskt funkar, men icke. Jag vet att det alltid vänder och att jag kommer ha bra dagar och inte bara dåliga dagar. För som jag har sagt många gånger, det är en dålig dag och inte ett dåligt liv.

Men jag är stressad som attan över ett gäng saker. Speciellt över att jag inte fått något besked från FK om sjukersättning.. Ja jag har ju sjukpenning under tiden, men jag vill ha svar NU. Jag avskyr att inte ha kontroll .. Jag är nog ett litet kontroll freak..

Jag fick höra att de skulle ta tag i ärendet idag, så jag bör veta något om en vevka eller två kan man tycka. Men oavsett om de tar tag i det idag så betyder det inte att jag fpr veta något så snart som jag vill.

Så jag får glatt låta dem göra sitt jobb i den mån de kan. Vad kan jag annars göra?

Jag är inte ensam, jag känner mig bara ensam

Jag tror inte att jag kommer kunna förklara hur jag mår utan att denna text blir en enda sörja. Men jag känner mig som en sörja, som en flytande äcklig sörja. Jag har inte mått speciellt bra de senaste månaderna och jag är riktigt jävla trött på att det aldrig vänder. Det är motgång på motgång och ångesten vägrar lämna min kropp. Jag har haft tankar om att lägga in mig själv på sjukhuset. Men de enda de kan göra för mig är att ge mig medeciner och samtal. Det kan jag lika gärna göra här hemma också.
Panikattacker avlöser varandra och jag känner mig så liten, liten och värdelös. Värdelös för att det inte blir bättre. Innerst inne så vet jag att jag inte är värdelös. Känslan av ensamhet kommer ofta över mig och jag gör allt för att slå bort de tankarna. Jag har folk runtomkring mig som finns för mig.

Jag har alltid en känsla av att det är svårt att ”stå ut med mig” Men dessa två personer vänder mig aldrig ryggen, de lyssnar alltid när jag skriker på hjälp. Min fina underbara vän @Minigrisenhulda och min älskade sambo.

Vad vore jag utan er?

Min underbara syster som jag inte träffar så ofts tar sig alltid tid att lyssna på mig om jag väl öppnar käften om hur jag faktiskt mår.

Jag är inte ensam.. Jag känner mig bara ensam. Det är en stor skillnad.

Inte så tokigt att fylla 30

Jag hade en helt fantastisk födelsedag igår.  Dagen började med frukost tillsammans med micke och hans mamma. Vi pratade en massa strunt i vanlig ordning. På kvällen så pkte jag och Micke för att äta middag på en restaurang i Norrtälje. Så himla mysigt när det bara är vi två.

När vi kom hem så åt vi tårta tillsammans med mickes föräldrar. Jag hade beställt den dagen innan, trodde jag va ute i sen tid med beställningen. Men konditorn på prins henrys hade absolut inga problem med att fixa den på en dag. Kanske inte hade så många beställningar? Hur som helst vart jag väldigt tacksam och glad

En vit prinsesstårta med vaniljkräm grädde och färska hallon. Fick den iden från min syster som brukar ha det i tårtor när hennes son fyller år. Men jag fick inte betala tårtan själv, det såg min svärmor till😂
Jag fick väldigt fina presenter också. Presebtkort på hunkenmöller, sponsring till min tatuering och en choklad ask.

Väldigt tacksam.
Det var inte så tokigt att fylla 30 faktiskt.

Speciellt inte när jag fick spendera dagen med min livs kärlek💜


Ps: Tack för alla gratulationer igår💜

Paniken tar över min kropp

När paniken styr över min kropp så hinner jag inte tänka, allt sker på en gång. Jag skakar,gråter, skriker och ibland är jag tvungen att bita mig själv i handen för att komma tillbaks till verkligheten, det är inte alltid jag hinner att tänka så långt heller. Jag är väl medveten om att bita mig själv i handen inte är särskilt bra. Jag kan inte tänka klart i den situationen. Skrev ”när paniken tar över min kropp”.. Visst låter det dramatiskt? Men det är så det känns och jag kan inte förklara det på något annat vis. Jag har fått så många olika tips ifrån psykiatrin vad jag ska göra under en panik eller ångest attack. Men helt ärligt så hinner jag sällan med att ta till övningarna. En av dem är att man ska tänka på stopp skylten som är i trafiken. ”Stopp, detta skadar inte mig jag lever fortfarande och detta kommer inte ta mitt liv” Men tro mig när jag säger att ibland är det omöjligt att tänka så.

Det finns tillfällen då jag har två attacker per dag och det kan ske flera dagar i rad. Det är inte världens roligaste när det händer. Speciellt när jag inte vet varför det händer. Det kommer som en jävla käftsmäll. Jag vaknar med ångest varje dag och nej det är ingen överdrift utan det är dagens sanning. Det är alltid i olika nivåer och de dagar jag kan kontrollera den är som en jackpott vinst. Jag ser ofta till att hålla mig sysselsatt när jag känner att det kommer bli en tuff dag. Oftast tar jag ut mig alldeles för mycket. Jag städar som en galning, tar en powerwalk, hjälper till inne hos svärföräldrarna. Jag överanstränger mig helt enkelt. Men jag är hellre helt slut för att jag varit aktiv på något sätt än att vara helt slut av en panik/ångest attack.

De senaste månaderna så har jag funderat över om jag har gjort något för att förtjäna detta? Jag har kommit fram till att så är inte fallet. Jag tror på att allt sker av en anledning, och att man ska lära sig något av varje händelse i livet. Jag har dock inte kommit fram till vad det är jag ska lära mig av detta?

Lever du med psykisk ohälsa? Har du ångest/panikattacker? Det är inte ditt fel att du har det som du har det. I mina ögon är vi alla vinnare oavsett problematik. Vi tar oss igenom dagar som kan vata ett rent och skärt helvette. Som en vän till mig sa häromdagen ”Det är inget jobb för en mes”. Vi är starka och vi ska vara stolta över oss själva oavsett vad. 💜