I ärlighetens namn #11 – Vilka lärdomar har fram till idag varit de allra största för mig? 

Efter en liten paus så har jag och Marica äntligen dragit igång vårat samarbete “I ärlighetens namn” igen. Tycker det är superkul att vi är igång igen. Här nedan finner nu Maricas svar på frågan:

“Vilka lärdomar har fram till idag varit de allra största för mig? “

Vill ni veta hur jag svarade på frågan? Kika då in hos frökenrödlök .

Även om jag dagligen arbetar på min självkänsla för att på riktigt få mig att förstå hur värdefull och viktig jag är, att jag har samma värde som alla andra och så vidare så tror jag att en av de största lärdomarna i livet faktiskt har vart just detta.
Om jag skall gå tillbaka i tiden och hamna under skolåren så blev jag väldigt nertryckt av klasskamrater och lärare, dem fick mig allesammans att känna att jag inte var värd någonting, att jag inte hade tillåtelse att egentligen finnas, att allt jag gjorde var fel och allt jag tyckte var konstigt, att jag var fet och ful och oälskad.
Dessa ord sitter fortfarande kvar och även om de inte sårar mig nämnvärt idag så påverkar det mig ändå, eftersom jag i vissa situationer kommer tillbaka till dem åren utan att jag ens vill det.
Men, samtidigt som de tryckte ner mig så lyckades jag ändå stå kvar. Som ett stort träd med bra rötter förankrade under jorden. Jag kan tänka mig att mobbarna trodde att jag var lätt att välta omkull och blev förvånade att jag än idag står kvar där. Undermedvetet har jag nog vart införstådd med att jag faktiskt har rätt att leva precis som alla andra och att jag är lika mycket värd som alla andra. Undermedvetet har jag nog tagit lärdom av detta, att hur mycket någon än försöker välta omkull trädet så är mina rötter så starka att jag håller mig kvar, upprätt, stolt och lika viktig som alla andra.

Dessutom har jag också lärt mig att det ibland kan vara viktigt att vara med om saker, att genomgå saker för att hamna där man är idag, om idag är bra vill säga. Utgår jag från mig själv så får jag tacka mina tidigare år för utan dessa hade jag inte vart här nu. Jag tänker på alla människor jag har mött, en del har vart positiva för mig medan andra mer tagit min energi, jag tänker på förhållanden jag haft. Relativt långa och även om vi idag inte har något liv tillsammans får jag ändå vara tacksam för åren tillsammans. Jag kanske inte hade vuxit så pass som människa, insett vad jag egentligen vill och vad jag tycker om, ifall jag inte levt som jag gjort. Jag har haft möjligheten att testa på saker så som att gifta mig, även om det gick som det gick är det kanske en bra erfarenhet.
Tack vare att jag träffa dessa män och fått testa på att leva med dessa olikheter så har jag förstått vad det är jag egentligen vill ha och idag står jag där och är lycklig.

I Ärlighetens Namn # 10 – Om jag hade ett år kvar att leva Vad skulle jag göra då?

Detta kan ha varit de svåraste av inläggen jag skrivir i mitt och Maricas samarbete! Ni finner min text inne hos Frökenrödlök

Nedan finner ni Maricas text!

Om jag hade ett år kvar att leva – vad skulle jag göra då?

Fy fan vilken jobbig tanke! Vad skulle man göra? Egentligen!
Ett år – det kan hända mycket på ett år, man kan göra mycket!
Men jag hade nog försökt att umgås så mycket som möjligt med min familj och de som står mig närmast. Det är nog det viktigaste, jag hade velat njuta tillsammans med dom.
Hitta på skojiga saker tillsammans.
Jag hade också velat åka till Venedig och åkt gondol – det har alltid vart en dröm!
Samt tagit en tur i luftballong. Häftigt! Skapa minnen tillsammans som Kjell och min familj och vänner kan njuta av efter min tid.

Om jag hade haft en månad kvar då? Samma sak där – umgåtts så mycket som möjligt med familj och vänner. Jag hade berättat för folk i min närhet vad jag tycker om dom oavsett om det är bra saker eller mindre bra saker. Min sista månad hade jag velat spendera genom att förklara varför det har blivit som det blivit i vissa fall, be om ursäkt i många situationer och berätta varför jag inte tycker om vissa personer. Jag hade velat vara hur ärlig som helst och bara berätta.

En vecka kvar och sju dagar att leva. Vad gör man då? Då hade jag varje dag ätit god mat tillsammans med de allra närmaste – alla hade fått ta några dagar ledigt från jobb och skola och så hade vi umgåtts allihop. Bara vart, suttit och pratat, berättat om våra minnen och roliga saker.
Men får jag bara en dag till då hade jag spenderat den ihop med Kjell. Jag hade velat sitta i vår soffa hela dagen, med en skål med godis och några burkar energidricka. Vi skulle myst, pratat och bara vart. Berättat om våra bästa minnen tillsammans!

Om jag bara hade haft en timme kvar hade jag ringt hem Kjell från jobbet. Under tiden han är på väg hem hade jag ringt alla jag vill säga Jag älskar dig till och sen bara vart med Kjell.
När det bara är en minut kvar skulle jag säga till Kjell hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom!


Vad hade du gjort om du hade haft denna tiden kvar att leva? Finns det något speciellt du skulle sysselsätta dig med?

I Ärlighetens Namn # 9 – Lever jag mitt drömliv?

 

Nedan kan ni läsa om Marica lever sitt drömliv. Vid det här laget så vet ni att ni kan hitta mitt svar. Det är givetvis inne hos Frökenrödlök

Lever jag mitt drömliv?

Nej, det gör jag verkligen inte, än.
Men allt kan liksom hända och drömlivet behöver inte vara just nu, det kanske är lika bra om några år. Jag vet inte riktigt.
Min första tanke på denna frågan var att mitt drömliv är gift med barn. Men jag vet ärligt talat inte om det är en dröm längre – jag vill nog mer gifta mig än ha barn för tillfället även om jag drömmer om barn. Med tanke på att jag har såna svårigheter eller jag tror i alla fall att jag har det så tänker jag att jag kommer leva ett barnlöst liv för att försöka intala mig om att det är lika bra ändå.
Samtidigt längtar jag som fan efter ett litet barn, en minimänniska av mig och Kjell.
Men är det ett drömliv? Ja kanske!

Något som är mitt drömliv är att slippa behöva känna efter hela tiden, slippa spekulera och vara så satans känslig. Att få ha vänner omkring mig som verkligen bryr sig på rätt sätt. Drömmen vore att må bra och att lära mig vad som är viktigt och inte.
Drömmen är att hitta jobbet jag trivs bra på och som jag inte får ångest över. Ett arbete som jag gärna spenderar min tid på och inte tycker är jobbigt.

Drömmen vore också att få känna mig smalare och lättare. Inte känna behov av godiset och sockret.
Kunna köpa kläder i mindre storlekar och trivas med min kropp.
Men jag har påbörjat den resan och en dag kanske jag når just den här drömmen!

Drömmer du om ditt framtida liv? Lever du drömmen just nu?

I Ärlighetens Namn # 8 – Vilket är mitt perfekta jag?

 

Då var det tisdag och dags för I Ärlighetens Namn som jag har tillsammans med Frökenrödlök

Nedan svarar Marica på frågan om sitt perfekta jag. Som vanligt finner ni mitt svar! Inne på hennes blogg!

 

Vilket är mitt perfekta jag? Vad betyder det för mig att vara mitt högsta jag?

Finns det verkligen ett perfekt jag? Alltid finns det något vi eftersträvar och önskar, något vi inte riktigt kan nå. Man kanske känner sig perfekt men är man det?
Jag kommer aldrig nå ett perfekt jag, det vet jag. Och jag tror inte riktigt jag vill det heller men jag vill komma högre upp. Jag vet att jag kan men frågan är om jag orkar. Ibland känns det som att det räcker att det är som det är men jag vet ju att jag vill så mycket mer.

Skulle ett perfekt jag finnas skulle psykisk ohälsa inte vara en sjukdom. Det tror jag inte.
Men det är sådant vi inte kan styra över riktigt. Jag önskar att vi alla slapp ångest och jobbiga tankar, att alla kunde tycka om sig själva för den dom är. Att alla förstår hur viktiga vi är för världen, för varandra, för oss själva.
Hade mitt perfekta jag funnits hade jag inte mått som jag gör ibland, jag skulle inte känna som jag gör, jag skulle inte vara så envis, jag skulle inte vara så känslig på det viset jag är.
Ja, det är en önskan men frågan är om man nånsin kommer dit – frågan är om det då är jag!

Vad tror du? Finns det perfekta jaget?

I Ärlighetens Namn # 7 – Älskar jag mig själv?

Nedan finner ni Maricas svar på dagens fråga i vårt samarbete “I Ärlighetens Namn”. Vill ni veta vad jag svarade på den frågan ? Kika då in hos Frökenrödlök

 

Jag önskar jag kunde skriva ja på frågan men jag gör tyvärr inte det. För en tid sen trodde jag verkligen att jag gjorde det men jag tror det inte. Det finns för mycket fel och brister hos mig själv som gör att jag inte riktigt kan älska mig själv ordentligt. Jag har väl någon form av kärlek för mig själv för jag vet att jag har rätt till mina åsikter, jag har rätt till mina känslor osv men jag håller på att jobba på det här. En dag, kanske jag kan säga att jag älskar mig själv och har bra självkänsla.
Men idag kan jag dessvärre inte göra det. Jag vet inte riktigt hur man gör, eller hur det skall kännas.
För det är väl inte på samma sätt som man älskar en partner?

Jag borde bli mer snäll emot mig själv, ta mitt liv på allvar, ta min hälsa på allvar. Promenera och träna, äta rätt och ta hand om min kropp vilket jag i dagsläget inte gör fullt ut.
Jag gör så gott jag kan men jag vet att jag kan göra mer, jag vet att jag borde göra mer.
Men som så många säger till mig, det gäller att ta en dag i taget och det är väl så jag får göra.
Sedan jag tog ett par jobbiga beslut så känns det aningens bättre för självkänslan, för om man omger sig med personer som inte är ärliga så sårar det vilket kan påverka självkänslan också. Det har det faktiskt gjort hos mig. Så när jag släpper taget känns det lättare i själen konstigt nog.
Det kanske är en grej jag gör för att älska mig själv – inse vilka jag kan och vill umgås med.

Det är svårt det här men det gäller att kämpa för alla har vi rätten att bli älskade och rätten att älska sig själva. Har man något jobbigt i bagaget är det kanske svårare att förstå hur bra man är och verkligen fatta att man är värd lika mycket som alla andra. Jag vill visa idioterna som förstörde mitt liv i skolan att de inte kan förstöra mitt liv för alltid. Jag skall visa dom att hur mycket dom än tryckte ner mig så står jag fortfarande kvar och kan inse mitt värde. Det är min dröm i alla fall!

Kan du med handen på hjärtat säga att du älskar dig själv på riktigt?

I Ärlighetens Namn.# 6 – Hur skulle jag beskriva mig själv?

Att beskriva sig själv kan vara riktigt svårt. Men jag tycker att Marica gör det med bravur , trots att hon tycker det är svårt ❤Även jag har beskrivit mig själv, fast på hennes blogg. Kika in hos Frökenrödlök och läs min beskrivning. Jag ser fram emot att läsa hur du beskriver dig själv i ett eget inlägg eller i kommentarsfältet❤

Hur skulle jag beskriva mig själv? Vilka värderingar har jag?

Det är så mycket enklare att beskriva andra än sig själv, inte sant?
Jag funderar och tänker – kommer inte fram till något vettigt och bra.
Men herregud! Har jag inga värderingar?
När jag gjort fel och jag vet om det vill jag alltid be om ursäkt, jag har ibland svårt att säga det rakt ut beroende på vad jag gjort men jag står för det mesta för mina fel och en ursäkt kommer när jag väl insett det. Det är väl en bra beskrivning och en värdering som går att leva på?

Jag har inte långt till ett skratt och skrattar ofta, det gör mig glad. Skratt sprider glädje och glädje behöver vi mer av, det är ju också någonting som är bra.
Jag kan inte alltid göra allt, men har jag i alla fall försökt så är det alltid någonting. Önskar förvisso att jag inte gav upp så lätt utan hade med tålamod så att jag till slut lyckas med det jag vill göra. Men som sagt – att försöka är väl i alla fall första steget på vandringen!

Vad skulle du själv svara på dessa frågor? Har du lika svårt att beskriva dig själv som jag har?

I Ärlighetens Namn # 5 Vad är viktigast i mitt liv

 

Inne hos Frökenrödlök hittar ni vad som är viktigast i mitt liv❤

Vad är viktigast i mitt liv?

Det är faktiskt jag själv det, jag är alltid den viktigaste i mitt liv.
Det finns ju ingen annan som är som mig, det finns ingen annan som är som jag.
Jag måste ta mig på allvar, jag måste det.
Hur mycket pengar jag än har, hur mycket saker jag än har, vilket toppenjobb jag än har, hur många vänner jag än har osv – så är det alltid JAG som är i centrum i MITT liv. Jag som är viktigast helt enkelt.

Vem eller vad är viktigast i ditt liv?

I Ärlighetens Namn # 4 Vad är jag mest tacksam över i livet?

Det är tisdag och det betyder att det är dags för I Ärlighetens Namn tillsammans med Marica. Idag pratar vi om tacksamhet. Nedan kan du läsa vad Marica är tacksam över. Kika gärna in hos Frökenrödkök för att se vad jag är tacksam över. Vad är di tacksam över? Berätta gärna i ett eget inlägg eller i kommentars fältet❤

 

Det finns nog rätt mycket saker jag är tacksam över och det är svårt att bestämma vad man är mest tacksam över. Men jag skall nog vara rätt simpel och tråkig och säga att jag är tacksam gentemot mina föräldrar faktiskt. Det är ju trots allt tack vare dem jag lever!
Att de valde att skaffa barn och behålla mig.
Det är ju faktiskt ett av det finaste sakerna en människa (ja, i detta fallet två då) kan göra – skapa ett nytt liv! En liten människa som man skall lära allt man kan och lite till. Som man skall uppfostra till att bli en bra människa.

De finns de familjer som är rätt tajta med varandra. Barn som är riktigt bundis med sina föräldrar och det är super att se. Även om det inte är lika tajt i vår familj är jag ändå tacksam över att vi är en familj och att jag har två föräldrar som försökt göra det bästa för mig i alla lägen. Som stöttade mig när jag var mobbad i skolan, som hjälpt mig med flyttar, som lånat ut en slant om det behövts, som svarat på knasiga frågor och som hjälper till när det är något.
Jag hade ju ärligt talat inte vart Marica (okej, Marika blev jag ju faktiskt och sen har jag ändrat min stavning) om det inte vore för att dom en gång i tiden fattade tycke för varandra och lyckades få mig!
Sen att jag blivit som jag blivit nu i vuxen ålder vill jag inte lägga över på dom, de försökte så gott de kunde. Hahahaha! Jag kan vara väldigt lat vilket inte mina föräldrar är ex. Ja ni fattar nog.
En del av ens personlighet kommer från sina föräldrar, andra saker hittar man på vägen när man lär sig att leva!

Så yapp – det jag mest är tacksam över i mitt liv är mamma Lisbeth och pappa Kjell

 

I Ärlighetens Namn # 3 -Vilka prestationer är jag mest stolt över?

Denna prestation är Marica mest stolt över. Vill ni veta vilken prestation jag är mest stolt över? Kika då in hos frökenrödlök
Jag är väldigt stolt över att jag klarade av skolan trots all den mobbning jag fick utstå.
Att varje dag gå med en klump i magen och oro över vad som skulle ske, vad jag skulle få höra och hur många som skulle skratta åt mig.
När jag vaknade på morgonen mådde jag så dåligt att jag många gånger stannade hemma, jag vågade inte gå till skolan i rädsla för vad som skulle komma.
När inte ens lärarna fanns att ställa sig bakom så kände jag mig ganska ensam och tro det eller ej, ganska liten. När vuxna människor som studerat till lärare för att lära barn hur man räknar matte, uttalar engelska ord, lagar lite mat inte vågar stötta och hjälpa. När de vuxna finns där för att visa hur man skall uppföra sig, själva inte kan finnas nära.

Att jag skolkade ibland fanns det som sagt anledning till och jag kan väl ångra att jag gjorde det vissa av gångerna för jag tror att jag hade lärt mig mer av undervisningen då men hur lätt är det egentligen att lära sig när ens klasskamrater skriver elaka lappar, skriker åt en och gör att man inte får en arbetsro som krävs? Jag gick dock igenom alla åren i skolan och när jag gick ur nian var planen att jag skulle, tillsammans med två killar (de var för det mesta tjejerna i klassen som var elaka, några killar kände jag sedan innan och kunde vara med ibland) sjunga en låt på skolavslutningen. Killarna hoppade dock av och jag var nära på att göra det jag med men kände att ”Nu fan skall jag visa alla att även om jag genomgått alla dessa år med kränkande behandling, fula ord och en enorm ångest lyckats ta mig igenom” Jag ville visa alla att det inte går att trycka ner mig hur långt som helst för jag reser mig och jag gör det bra. Min lärare tyckte först det var en bra idè men ett tag innan ljög hon och sa att schemat var fullt så jag kunde inte uppträda, grejen var bara den att lärarna hade fått sätta ihop ett eget nummer för att det tydligen hade haft en lucka i programmet. Men men, kanske tur i oturen dårå! Men känslan i alla fall.

Så, prestationen att genomföra min skolgång med i alla fall de flesta G och något VG och MVG och visa mina mobbare att jag ÄR bra är nog den jag är mest stolt över.

I Ärlighetens Namn # 2 – Vad brinner jag för?

Samarbetet med Marica fortsätter, så himla roligt tycker jag. Här nedan kan ni läsa om vad hon brinner för, vad hon står för och vad hon vill utstråla. Vill ni veta hur jag ställer mig till dessa frågor? Kika då in hos Frökenrödlök för att se mina svar. Hur ställer du dig till dessa frågor? Berätta gärna i ett eget inlägg❤

Vad brinner jag för? Vad står jag för? Vad vill jag utstråla?

Jag skulle vilja skriva att jag brinner för att hjälpa folk som har det sämre än mig, men jag vet inte riktigt om jag gör det. Kanske. Jag sprider ju mitt projekt om Ung Cancer och jag arbetar som volontär på Shedo men det kanske finns mer att göra?
Spelar det någon roll egentligen? Jag gör ju faktiskt tillräckligt redan, behöver inte göra mer.

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på frågan om vad jag står för och vad jag vill utstråla om jag skall vara ärlig. Jag skulle vilja utstråla självsäkerhet men jag jobbar med både min självkänsla och mitt självförtroende. Utåt sätt kanske jag verkar ganska säker på/i mig själv men jag gör faktiskt inte det.
Jag skulle också vilja utstråla kämpaglöd men jag ger upp för lätt. Jag orkar inte.
Men det är mål jag kan eftersträva. Alltid något.
Vad står jag för… Oj, jag är så osäker i mig själv, jag är så osäker på allting och jag är så velig så jag vet inte vad jag tycker och tänker ibland. *funderar en stund*
Jaaa … Jag står för min kärlek till Kjell. Även om jag tidigare vart gift, sambo och haft pojkvänner så har känslorna aldrig visats och känts på detta sättet. Jag trodde för en tid sen att det berodde på att jag börjat älska mig själv men där och då ljög jag, för så är det inte .. kärleken till mig själv skiner med sin frånvaro än så länge.
Kanske för att jag äntligen hittat rätt? Om jag tänker på hur det vart i mina tidigare förhållanden så kom första bråket redan en månad in i förhållandet (hos alla) men Kjell och jag har än så länge aldrig bråkat, skrikit åt varandra och vart osams. Lite oense om vad vi tycker om saker och ting har ju uppstått men som sagt, aldrig bråk. Kanske för att han betyder så mycket mer än någon annan nånsin betytt? Möjligtvis.

Oj, det blev faktiskt ett inlägg av detta också – jag har suttit och funderat ett bra tag på hur jag skulle skriva för hade inga direkta tankar först. Men det gick ju fint detta! När man väl börjar tänka så kommer det ganska bra svar ur en!