Always keep fighting💜

Det är värt att kämpa.. Det spelar ingen roll vad du kämpar för.. Välmående,Sport,Vänskap Kärlek you name it. Jag vet att livet är tufft ibland och allt känns som en jävla pest och pina. Men någonstans inom er finns glöden det vet jag. Det gäller att hitta den. Det är eran tur nu, eran tur att skina. Har du drömmar? Vad du än gör ge inte upp dem när det känns svårt. Jag ger inte upp för jag vägrar låta något som ångest förstöra mig eller mina drömmar. Fighten pågår dagligen , men jag sitter här idag och känner mig som en vinnande själ. Jag lever, jag andas.. Hade ångesten vunnit hade jag inte gjort ovanstående.

En liten påminnelse till er mina vänner .. Ni kan om ni vill.. Styrkan finns inom er lik som den finns inom mig. Vi tillsammans fixar vad vi än ger oss in på💜 Ingen av oss sattes till världen för att glida på en räkmacka. Allt vi har är allt vi behöver.

Med rätt inställning går allt💜

Dagens mående är lite bättre än va det var igår kväll.. Känns skönt faktiskt, jag hade lite häftiga drömmar som fick mig att le nu på morgonkvisten.💜 Men jag är energilös än så länge.. Det får jag ta och ändra på för idag så ska jag städa och tvätta. Det är bland det tråkigaste jag vet faktiskt, men med rätt musik går allt. Sen en positiv inställning givetvis, det blir ju rent och fint.

Ska försöka ta mig ut på en promenad i skogen också. Andas in den ljuva doften av allt som skogen erbjuder.
Svärmor ska baka matbröd och om jag har energin så ska jag hjälpa henne med det också. Fast det har jag inte  nämnt till henne ännu, utifall min plan spricker menar jag😉

Vad gör ni idag?

Det finns gränser för allt.

Jag fick frågan av en vän för någon vecka sedan .. Frågan löd ” Vad kan man inte blogga om?” jag var faktiskt tvungen att tänka efter i ärlighetens namn. Man kan ju blogga om precis vad som helst tycker jag. Men sen finns det saker JAG personligen inte skulle skriva i min blogg, men det betyder ju inte att jag inte kan eller hur? Men jag tänkte lista några saker jag inte skulle ta upp i min blogg. Det finns gränser!

1. Mitt sexliv
2. Familje angelägenheter
3. Privata diskussioner
4. Djurplågeri
5.Om mitt storhetsvansinne😂
6. Vänners hemligheter.

Alla är väldigt olika och ser saket på olika sätt. Varje bloggare har säkerligen saker de aldrig skulle skriva om. De ovanstående är a big no no för min del, medans det är en självklarhet att skriva om för andra.

Vad skulle du aldrig kunna blogga om?

Min vikt klassas som fetma.

I sommras så var jag otroligt nöjd med min kropp.. Jag såg mig inte själv som tjock utan snarare lite kurvig. Det gör jag fortfarande och jag anser foetfarande att jag är kroppspositiv.. Men jag har inte vägt mig på ett år och jag minns inte vad jag vägde sist. Men I morse gjorde jag misstaget att väga mig för att sen kolla mitt bmi. Det stod att min vikt klassas som fetma. Vilken ren och skär ångest jag fick… Kändes som att tusen knivar stack mig i hjärtat. Fetma? På riktigt? Då började tankarna direkt snurra runt att jag måste börja träna igen, så att jag inte klassas som en psrson med fetma. Sen de sunda tankarna vilket är att det inte är konstigt att vikten är som den är. Jag äter mediciner som är vätske bildande och vätska väger en hel del. Men sen är jag medveten att jag är lite väl glad i chips och godis. Jag tycker fortfarande om min kropp, så varför stör jag mig på vikten och att det klassas som fetma? Eller det stör mig inte, det gör mig ledsen… Försöker komma på anledningen till varför jag ens valde att ställa mig på vågen? Jag vet att jag inte lever speciellt sunt.. Den senaste tiden har jag varit stillasittande och bara tryckt i mig massa skit.. Det blir oftast så för mig när jag mår dåligt.
Kanske vore bra att se över detta? Men jag känner mig inte som 92 kg tung utan snarare 92 kg kurvig. 

Mer promenader och mindre onyttigt? Jag vill inte vara klassad som fetma. Vafan kollade jag det där för? Vilka störda tankar som snurrar runt i huvudet. Nej vet ni vad?  Det spelar fan ingen roll om det klassas som fetma.. Jag tycker fortfarande om min kropp.. Från och med nu ska jag inte väga mig, samt minska på onyttigheter. För som sagt det är för mycket.. Allt är för mycket.

"Du kan inte skaffa barn med dina diagnoser"

Redan när jag var 20 så fick jag höra av en dåvarande vän att jag borde börja tänka på att skaffa barn och familj.. För tiden var inne för det? Kan säga att hon och jag hade helt olika åsikter om det. Vid den tiden hade jag inget seriöst förhållande och var absolut inte mogen eller redo för vad barn och allt var det innebär. För ett par år sedan så satt jag och en annan och diskuterade barn, det är kanske två år sedan.. Då nämnde jag att om jag ska skaffa barn så är det självklart tillsammans med Micke då han är mitt livs kärlek.. Giftemål kom också upp på tapeten. Då får jag istället höra “Det där är lönlöst och tänka på Michaela, du måste ordna upp ditt liv först. Du är sjukskriven och har inget jobb så det där går inte , dessutom har du diagnoser så chansen är stor att dina barn får samma”  Det var som en jävla spark i magen att få höra de orden kan jag säga. Varje gång jag och Micke diskuterar giftermål och barn så kommer de där orden från mitt bakhuvud. Jag är fortfarande sjukskriven och kommer troligtvis vara det riktigt länge. Men ska det hindra mig från att gifta mig och skaffa familj? Jag är snart 30 och har ingen brådska med familjeliv och giftermål.. Men det gör lite ont i mig att jag inte kan se det framför mig pga orden om att jag måste ordna upp mitt liv.

Jag skulle inte sätta ett barn till världen förens jag vet hur allt blir. Men samtidigt så kommer vi inte försöka bilda familj så fort jag fått ett besked om jag blir sjukpensionär eller inte. Men att ordna upp mitt liv? Det är såhär mitt liv ser ut.. Jag är den jag är och har min problematik. Hur ska jag ordna upp det? Jag har ordnat mitt liv så gott jag kan för min EGEN skull inte för någon annan. Sen kan jag tycka att det är upp till mig och Micke angående barn och giftermål? Inte till någon annan? Jag är vuxen och vet vad som är bäst för oss och inte. Just nu är det inte läge, jag vill flytta härifrån först.
Men den dagen vi blir föräldrar så kommer jag vara samma person som jag är idag. Med diagnoser och skavanker. Det är ingenting jag kan ordna upp, inte på det sättet att diagnoser och problematik försvinner helt.

Ingen är perfekt och jag är helt säker på att vi skulle bli superbra föräldrar när tiden är inne. När är tiden inne? Det vet jag inte men som jag nämnde har vi ingen brådska. Jag ska ju uppenbarligen ordna upp mitt liv först..

Ge mig styrka.

Från att ha varit lugn och harmonisk till att känna sig som ett jävla vrak? Varför i hela friden blir det så? Kunde jag inte få ha två dagar av bra mående? Uppenbarligen inte. Igår stod jag på tomten och skrek mot himlen “Varför blir det såhär, ge mig styrka” Har aldrig gjort det förut och jag vet inte varför jag gjorde det. Snacka om impulsivitet. Det kändes bra att skrika lite faktiskt, men ångesten försvann inte. Ska nog ta mig en tablett om en stund. Vill avvakta och se om det går över med en promenad. Kanske lite målning? Försöka ta till min kreativitet istället för medecin? Som jag nämnt tidigare så är jag väldigt försiktig med medeciner, även om det bara gäller en atarax eller lergigan. Men jag är ännu mer försiktig med benz tabletter.

Medans det är annat jag inte är speciellt försiktig med. Då pratar jag inte om alkohol eller andra tabletter. När jag mår såhär så är jag expert på att hetsäta.. Vilket jag tänker göra mitt bästa att inte göra idag.

Jag ska istället plugga in hörlurarna och ta mig en promenad. Har inte hunnit kolla vädret. Men vad jag har hört så finns det inga dåliga väder,bara dåliga kläder😉

Ljus och kärlek till er mina vänner. Jag hoppss ni får en superfin onsdag❤