Hur hanterar jag min ångest?

Jag har tidigare skrivit om min ångest här på bloggen, men jag har aldrig skrivit om hur jag hanterar den.

I vissa fall hinner jag inte hantera den överhuvudtaget. MEN de finns de gånger jag känner att “snart smäller det” och då har jag lite knep som gör att de inte hinner bryta ut.

Jag brukar gå en promenad, jag går väldigt långsamt så jag verkligen känner marken under mina fötter. Fokuserar mycket på naturen runt om mig. Jag försöker ofta se detaljerna på löven och träden. Lite av en mindfulness metod jag lärde mig när jag gick DBT behandling på psykiatrin. Det krävs mycket energi och tålamod från min sida, men när jag gör detta och ger mig fan på det så vinner jag över ångesten.

Det händer även att jag sätter mig och målar i en målarbok. Jag har ingen “Målarbok för vuxna” utan jag kör på barn målarböcker. Så lyssnar jag på lugn musik, det brukar fungera riktigt bra.

Men något som jag ALLTID gör är att prata. Öppnar upp mig lite extra för min sambo.och berättar att “Jag har ångest” . Oftast så brukar han lyssna när jag babblar i helt osammanhängande meningar och fäller en tår eller två. Han har även ett annat knep som alltid får mig att skratta istället. Vilket är att han berättar något roligt. Det kan vars vad som helst.

Det jag vill komma fram till att det är viktigt att prata och att man har någon som lyssnar.

Jag vet en person till som har olika tips på hur hon hanterar sin ångest. Vi har kanske helt olika knep eller kanske samma. Enda sättet ni kan få reda på det är att kika in hennes blogg💙

@aldrigslutaskriva

Mobbningens olika nyanser.

När jag gick i grundskolan för sisådär 15 år sedan så var jag väldigt blyg och hade inte speciellt många som förstod sig på mig. Jag var tjejen med tighta svarta jeans, skinnjacka, platå skor och rufsigt hår. Jag var den enda rock tjejen i min klass och alla visste att Bon jovi och Backyard Babies var mina favorit band. Självklart hade jag klasskamrater som jag umgicks med på rasterna och några få utanför skolan. Jag trivdes inte speciellt bra i skolan av olika anledningar.
Den största delen var för att jag var utsatt för verbal mobbning från några som gick årskursen över mig. Detta pågick i 3års tid, och tack vare den här mobbningen så trodde jag att jag förtjänade den…Det blev min sanning

Detta resulterade i mycket skolk och ointresse för skolgången. Jag tyckte inte jag var värd att lära mig något. Lärarna kämpade med mig i flera år för att det skulle gå bra för mig under skoltiden. Men de visste inte om vad som pågick under rasterna då jag höll tyst om det. Att ta all denna verbala skit jag fick göra under flera års tid förtjänar ingen.
Det blev bättre när jag började i 9an , men även sämre då JAG blev den som utförde mobbning både verbalt och fysiskt.

Jag kunde vara extrem i mina ord och handlingar. Jag utsåg mina offer kallt och kalkylerande för att själv få känna att jag mådde bra. Tänker inte gå in på vad jag sa eller gjorde, men ni kan själva föreställa er det mest iskalla och otrygga handlingar som finns. Eftersom jag valde mina offer så visste jag hur jag skulle agera om det skulle vara verbalt eller fysiskt. Jag hade ju lärt mig att läsa kroppshållningen hos personerna, det talade om för mig om jag skulle använda mig av att vara fysisk eller verbal. Jag ville åsamka största möjliga smärta för det lättade min egen djupa smärta.

Detta är INTE okej i någon form, varesig man inbillar sig att det är okej för det är inte så allvarligt. Verbal eller fysisk mobbning är som en våldtäkt på sinne och kropp, det är något man får leva med resten av sitt liv och det inte okej.

Jag vill att ni ska veta att de JAG behandlade illa har jag bett om ursäkt till nu i vuxen ålder. För jag ångrar allt jag gjorde och det menar jag av djupet mitt hjärta. Några av de jag har bett om ursäkt till har godtagit den, MEN en del har inte klarat av att ens prata med mig för att de fortfarande mår så dåligt. Jag respekterar och förstår det till fullo.

Eftersom jag har varit på bägge sidor av detta så har jag en helt annan förståelse vilket gör att jag innombords är den mobbade och mobbaren. Som både har kommit över att bli mobbad med fortfarande är den där rädda och osäkra personen inombords. Vilket leder till att jag måste lägga ut detta. Jag som har blivit utsatt hsr också fått mota ordet förlåt av mina mobbare. Det jag har svarat är jag förlåter men glömmer inte. Det är någonting man bär med sig hela livet.

Vissa av oss har rest sig och har kommit ut starkare av detta, medans andra inte har klarat av det…

Så snälla tänk på vad ni säger och gör för det har långtgående konsekvenser.

Ångest!

Denna kväll gråter jag, tårarna rinner och jag har en kraftig ångest. Ont i bröstkorgen och känner mig oduglig.

Varför existerar ångest? Varför försöker du bryta ner mig? Varför ger du dig inte? I flera år har jag kämpat emot och gömt mig bakom ett leende och grävt ner mina känslor. Ikväll klarade jag inte det, du kom som en tsunami.

När jag snart somnar in för natten så försvinner du för en stund..

Besöker du mig imorgon igen så ska jag kämpa ännu hårdare för att vinna över dig.

Bara för att jag inte lyckades ikväll betyder det inte att morgondagen blir din förlust.

Jag kommer vakna starkare än någonsin och jag ska ingenstans, jag kommer fortsätta kämpa och jag blir starkare för varje steg jag tar. Den enda som ska någonstans det är du ångest helvette, och det är bort från mig.

Ju mer du försöker knäcka mig ju mer motiverad är jag att bli av med dig för gott.

Vill skrika lungorna ur mig.

Jag vill skrika, skrika sönder mina lungor tills jag inte kan andas. Jag vill att du ska försvinna, du hör inte hemma i min kropp och inte i mitt psyke. Du hör inte hemma någonstans. Försvinner du om jag skriker? Skriker så högt så hela världen hör. Vill du att jag ska gråta tills jag slutar andas? Vill du förstöra mig totalt. Tycker du att jag förtjänar detta?

Vill du att jag ska ge upp?

Jag har en sak att berätta för dig ditt jäkla ångest helvette. Lika hårt som du kämpar för att bryta ner mig ..
Lika hårt kämpar jag för att överleva dig.

Och en sak ska du ha jäkligt klart för dig.

Jag kommer gå vinnande ur detta!

Min utveckling under 2 år.

Har tänkt mycket på hur jag utvecklats under bara två år. Nu pratar jag om min psykiska ohälsa.

Jag hade under en period svårt för att gå utanför dörren och slänga sopporna, jag fick en panikångest attack i hissen på väg ner. Micke fick alltid slänga sopporna . Han fick även hämta posten.

Jag gick hellre till psykiatrin än att ta bussen, jag fick för mig att alla tittade på mig och visste vad jag varit med om

Handla? Inte en chans det fick Micke göra på vägen hem från jobbet. Efter en tid klarade jag av att gå ner till kiosken utan att hjärtat bultade och panik uppstod

Jag hade sömnparalyser och attacker varje dag. Kan säga att mitt liv har varit ett rent helvette .. VARIT!

Nu klarar jag av alla saker ovan, visst jag blir lätt stressad och får lätt panikångest. Men det är inte alls i samma utsträckning. Vilket jag är tacksam över. Men det har krävts en hel del behandlingar, mycket tid på psykiatrin.

Jag klarar mer nu än för två år sedan. Det går sakta men säkert framåt. Att leva med ångestsyndrom borderline och depression är inte lätt.

Men jag ska vinna och se till att jag klarar allt jag vill. Ge mig lite tid bara, inte 2 år kanske.

Jag ska bli bra!

Musik kan rädda liv!

Som de flesta av er vet så älskar jag musik, vem gör inte det egentligen? Jag klarar mig inte en dag utan musik. Jag får på riktigt ångest utan musik😂
Lyssnar mycket på Rock/sleaze/punk/country och ibland händer det att det blir pop. Oftast när jag åker bil. Den som äger bilen bestämmer givetvis radiokanal.

Men jag satt och tänkte på en sak idag. Artisterna som skriver sina egna tar och musik. Tror ni de inser hur mycket deras ord kan påverka oss? Eller hur deras musik faktiskt påverkar mig?

Jag har en del vänner och bekanta som spelar i band och några av dem är mer framgångsrika än de andra. Men de alla gör det dem brinner för spelar musik och turnerar runt om i landet och även utomlands.

Jag frågade en bekant som är musiker om han förstod eller om han någonsin kommer att förstå att hans texter räddar både mig och andra från fördärv, och att vissa låtar faktiskt räddat mitt liv.

Svaret jag fick var en klapp på kinden, en kram och ett stort tack.

Musik kan sannerligen rädda liv. Jag tänkte att 1 gång i veckan så ska jag posta musik här i bloggen som har haft stor inverkan på mig på olika vis, kanske kommer jag skriva varför just den låten betyder så mycket,
Med start idag❤

Men der blir ett inlägg lite senare med det❤
Håll utkik.

Att gömma sig bakom smink.

Vissa dagar när min ångest är extra påtaglig så brukar jag sminka mig för att iallafall få känna mig lite fin. Har nämnt tidigare att jag inte är speciellt duktig på smink än, men vad gör det? Jag kommer dit en dag jag också.

Idag är det en sådan dag då jag försöker gömma ångesten bakom smink.

Jag är mycket för att det ska se så naturligt ut som möjligt. Jag gillar’t😉

Man ser knappt skillnad på om jag är sminkad eller inte.

Ser ni någon skillnad? Klart ni gör det nu när jag nämnt att jag försökt sminka bort min ångest.

Men får ofta höra att men du är inte sminkad, trots att jag är det😂

Jag vågar inte riktigt ta ut svängarna än och testa något mer färgglatt.

Sen använder jag bara
Mineral puder
Mascara
Ögonskugga
Läppstift
Vit kajal penna.

Finns ju hur mycket smink som jag skulle kumma använda men jag knappt vet vad det heter eller hur man använder.

Kanske får gå en kurs?

En text som inte handlar om mig – Kär i kärleken❤

Jag skrev en text igår och jag vill FÖRTYDLIGA att denna text handlar INTE om mig. Jag fick inspiration av en vän när vi pratade kärlek, och ja jag har hennes tillåtelse att posta denna text inga namn nämns.

Hon har förlorat hoppet, hoppet om att finns äkta kärlek. Kärlek har funnits i hennes liv men det har inte varit äkta, det har varit våldsamt. Steget ur förhållandet var svårt men hon klarade det. Hon har varit rädd, nu är hon rädd för ensamheten ska bli till vardag och att hon aldrig kommer finna någon att dela livet med. Den ständiga kampen mellan att finna sig i ensamheten och hoppas på kärlek. Tron på sagor och lyckliga slut finns där. Sökandet finns inte, men söker man inte så finner man inte. Vad vill hon finna? Trygghet, passion,kärlek eller bara någon att ha i sitt liv. Utan passion,kärlek och trygghet?  Självklart vill hon ha allt det “Alla andra” i hennes närhet har vilket är förhållande med trygghet, passion och kärlek. Men kan det vara så att hon är kär i kärleken? Hur ska hon veta när hon aldrig upplevt riktig kärlek?

När idéerna spårar ur!

Denna dag börjar lida mot sitt slut. Har jag gjort något vettigt eller produktivt idag? Nej, jag har legat i sängen tillsammans med mina tankar och funderingar. Inga jobbiga tankar eller funderingar, vilket känns skönt.
Det har varit tankar om vad jag vill hitta på i sommar. Tanken var en sista minuten resa men jag har insett att det lär inte bli av.

Jag tror att det blir så att jag och Micke samt lite vänner åker till Göteborg ett par dagar istället. Något kommer vi säkerligen hitta på❤

Här är jag och min kärlek på en italiensk restaurang☺

Vi kanske kan ta oss en resturang roadtrip?😂
Utforska olika resturanger i olika städer.

Jag menar vi älskar mat och upplevelser.

Lite tokig idé och jag tror det är dags att ta mina idéer och sova😘