Isabella vart graviditetssjuk.

Idag är det min tur att gästblogga här. Isabella heter jag, fyller snart 24 och är bosatt i sommarstaden Trosa. För att ni ska få en liten bild av hur det såg ut när min livsresa började så ska jag snabbt dra några år i mitt liv för er.
Jag var nyss fyllda 18 år när jag vart gravid med mitt första barn, den 1 september 2013 föddes en perfekt liten pojke. Jag hann precis fylla 19 innan han tittade ut, vi levde i vår perfekta bebisbubbla i ett helt halvår innan vi kände att vi saknade något – ett syskon. Kort därpå var jag gravid med det kommande syskonet. Strax efter sommaren när jag fyllt 20 började resan jag nu ska ta med er på.
Graviditetsveckan var 12 när jag fick veta att jag var graviditetssjuk. Det började med extra läkarbesök, sen blev det varje vecka och när vintern kom lades jag in. Allt för att vi skulle kunna ha koll på den i magen. Bestämd som jag är lyckades jag få permis över jul och nyår – vi hade ju faktiskt en nybliven 1åring hemma som också behövde sin mamma.
Året 2015 var nu här, klockan 12 var slagen och jag grinade in året. Av lycka och smärta, mitt mål va avklarat. Jag vart inlagd igen, efter ett par dagar på sjukan var det nu dags att föda. Med en sjuktaxi från Huddinge till SöS hann jag ringa den blivande pappan och säga att nu var det dags. Vi möttes på SöS, min förlossning var redan igång när han kom in. Jag var i vecka 33+0, förlossningen tog 8 timmar från igångsättning tills han var ute, 2 krystvärkar som varade i knappt 1 minut.
Jag var nu en 20årig mamma med 2 söner, kunde inte ha önskat mig mer i livet egentligen. Men min son tog dom direkt efter födseln och sprang iväg med, jag fick inte träffa honom förens någon timma senare när han låg på neontalen. Första natten gick bra, sen krascha han. Vi fick akut byta sjukhus och han hamna i respirator. I flera månader levde vi ett liv på sjukhus, med narkoser, undersökningar och allt vad vårt nya liv innebar så vande vi oss. Vi vande oss vid tanken att han kämpade för stunden.
Vi fick så många olika besked under denna tid, vi hängde hand i hand med en neurolog efter man hittat en hjärnskada. Vi hängde med hudläkare efter han vart halvsidesmarmorerad och blå över kroppen. Vi fick uppleva alla dom mardrömmarna man har som förälder. Oftast med kommentarer om våra låga åldrar som föräldrar, 99% av personalen antog också att vi var förstagångsföräldrar dessutom och vart mest paffa när vi sa motsatsen.
Vi fick en son som under 3,5 år kämpat sig igenom livet, med massa motgångar, för mycket sjukhus och även sjukt mycket framgångar. En storebror som behövt uppleva mer än vad en snart 5årig pojke borde ha gjort, fått hjälpt till mer och växt upp snabbare. Vårt förhållande klarade sig inte genom denna resa, men vi har fortfarande ändå en bra relation och med barnen boende halvtid.
Vi båda står upp trots allt vi gått igenom och jag skulle tro att jag gått igenom mer än dom flesta gör, speciellt vid min ålder. Jag fick höra av en klok människa att ”vi får bara så mycket i livet som vi klarar av och se vad du fick”. Så även om alla andra slutar tro på er, sluta aldrig tro på er själva. Livet är en resa, med så många lärdomar och motgångar. Det gör en starkare, man klarar mer än vad man tror.

Jag tror på dig.

Tack Isabella för att du delade med dig av din historia!❤ Vilka kämpar ni är!

Vill ni lära känna henne lite bättre så tycker jag att ni besöker henne 

HÄR

 

8 reaktioner till “Isabella vart graviditetssjuk.”

  1. Usch vad tråkigt med en sån start på livet. Men man lär ju sig och växer som människa när man går igenom sånt där. Så när ni klartat detta så kommer ni klara allt💕

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *