Jag vet att man inte kan tvinga någon men jag gör så gott jag kan

Dagens gästinlägg är skrivet av Anna som tar upp ett väldigt viktigt ämne. Jag håller med henne om du ser – agera. Tack för att du ville dela med dig. Ni finner hennes blogg här

Det finns en anledning till att jag skrev inlägget jag skrev tidigare. Det där om vår historia. Inlägget om hur mina söners pappa höll på att slå ihjäl mig. Det är en sån där anledning som egentligen aldrig ska behöva vara en anledning till att man delar med sig av sina erfarenheter men tyvärr alltför ofta är det.

Det finns personer där ute. Kvinnor. Nära och älskade systrar, döttrar, mödrar, vänner som är på väg att vandra precis samma väg som jag gjorde. Jag är livrädd för varje utsatt kvinnas skull. Måste göra något. Och det jag har är min röst, min erfarenhet. Jag kan dela mina upplevelser. Och hoppas. Önska att någon lyssnar!

Har han strypt henne? Har hon blåmärken på kroppen? Har han hotat att ta livet av henne och barnen? Är hon rädd för honom? Jag vet vilken sits hon befinner sig i. Förnekelsen. Skammen. Ångesten. Hoppet. Längtan efter den där perfekta familjen. Ensamheten. Rädslan. Osäkerheten. Törsten efter bekräftelse. Jag vill verkligen att du förstår hur illa detta kan gå. Jag vill att du ska veta, visst vet du redan men du tror inte att det händer dig. Är det verkligen en risk värd att ta? Ingen smäll är någon man förtjänat.

Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte visste att jag gjort allt som står i min makt för att hjälpa oavsett om personen vill ha hjälpen eller ej. Jag hoppas att ni där ute inte blundar, det som leder till att ni senare kan få ett samtal om att någon du bryr dig om förlorat livet. Jag vill inte stå och se på. Det här är så viktigt. Viktigare än någon vänskap, viktigare än någon relation. Jag vet att dom flesta i en sån här relation förstår varför och jag vet också att det enklaste för dom är att ta avstånd från den som vill skydda. Jag vet att hon känner sig tvingad och under hot men vill fortfarande tro, hon vill stanna – för man vill inte förstå hur farligt det är att vara med honom.

Den insikten behöver man också komma fram till själv och vi kan bara hoppas att de vi bryr oss om gör det en dag. Jag önskar att det var annorlunda. Önskar att man visste innan. Att man ville se. Det är svårare än det verkar.

Sist han slog henne bad hon att få skydd då? Stanna hos dig eller få hjälp att komma bort? Men när han sen lugnat ner sig ville hon stanna kvar va?! Hon är fortfarande kvar där men ska åka bort – säger hon det? Har hon börjat ljuga? Ljuga för sin familj. För dig. Förhalar ageranden. Du har all rätt att vara livrädd. Hennes hopp är allt hon lever för och han lovar varje gång att det aldrig ska hända igen. Han överöser henne med kärlek eller får henne att tro att hon förtjänade det…

Det är såhär det funkar och tyvärr kommer vi själva på det alldeles för sent!

Så om du ser – agera!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *