Marie berättar om sin psykiska ohälsa

Hej alla underbara läsare!
Jag har fått äran att gästblogga hos fina Michaela och det är alltid lika kul att gästblogga.

Ämnet jag tänkte lyfta är psykisk ohälsa. Jag lider själv av det och har gjort i över 7 års tid. Jag trodde aldrig att jag skulle drabbas av något sådant, jag var en tjej med många bollar i luften som var social och som gillade hårt tempo i min vardag tills min kropp helt enkelt sa ifrån men det som utlöste det är mer tragiskt.

Jag var tillsammans med en kille som inte var bra för mig men det förstog jag inte då för jag var kär. Vi flyttade ihop tidigt och det var också där problemen började och jag slutade plugga och började jobba och han förändrades mer och mer och blev en hemsk människa. Han tryckte ner mig psykiskt och fick mig att tro att jag var lägre ner än katten. Det spelade ingen roll vad jag gjorde , om jag städade hela lägenheten, sminkade upp mig och gjorde mig fin så var jag ändå värdelös. Jag skötte allt hemma och hade 2 jobb för de skulle gå runt men han avlöste mig aldrig och han kunde inte ens gå ut med vår valp när jag stod i duschen.

Han skrek elaka saker varje dag, kallade mig fitta och hora och att jag inte var värd något och om jag lämnade honom skulle jag få ett helvete. Men en dag orkade inte min kropp mer , jag blev sjukskriven med utmattningsdepression, panikångest, sömnsvårigheter och social fobi. Inte ens då hjälpte han till trots jag knappt kunde ta mig ur sängen så fick städa undan efter honom för han var lat och tyckte kvinnorna skulle fixa hemmet trots jag hade utmattningsdepression. Jag grät mig till sömns varje kväll och var rädd att han skulle göra mig mer illa men tillslut förbjöd han mig att gå ut, träffa vänner eller gå och handla. Han hade ett extremt kontrollbehov som blev farligt. Om jag gick ut fick jag ett rent helvete när jag kom hem och han kastade saker omkring sig och kallade mig elaka saker och han tryckte ofta upp mig mot en vägg och sa ”lämnar du mig så får du ett helvete”. Jag var tyst om detta och grät i min ensamhet och ingen visste vad som hände bakom våra stängda dörrar.

Efter ett grovt sista bråk fick jag tillslut nog för då blev han riktigt farlig och aggressiv. Jag tog hunden, mina viktigaste saker och stack när han var på jobbet och slängde in nycklarna i brevinkastet och skrev en lapp. Jag tog tåget till Varberg (bodde i Eslöv när detta hände) och ringde mamma & grät. Jag flyttade hem till Varberg igen och bytte nummer & blockade honom på Facebook. I Varberg fick jag bygga upp mig själv igen och fick gå hos både läkare & psykologer för att hitta mig själv igen för jag var så nedtryckt av honom och han hade manipulerat mig så jag trodde jag inte var värd någonting. Jag var sjukskriven i 1,5 år för att bearbeta detta och efter denna händelsen och de värsta åren i mitt liv fick jag väldigt svårt att lita på människor särskilt män, så det satte sina spår i mig. Jag hade inget förhållande på 5 år så mycket kan förstöras pga en händelse men jag visste ju inte att han skulle utvecklas till ett monster.

Hur som helst mår jag bra idag och kommit ur min utmattningsdepression och har ingen social fobi men min panikångest finns kvar och den kämpar jag med varje dag. Jag får panikångest när jag blir stressad, nervös eller orolig över något. Men jag lever ett vanligt liv och har idag världens bästa sambo som behandlar mig med respekt och han ger mig så enormt mycket kärlek som jag inte är van vid efter ha blivit illa behandlad av mitt ex. Min sambo är på riktigt och han skulle aldrig göra mig illa på det viset mitt ex gjorde.

Till er därute som är med om något liknande vill jag säga : Försök ta er därifrån så fort som möjligt för tyvärr ändrar sig inte denna typen av killar på sig och det blir bara värre. Sök hjälp för det finns många duktiga läkare & psykologer som kan leda dig och du får ett normalt liv trots du har dina dagar där du mår sämre.

Tack återigen att jag fick dela med mig

Tack själv Marie för att du ville dela med dig. Vill ni lära känna Marie bättre? Besök hennes blogg ❤

https://nouw.com/marielinneaa

3 reaktioner till “Marie berättar om sin psykiska ohälsa”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *