Min diabetes

Nu var det ett tag sedan jag skrev om min diabetes och tänkte därför uppdatera er lite om hur allt går. Det är en del som frågat om jag ska vara ärlig. Jag har gjort stora framsteg och fått blodsockret i schack och jag är riktigt stolt över mig själv.

När det upptäcktes att jag hade diabetes så var jag gravid i vecka 11 och det upptäcktes av en ren tillfällighet. Vi skulle kolla mina järnvärden och då passade dem på att ta alla möjliga prover då jag åt en del medeciner. Vanligtvis så kollar de upp just diabetes när man är i vecka 24 tror jag. Det visade sig att jag hade väldigt höga blodsocker värden samt att det fanns socker i mitt urin.

Det var så att jag låg på 76/mmol I HBA1C och det är inte alls bra då referens intervallen ligger på 27-42. De mäter alltså hur det sett ut de 3 senaste månaderna så jag hade diabetes i kroppen innan jag blev gravid. Vi trodde först att det var graviditets diabetes men det var det inte. När jag fick veta att jag hade diabetes så vart jag helt ärligt knäckt. Jag satt inne hos min barnmorska och grät och vägrade tro på att jag var diabetiker, men samtidigt var jag ändå inte särskilt förvånad då det ligger i släkten. Fick en blodsocker mätare och de lärde mig hur jag skulle använda den. Det var ganska läskigt att se hur högt mitt blodsocker var. Jag hade 16.9 och då hade jag bara ätit frukost, det skrämde mig då jag visste att man bör ligga på högst 8 efter frukost. Jag blev skickad akut till Danderyds sjukhus för ett besök på specialist mödravården. Där fick jag medecin och Insulin och det enda jag gjorde var att sitta där och gråta. Jag menar inte fan skulle jag behöva köra in en spruta i magen heller. Men de var hjälpsamma och visade mot hur allt fungerade. Efter några dagar så kändes det som en pice of cake.

Ändrade om min kost radikalt och slutade att äta lösgodis och choklad vilket var den största boven i dramat. Sen började jag promenera varje dag. Efter ett par veckor så var det dags att ta ett nytt blodprov för att se hur HBA1C låg. Då hade jag lyckats sänka det till 43/mmol och jag var så otroligt stolt. Sen om jag fick lika mkt beröm jag tyckte jag förtjänade vet jag inte haha.

3 månader efter det så hade jag kämpat ner allt till 32/mmol och även där var jag så stolt att jag sprack. Tänk att det verkade diabetes teamet också vara. Kändes skönt att få lite bekräftelse på mitt hårda arbete. Jag trodde helt ärligt inte att det kunde bli bättre än så 🙂

Men det kunde det faktiskt. Nu sist så hade jag HBA1C på 28/mmol. Det är sinnessjukt bra ska ni veta.. Det är 1 ”poäng” ifrån att vara diabetiker som jag förstått det. Sist jag var hos diabetes teamet så var det inte dem jag brukar träffa så det är semester nu etc. Dom var inte lika glada i hågen som jag, självklart sa dem att det var bra resultat.. Men de sa även att bebis trycker ner det en del nu. Jag kunde inte hålla tyst så jag sa ”Så ni menar att det inte är min förtjänst att jag har bra resultat?” Ni skulle ha sett deras blick 😉

Jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde när jag fick diagnosen och den är en del av min vardag. Självklart så äter jag lite sötsaker ibland men så länge det inte blir i samma mängd som förut så är jag nöjd.

Jag klappar mig själv på axeln och fortsätter i samma anda🙂

Fina värden efter dagens middag ❤️

22 reaktioner till “Min diabetes”

  1. Åh diabetes är en så läskig sjukdom.
    Min farmor hade diabetes (inte den som man får pga. övervikt) och hon var riktigt sjuk emellan åt. Minns en gång när hon var barnvakt åt mig och fick något anfall (vet inte om det är det som kallas nått med koma) hon blev aggresiv och bankade med armen i elementet.

    Det var på 80-talet och det fanns inga mobiler så jag fick ta hennes gamla hem telefon och ringa efter min pappa. Jag var 5-6 år gammal och så rädd.
    Sedan dess har jag haft sån respekt för diabetes och förstått att det verkligen är en farlig sjukdom för den som drabbas. Det gäller att vara noga med sina mediciner och ha koll på sitt socker.

    Du har verkligen varit super duktig och för att vara helt ny med sjukdomen dessutom!

    Kram kram

  2. Så grymt bra jobbat! Att vända den rädsla och ledsamhet du ändå måste känt när du fick din diagnos till att kämpa ner värdena så pass mycket. Jag är imponerad 👍

    1. Ja men hade du läst inlägget ordentligt så hade du förstått att det jag berättar är bra. 🙂
      Ja diabetes typ 2 kan man få bort med nyttig kost och motion, snart är jag där och är diabetes fri. Typ 1 däremot går inte att få bort

  3. Så himla himla fint att du delar med dig hjärtat. Har ni pratat någonting om tidigare igångsatt förlossning med tanke på diabetesen? Har några i min närhet som blivit igångsatta mellan vecka 36-38 då risken för större barn finns om man har diabetes och massa annat. Kram! 🖤

    1. Vi har fak9inte diskuterat det ännu men jag hoppas vi kommer prata om förlossningen snart. Nu är det så att mitt barn är lite litet istället iom att han saknar en artär i navelsträngen, så jag vet faktiskt inte hur det blir alls. ❤️🙂

  4. Skönt ändå att det upptäcktes i tid. Men du har kämpat som attan, såklart har du haft en stor inverkan på resultatet.

  5. Vad intressant att läsa om din resa! Tycker du har kämpat på bra och oavsett vad de i vården säger så hade ju värdena kunnat vara mindre bra om du fortsatt i gamla hjulspår. Älskar kommentaren du gav dom. Svarade de något på det eller var det bara tyst?

    1. Tack så jättemycket ❤️ De sa ”Jo men det är klart du kämpat men bebis hjälper till en del.” Så svarade jag ”Ja men jag är stolt som FAN och vägrar tillåta att ni minimerar min stolthet” Då böt dem ämne 😂

  6. så bra det är bättre me insulin det är viktigt , tur det upptäcktes i bra tid .. så bra de följer upp allt oxå duktigt kämpat av dej

  7. Haha förlåt att jag skrattar men jag kan tänka mig deras blickar såg ut när du sa så. Jösses men du är grym som har fått ner sockret så långt ner. Det är läskigt med diabetes. Det går även i min familj. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *