Det är idag det händer!

Idag så aka vi åka till ett par kompisar och ha lite grillfest. Det kommer bli riktigt roligt, de är så härliga människor. Sist vi var där på fest så vart det bearpong och livemusik i deras replokal. Man vet aldrig vad som händer hos dem.

Men den gången var det betydligt mer vänner där än vad det kommer vara idag. Tanken är att vi ska sova i deras husvagn över natten.. Så mysigt..
Ska bli kul med lite fest och koppla bort allt för en stund.

Vad är era planer för dagen?

Kunde jag så skulle jag göra slut.

Jag känner mig ensam trots att jag har underbara människor kring mig. Jag vet inte hur jag ska hantera känslan av ensamhet när jag i själva verket inte är ensam. Jag brukar säga att jag är ensam i min depression och i min ångest. Men samtidigt är jag inte det då ångesten och depressionen är mina ständiga följeslagare. Men jag ser varken ångesten eller depressionen som vänner, de är onda och elaka följeslagare som kräver mer av mig än vad jag ens orkar. Det de kräver av mig är någon form av bekräftelse. När jag har ångest får ångesten kärlek för jag ger den det de vill ha. Uppmärksamhet,förstörelse, och förtvivlan. Samma med depressionen. Kunde jag så skulle jag göra slut.. Ja som när man dumpar en pojkvän eller flickvän. Hade jag kunnat få alla negativa känslor att försvinna, ja tro mig jag hade gjort det för flera år sedan.

Jag kämpar varje dag med att hålla huvudet högt och se saker positivt. Jag har lärt mig att på något vis se det positiva i det negativa. Vissa dagar är det tufft. Men vi får inte glömma att även jag är jävligt stark och kämpar.

Även om jag har ett leende på läpparna och säger att allt är bra vissa dagar så är det inte det. För Säger jag att jag mår skit pga ångest så är det sällan någon som förstår och det blir en diskussion.. Jag pallar inte alltid ta den diskussionen.

Därför är det lättare att dra på fejk smilet och säga

”Allt är bra”. Det finns få personer som ser igenom det. Det gör mig glad på ett sätt.. För de personerna är dem som öppnar sina armar och ger mig en kram utan diskussion.

Tack för att ni finns.

Var försiktiga!

Jag har mått bra under dagen, men nu på kvällen har det vänt.. Känner mig ledsen,ängslig och lite ångestfylld. Jag försöker tänka positivt, jag har ju faktiskt mått bra tidigare idag och haft det trevligt. Att det vänder såhär på kvällskvisten är dock väldigt vanligt för min del.. Det är när jag kopplar av alla tankar och känslor kommer.. Är det så för er med?

Jag tänkte att jag skulle kolla lite serier så jag får annat i huvudet..  Det brukar hjälpa. Vill inte ta ångestdämpande för så pass illa är det inte just nu. De medicinerna tar jag till när inget annat hjälper..

Man ska vara försiktig med benz preparat.. Jävligt försiktig.

Hur har eran dag varit?

Panikattacker

När jag får en panikattack så kommer det ofta som ett brev på posten. Ingen förvaring och jag hinner inte med. Jag hinner inte hindra den och det känns bokstavligen som att jag ska dö. Ni som lider av panikattacker kanske känner igen er i det jag skriver? 

Jag såg en video idag om hur man kan tänka och agera vid en panikattack.

Det första som slog mig var att den här människan vet fan inte hur det är. Hur ska jag kunna fixa der där? Jag hinner ju inte ens med att tänka stopp ibland. Vad tror ni om detta? Tror ni att det är ett bra knep? Skulle ni hinna med att vända det hela?

Alla är olika och vissa hinner vända det och andrs inte. Jag lyckas ibland. Men detta vet jag inte om jag skulle fixa.

Kan minnen rinna ut i sanden?

Jag hittade en gammal bild på mig.. Jag teoe jag är 17 år här eller så. Hängde mycket i Åkersberga och gjorde saker jag inte borde ha gjort. När jag var tonåring så gjorde jag mycket jag inte borde ha gjort😂

Jag händge i helt fel kretsar och var på fel plats vid fel tillfällen väldigt ofta, men jag lyckades alltid komms undan med allt. Vet inte varför.. Minns dock en gång då jag faktiskt ringde min pappa och han och hans polare kom och hämtade mig.. De åkte från Märsta till berga och jag fick låna kläder av en kompis för jag hade inga andra kläder mer än det jag hade på mig. Vi ville inte åka till min mamma och hämta kläder av någon anledning.

Min tonår var mest kaos.. Men samtidigt så tänker jag att det är väll så det ska vara? Det är ju i 17års ålders och även tidigare och senare man gör idiotiska saker?

Jag slutade hänga i Åkersberga och med nästan alla kompisar jag hade då efter den gången min pappa hämtade mig. Kan ha varit det bästa beslut jag tagit den dagen.. Att ringa samtalet , säga som det var och själv inse att jag var i fel umgänge. Fortsatte att umgås med den vännen som lånade ut kläder ett tag.. Men vår vänskap rann ut i sanden .

Önskar ibland att alla dessa minnen kunde rinna ut i sanden också.

Hur var ni i tonåren?