Hur hanterar jag min ångest?

Jag har tidigare skrivit om min ångest här på bloggen, men jag har aldrig skrivit om hur jag hanterar den.

I vissa fall hinner jag inte hantera den överhuvudtaget. MEN de finns de gånger jag känner att ”snart smäller det” och då har jag lite knep som gör att de inte hinner bryta ut.

Jag brukar gå en promenad, jag går väldigt långsamt så jag verkligen känner marken under mina fötter. Fokuserar mycket på naturen runt om mig. Jag försöker ofta se detaljerna på löven och träden. Lite av en mindfulness metod jag lärde mig när jag gick DBT behandling på psykiatrin. Det krävs mycket energi och tålamod från min sida, men när jag gör detta och ger mig fan på det så vinner jag över ångesten.

Det händer även att jag sätter mig och målar i en målarbok. Jag har ingen ”Målarbok för vuxna” utan jag kör på barn målarböcker. Så lyssnar jag på lugn musik, det brukar fungera riktigt bra.

Men något som jag ALLTID gör är att prata. Öppnar upp mig lite extra för min sambo.och berättar att ”Jag har ångest” . Oftast så brukar han lyssna när jag babblar i helt osammanhängande meningar och fäller en tår eller två. Han har även ett annat knep som alltid får mig att skratta istället. Vilket är att han berättar något roligt. Det kan vars vad som helst.

Det jag vill komma fram till att det är viktigt att prata och att man har någon som lyssnar.

Jag vet en person till som har olika tips på hur hon hanterar sin ångest. Vi har kanske helt olika knep eller kanske samma. Enda sättet ni kan få reda på det är att kika in hennes blogg💙

@aldrigslutaskriva

När man lyckas med maten❤

Jag lyckades verkligen med middagen idag, så sjukt nöjd. Grytbitarna fick puttra i vatten tillsammans med lök och buljong i 3,5 timme innan jag kastade i morötter, grädde, soja och diverse kryddor.

Detta är min absoluta favorit gryta. Jag höftar alltid med kryddor o sånt.
Följer sällan recept för jag tycker att man ska göra rätten till sin egen på något vis.

Vad åt ni till middag idag?

Mobbningens olika nyanser.

När jag gick i grundskolan för sisådär 15 år sedan så var jag väldigt blyg och hade inte speciellt många som förstod sig på mig. Jag var tjejen med tighta svarta jeans, skinnjacka, platå skor och rufsigt hår. Jag var den enda rock tjejen i min klass och alla visste att Bon jovi och Backyard Babies var mina favorit band. Självklart hade jag klasskamrater som jag umgicks med på rasterna och några få utanför skolan. Jag trivdes inte speciellt bra i skolan av olika anledningar.
Den största delen var för att jag var utsatt för verbal mobbning från några som gick årskursen över mig. Detta pågick i 3års tid, och tack vare den här mobbningen så trodde jag att jag förtjänade den…Det blev min sanning

Detta resulterade i mycket skolk och ointresse för skolgången. Jag tyckte inte jag var värd att lära mig något. Lärarna kämpade med mig i flera år för att det skulle gå bra för mig under skoltiden. Men de visste inte om vad som pågick under rasterna då jag höll tyst om det. Att ta all denna verbala skit jag fick göra under flera års tid förtjänar ingen.
Det blev bättre när jag började i 9an , men även sämre då JAG blev den som utförde mobbning både verbalt och fysiskt.

Jag kunde vara extrem i mina ord och handlingar. Jag utsåg mina offer kallt och kalkylerande för att själv få känna att jag mådde bra. Tänker inte gå in på vad jag sa eller gjorde, men ni kan själva föreställa er det mest iskalla och otrygga handlingar som finns. Eftersom jag valde mina offer så visste jag hur jag skulle agera om det skulle vara verbalt eller fysiskt. Jag hade ju lärt mig att läsa kroppshållningen hos personerna, det talade om för mig om jag skulle använda mig av att vara fysisk eller verbal. Jag ville åsamka största möjliga smärta för det lättade min egen djupa smärta.

Detta är INTE okej i någon form, varesig man inbillar sig att det är okej för det är inte så allvarligt. Verbal eller fysisk mobbning är som en våldtäkt på sinne och kropp, det är något man får leva med resten av sitt liv och det inte okej.

Jag vill att ni ska veta att de JAG behandlade illa har jag bett om ursäkt till nu i vuxen ålder. För jag ångrar allt jag gjorde och det menar jag av djupet mitt hjärta. Några av de jag har bett om ursäkt till har godtagit den, MEN en del har inte klarat av att ens prata med mig för att de fortfarande mår så dåligt. Jag respekterar och förstår det till fullo.

Eftersom jag har varit på bägge sidor av detta så har jag en helt annan förståelse vilket gör att jag innombords är den mobbade och mobbaren. Som både har kommit över att bli mobbad med fortfarande är den där rädda och osäkra personen inombords. Vilket leder till att jag måste lägga ut detta. Jag som har blivit utsatt hsr också fått mota ordet förlåt av mina mobbare. Det jag har svarat är jag förlåter men glömmer inte. Det är någonting man bär med sig hela livet.

Vissa av oss har rest sig och har kommit ut starkare av detta, medans andra inte har klarat av det…

Så snälla tänk på vad ni säger och gör för det har långtgående konsekvenser.

När glömskan tar över.

Jag har märkt den senaste tiden att jag är fruktansvärt glömsk och slarvig. Det är inte på en medium nivå direkt.

Jag kan ha något i handen för att senare lägga det på bordet , när jag ska ha det 10 minuter senare har jag glömt vart jag lagt det.  Letar igenom hela huset förutom på bordet. Kan leta i en timme innan jag hittar det. Oftast handlar det om mina hörlurar eller öronproppar. Använder alltid öronproppar när jag sover.

Ibland kan det ske att jag blandar ihop mina vänners namn när jag pratar om dem eller med dem.

Jag tycker det är lite halv drygt 😂

Kanske är det åldern ? Eller så är jag bara allmänt förvirrad😂

Har ni liknande problem?

Vårkänsla❤

Vaknade vid halv 10 och kände mig som en riktig zombie.. Förstår verkligen inte varför mina sömn piller ska göra en så ”bakfull” dagen efter, men det är ett litet pris att betala för att få sova antar jag.

Solen skiner idag och jag sitter ute i trädgården och försöker piggna till.

Det blåser lite lätt, men det är helt okej.

Hur fan ser världen ut utan glasögon?- Jag vet mina är väck😂

Har inga speciella planer idag förutom att laga mat.

Det blir köttgryta, finns fasiken inget godare. Enda nackdelen är att det tar runt.2-3 timmar att göra.

Vad gör ni idag?

You name it and i write about it❤

Jag har en liten fråga till er.

Jag skriver en del om min psykiska ohälsa och en hel del annat.

Ibland får jag lik dom de flesta bloggare hjärnsläpp och vet inte vad jag ska skriva om.

Så jag undrar vad ni vill läsa om?

Psykisk ohälsa
Min vardag
Minnen
Tips på olika saker

Eller kanske något helt annat?

You name it and i write about it😉