Utvecklingssamtal med mig själv ~ Vad kan jag släppa taget om?

Jag tänkte ha ett litet utvecklingssamtal med mig själv då det var ett tag sedan sist. Det finns inget bättre än att rannsaka sig själv och sina tankar. Det är riktigt givande. Har ni testat detta ännu? Om inte så tipsar jag er om att göra det. Som vanligt så kommer jag posta hur jag svarade på samma fråga för ett par månader sedan. Viktigt att jämföra så man ser hur man eventuellt utvecklats rent mentalt.

Vad kan jag släppa taget om?

Någonting som aldrig riktigt slutar gnaga i mig är min relation till min pappa. Om ni följt mig länge så vet ni att den är allt annat än bra. Den har dock varit bra i perioder men det blir alltid samma visa. Han slutar svara när man ringer, det dricks alldeles för mycket alkohol, det knapras säkert piller tillsammans med det också. Så har det alltid varit och vi har haft som en oskriven regel att vi inte ska prata när han är påverkad. Dock så har det inre alltid blivit så. Jag har alltid haft hopp om att han ska ändra på sig och bli närvarande och intressera sig i mitt liv, speciellt nu när jag är gravid. Hans reaktion när jag skickade ett sms och talade om för honom att han skulle bli morfar var nästan sårande. Jag fick en tummen upp och det var det. Inget grattis eller någonting sådant. Jag behöver släppa taget om de känslor och hopp att det kommer bli en förändring, för det kommer tyvärr inte ske. Att bli så ledsen som jag blir, ja det är verkligen inte värt det. Kan inte jaga och önska att det ska vara guld och gröna skogar längre. Har gjort det i över 20 år och det är dags att lägga det på hyllan och aldrig plocka ner tankarna igen. Det tar för mycket energi av mig, energi som jag behöver lägga på min graviditet och på positiva saker här i livet. Nu ska jag bilda familj och jag vet hur jag absolut inte skall bete mig mot mitt barn. Dags att blicka framåt och inte bakåt.

Såhär svarade jag för ett par månader sedan :

Jag har väldigt svårt att släppa taget om saker och övrlag. Har alltid haft och kommer nog alltid att ha det. Men det jag kan släppa taget om är personer/saker som sårat mig eller gjort mig illa på ett eller annat sätt. Behöver inte vara så att de gjort mig illa fysiskt, men däremot psykiskt. Släppa taget om tankarna på de händelserna för de har redan hänt, och jag kan inte påverka det på något sätt såhär i efterhand. Nu börjar processen med att släppa taget om det förflutna, och greppa taget om framtiden❤

Ja som ni ser så är det ungefär samma sak, jag behöver fortfarande släppa taget om det förflutna.

Har du någonting du behöver släppa taget om?

10 reaktioner till “Utvecklingssamtal med mig själv ~ Vad kan jag släppa taget om?”

  1. Jag skulle behöva släppa taget om mycket men de vet du min sköna!

    Jag gillar ditt koncept med att rannsaka sig själv det kan behövas i många om och men

  2. Så jobbig relationen med din pappa måste vara för oftast så vill man ju tycka om osv. Min relation med min syster är lite lika hon är den mest negativa människa som går i ett par skor och gnäller och gör historier om det mesta. Hon är min mesta energitjuv vilket är jobbigt då hon är min syster. Svårt att släppa taget om förflutna händelser om de de fortfarande värker. Kram till dig

  3. Vilket bra förslag att släppa dom som tar sin energi sådana är för negativt och det är bättre att ha positiva saker i sitt liv =) så du gör rätt

  4. Vad spännande med utvecklingssamtal med sig själv. Jag kan förstå att det känns svårt att släppa taget om din pappa. Gör det som känns bäst för dig. Men du, stort grattis till graviditeten 🙂

  5. har aldrig testat på ha utvecklingsamatal med mig själv men jag har typ 5 antecningsblock jag skriver av mig i varje dag. borde göra de flera gånger om dagen egentligen..

  6. Vilken rolig idé att ha ett utvecklingssamtal med sig själv. 🙂 tråkig situation med din far. Min dricker också mycket och ofta och det är över gränsen men han finns alltid där för mig och ställer upp… ❤

  7. Vi har nog alla något som vi borde släppa taget om. Det första jag tänker på är dock relationen mellan mig och min pappa. Förstå mig rätt, min pappa älskade mig, och jag honom, men hans diabetes gjorde att jag fick uppleva saker som jag inte önskar någon. Vid ett av de första tillfällena som min sambo träffade min pappa så stod plötsligt min pappa och hoppade tresteg in i en vägg om och om igen.
    Som liten så minns jag en natt när min mamma sa åt mig att gå och lägga mig brevid min syster. Jag minns att han ylade som ett djur i väntan på ambulansen och hur öde jag var där i mörkret. Jag kan räkna upp många tillfällen då blodsockret inte var som det borde och jag minns fler och fler som jag nog har förträngt.
    Nu är pappa död och begraven och jag är inte arg men jag måste släppa taget om allt det dör otäcka för det döljer fortfarande med mig..

  8. Hade jag också varit i din sits hade jag också blivit ledsen. hade också velat haft ett grattis av min far. Du borde fokusera på graviditeten ja 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *