Veckans åsikt #1

När jag var barn så var mitt största problem vilken godis jag skulle välja ur den stora godis skålen.. Det som gällde var lek, att leka med kompisar var det bästa som fanns. Stress fanns inte, för jag visste inte var det var. Stress är ett srort problem idag bland både vuxna och barn. Folk är extremt stressade,att vänta 6 minuter på tunnelbanan är rena rama katastrofen. Barn är stressade över skolan, stressade över att inte ha något att göra. Det fanns inte när jag var barn..Att inte ha någon att leka med eller någon att hänga med när jag kom upp i tonåren, det var inget problem. För jag kunde roa mig själv på olika vis. Jag tycker att det är synd att stressen tagit över samhället så pass mycket som det har. Jag ska erkänna att nu i vuxen ålder så är jag extremt stressad, jag stressar över allt.  Spelar ingen roll vad det är. Men jag har stresssyndrome också. Jobbar ständigt på att hantera det på bästa sätt. Ibland längtar jag tillbaks till den tiden då mitt största problem var vilket godis jag skulle välja.

Jag vet barn som dagligen är stressade och får utbrott över att de inte har något att göra, eller så är de stressade över skolan och nu pratar jag om barn som går i grundskolan. Det gör så jävla ont i mig att se. Nu menar jag inte att de stressar över att hinna i tid till plugget. Det är de att de är stressade över sina resultat.. Det har blivit viktigare för barn att få så bra resultat som möjligt. Det finns inget lagom, det ska vara top notch. Tänk hur skönt det vore om de kunde nöja sig med ett okej resultat. Barn måste få leva,leka och umgås. Inte stressa sönder. Sorgligt i min mening.

  När min son börjar skolan om ett par år så skulle jag önska att han inte får uppleva stress på samma sätt som de påverkar barn idag..

Men vad vet jag? Jag kanske har helt sjuka åsikter kring detta.. Men åsikterna är mina egna och jag står för dem.

Varför gör man inte mer!

De senaste dagarna så har jag funderat över det här med internet, fördomar och alla dess elakheter som cirkulerat. Jag ser det överallt och om det påverkar någon jag känner väl så väljer jag att ta ton, egentligen kanske det vore bra att ta ton oavsett? Varför gör man inte det egentligen? Kanske för att man känner att det inte är ens egen fight men när det kommer till en nära vän så är det det på något vis.

Personer som inte känner varandra eller aldrig riktigt pratat med varandra sitter och kallar varandra fula saker, kränker och knäcker varandra anledningen är det ingen som vet. Jag reagerade på någonting som jag inte kan släppa. En kvinna i 30 års åldern som har det ordnat för sig, har en dotter och ett välbetalt arbete sitter bakom sin skärm och kallar en annan gravid kvinna för ful, blåst, psykopat och en hel del andra oroväckande saker. Det som slog mig då var att hur är hon som förebild för sitt barn? Om det kommer så fula ord hur hennes mun under hennes tak så tror jag att det är stor risk att barnen tar efter. Det gäller inte bara personen jag har i åtanke utan alla föräldrar.

Tänker förmodligen i dessa banor för att jag själv ska bli mamma, och jag vill inte att mitt barn ska tro att det är okej att trycka ner någon annan.
För det är precis det som pågår i mångas uppväxt, eller så blir de nedtryckta själva. Ingenting av det är okej.

Vi måste försöka lyfta varandra istället för att sänka varandra. Jag personligen måste bli bättre på att säga ifrån om jag ser något jag tycker är fel, även om det inte är en vän eller bekant till mig.

Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, antar att de som trycker ner andra och är fula I munnen vill bli behandlade så då? Självklart är det något jag aldrig skulle göra men jag undrar ibland.

Det som tar hårdast är ignorans och trevlighet.

Vad tycker ni ska vi ta den här fighten tillsammans?

Godis är inte mat!

I flera månader så har jag stört mig på snickers reklamen som går på tv. Ni vet den här där de säger något i stil med ”You are not you when you are hungry”. Stör mig inte på den meningen direkt, men de att de ger någon en snickers när man är hungrig?

Sist jag kollade så bör man äta mat när man är hungrig, inte godis? Snickers är inte mat utan godis som jag skrev innan. Tänker på de att om det är barn som ser den reklamen och går och ber om en snickers för att stilla hungern. Det är ju upp till föräldrarna hur de vill göra i det hänseendet, jag hoppas att barnen då eventuellt får förklarat för sig att när man är hungrig så bör man äta någon form av mat istället.

Sen är ju inte andras val upp till mig. Men det sänder ut helt fel signaler. Jag skulle aldrig stoppa i mig en snickers när jag är hungrig, men jag kan erkänna att jag blir en helt annan människa när jag är hungrig och inte får mat. En riktig jävla bitch blir jag och det är väl inte så jättetrevligt att umgås med mig just då 😂

Så nu undrar jag givetvis hur ni ser på det här? Överreagerar jag?

Han var ett musikaliskt geni!

Klockan ringde vid 7.30 i morse så jag inte skulle missa sjukgymnastens telefon tid, det har visat sig att jag har en nerv i kläm så jag behöver lite proffeionell hjälp. Jag fick en tid nästa vecka så det känns skönt. Som jag har skrivit tidigare så är det väldigt mycket möten numera, men jag får all hjälp jag behöver så jag är väldigt tacksam faktiskt.

Igår så kollade jag på dokumentären Leaving Neverland som handlar om 2 män som påstår sig blivit sexuellt utnyttjade av Michael Jackson. Jag valde att ha ett väldigt öppet sinne när jag såg den. Det var otroligt känslosamt och väldigt detaljerat, nästan för detaljerat. Dessa män nekade till att Michael Jackson skulle ha utnyttjat dem när de var barn, men nu i vuxen ålder så har de ändrat sina historier. Tänkte att de kan ju faktiskt vara så att de har fått flashbacks av vad som hände, eller så hittar dem på. Men Michael Jackson har varit död i 10 år, varför tog dem inte tag i den här fighten när han var i livet? Ja frågorna är så många. Oavsett vad kungen av pop har gjort eller inte gjort så var han ett musikaliskt geni. Jag väljer att inte gräva så ni det här utan låter det vara samtidigt som det lämnar en del funderingar såklart.

Har ni sett dokumentären?

Nu är jag riktigt trött på sex!

Häromdagen så berättade jag för er att jag köpt en bok vid namn ”Leka med elden” och det var några av er som ville ha en recension. Tänkte bara säga att jag läst de resterande böckerna ur den fristående serien Dare också. Nu är jag så jävla trött på sex så det skriker om det, eller ja stt läsa om andra personer som har sex. Nu kommer jag gå över till fantasy,romaner och feelgood böcker en tid framöver😉

Leka med elden:
Författare: Clare Connelly
”Ally Douglas har ett avtal med Ethan Ash: bara sex, inga löften. Allt hon vet om honom är att han är en världskänd rockstjärna och helt oemotståndlig. Den erotiska dragningskraft som de känner för varandra är magisk, men när Ethan bryter mot reglerna de satt upp börjar Ally tveka. Hur ska hon undvika att bli bränd, en gång till?”

Jag tycker att boken var riktigt rolig och jag fick många skratt. Oftast i sådana här typer av böcker så är det någon som har mycket dominans i sig och den andra är undergiven. Men så var det inte här, båda var på samma plan. Det jag kunde störa mig på var det som jag alltid stör mig på i dessa böcker som liknande ”urban fantasy” är att de tänker för mycket. Det är alltid någon som inte vet va den vill och den andra är stenäker och det slutar ALLTID på samma vis. Det är inte bara sex i den här boken, som jag nämnde ovan så fick jag mig en hel del skratt så det är humor också.
Tycker att författaren skriver bra men den är lite knasigt översatt i vissa stycken. Så jag tror att den hade varit ännu bättre om man läste den på engelska.

Vården pissar på dem som behöver dem som mest!

Jag får ofta höra att jag har tur som får så mycket hjälp från psykiatrin och att jag ska vara tacksam för det, vilket jag är. Men de folk inte förstår är att det var en lång väg dit och att jag faktiskt inte ens ansåg mig själv som någon som behövde hjälp. Jag satt hemma hos en kompis och bröt ihop utan någon särskild anledning, tror jag hade hållt inne med alla mina känslor för länge. Min vän satte ned foten och sa ”För i helvette Michaela, du behöver professionell hjälp. Du behöver prata med någon, kanske till och med få mediciner. Det gör ont i mig att se hur du mår” Samma dag hjälpte hon mig att kontakta psykiatrin och allt gick smidigt, lite för smidigt kanske. Sedan den dagen har jag fått den hjälp jag behöver och detta är över 10 år sedan. Givetvis har det inte varit lätt under resans gång, jag har fått byta läkare 2 gånger innan det blivit rätt men alltid haft samma samtals kontakt. Jag har gått i trauma terapi och där bytte jag psykolog 3 gånger då kemin inte fungerade de 2 första gångerna. DBT och ERGT har jag också genomgått med rätt okej resultat. Fick dock avsluta  båda behandlingarna pga hög ångest men jag lärde mig mycket och fick bra verktyg så jag kan fungera i vardagen.

Men alla har inte haft det så ”lätt och smidigt” som jag haft det. Min vän louise tampas med ångest, depression, panikångest, social fobi samt agrofobi (torgskräck). Vi har en del diagnoser gemensamt men något vi inte har gemensamt är hjälpen från psykiatrin. I december förra året så började Louise att gå hos en psykolog som hon väntat i två månader på att få träffa. Hon började gå KBT under tre månader som hjälpte tills den dagen hon fick en dipp och började må riktigt dåligt igen. När man hamnar i en dipp så vänder man sig ofta till sitt skyddsnät inom psykiatrin, i detta fall var det hennes psykolog. Hjälpte han henne? Nej han sa istället ”Det finns ingenting jag kan göra för dig, jag vet inte hur jag ska hjälpa dig” HAN tog alltså beslutet att det var deras sista samtal, hade Louise någonting att säga till om? Inte mycket. Jag tycker detta är förjävligt rent ut sagt. Vården pissar på dem som behöver dem som mest. Om man har en sjukdom så är det svårt att både ta tag i saker själv och veta HUR man ska ta hand om sig själv. Det är i dessa fall vården ska kliva in och göra ALLT dem kan för sina patienter, för det är så dem ser oss.. Patienter och inte människor.

Efter att ha tagit del av Louise historia och hur de behandlat henne så tänkte jag höra med er hur ni blivit bemötta av vården? Skicka gärna ett mail till nordengrim87@gmail.com så publicerar jag mer än gärna er historia. För som jag skrev i början av inlägget. Bara för att JAG haft det smidigt betyder det inte att alla haft det. På något vis vill jag att vården ska förstå att vi är MÄNNISKOR och inte bara patienter. Är det såhär jag behöver gå till väga för det, ja då kan ni ge er fan på att jag tänker göra det!

Det här med samarbeten

Jag tycker det är så himla svårt det här med sammarbeten med företag. Jag får en del förslag men har tackat nej till det mesta. För en tid sedan så tackade jag ja till ett samarbete med Brothers and sisters . Det är en webbshop som säljer superfina smycken och de har väll kanske inte det bästa upplägget kring samarbeten. Men som sagt jag tackade ja. Varje gång jag gör reklam för företaget så gör jag fått någon form av skit av följare/läsare för jag valt att samarbeta med dem. Det kommer meddelanden som ”Du är ju helt slut som valde att tacka ja, du vinner ingenting på detta och får ju inte in några pengar”

Är det någon som tänkt på att jag kanske vill ha det så? Med tanke på att jag är långtidssjukskriven så får jag INTE tjäna pengar vid sidan av! Gör jag det så skulle allt gå käpprätt åt helvette och det vill jag inte. Det är upp till mig och absolut INGEN ANNAN vilka företag jag eventuellt samarbetar med. Att komma med elaka medelanden säger mer om de personerna än mig. Men vi är vuxna människor och jag hade önskat att ALLA tillät varandra att göra ett eget val. Hade jag gått efter vad andra tyckte jag skulle göra hela tiden så hade jag inte varit den jag är idag. Mig själv med andra ord.

Bara för att göra det gär inlägget mer störande för de som givit mig skit så tänkte jag berätta att om ni handlar hos Brothers and sisters och uppger nordengrim87 i kassan så får ni 30% rabatt på er order😉 passa på nu när de har rea😘

Jag ser dig!

3 dagar fick jag känna mig positiv, glad och fri från negativ energi, 3 jävla dagar. Idag kom allt som en käftsmäll. Att någon ska ta åt sig så pass mycket av det jag skriver i min blogg och ständigt anta att det är om den är tameijfan krävande.

Allt jag skriver handlar om mina egna erfarenheter och jag har sällan en specefik person i huvudet när jag levererar en text. Speciellt inte om det är en gammal text som är plockad ur arkivet.

Varför kika in här och läsa om det jag skriver är sårande? Jag har all rätt i världen att skriva vad jag vill i min egna blogg. Lik som alla andra har rätt att utrycka sig, men om du/ni blir upprörda av det jag skriver så förstår jag inte varför ni återkommer. Gillar ni att plåga er själva? För mina texter är ju så fruktansvärt plågande och hemska?

Jag ser dig och jag vet precis vad du håller på med. Ta ett steg tillbaks för din egna skull, inte för min utan för din❤

Lite över en månad har gått.

Nu är det lite över en månad sedan jag lämnade nouw och fick hjälp av Christer att bli egen.

Tiden går så fort och jag hänger inte alls med. Det är ju en viss skillnad att vara egen och vara på en på en portal. Men jag trivs verkligen som egen och de skillnader jag märkt av är att en del av de följarna jag hade på nouw inte läser bloggen längre,  och det är knepigare att hålla koll på när ens favorit bloggar på nouw uppdaterat och liknande. Men det är bara att läsa ikapp.☺ Sen har jag aldrig reflekterat över statistiken, jag kan slänga ett öga på det ibland. Men jag blir inte ledsen eller irriterad över om det inte är så många som läst.

Jag tror det har att göra med att jag inte tjänar ett öre på att blogga och vill inte göra det heller. Det skulle vara ett stort stressmoment för mig och därför ser jag mitt bloggande som kravlöst och en kul grej. Jag älskar att skriva och jag vet att jag är bra på det. Nu menar jag inte att det är fel att tjäna slantar på sin blogg och bry sig om sin statistik. Det är upp till var och en och det finns inga rätt och fel. Ville bara dela med mig av min åsikt helt enkelt☺

Är statisk viktig för dig?

Black Friday får mig att vilja spy

Jag måste bara spy lite galla över black friday. Nu handlar det inte om att jag inte har råd att shoppa för det har jag. Men det är alltid ”spara pengar på black friday” Allvarligt? Du sparar ju inga pengar genom att shoppa, du gör ju av med pengar oavsett eller hur? Nu klankar jag inte ner på de personer som väljer att shoppa under denna rea. Jag klankar ner på all jävla reklam om det och att de hävdar att man sparar pengar på att shoppa? Det går liksom inte ihop i mitt huvud. Jag vet helt ärligt inte ens varför denna dag existerar? Black friday alltså. Någon som kan förklara det för mig? För jag menar det är ju i stort sett rea konstant i butiker. På vintern rear de ut sommar kläder och vise versa. Varför ha en dag som folk hypar så extremt över? Det är en helt seriös fråga.

Är det så att ni valt att shoppa under Black Friday så vill jag återigen påpeka att detta inlägget är inte riktat mot er utan som jag skrev ovan.. All jävla reklam får mig att vilja spy.